– Stubb har berättat under sin valkampanj att han ser republikens president som en värdeledare. Den sittande presidenten har under sin period visat prov på ledarskap när det gäller värderingar genom att vädja till arbetsmarknadens parter för att de ska komma överens och han har till och med samtalat med parterna. Stubb som leder galluparna skulle nu ha ett utmärkt tillfälle att följa hans exempel och visa sin egen förmåga som värdeledare till exempel genom att vädja till regeringen som leds av hans hans eget parti, Samlingspartiet, för ett äkta och balanserat avtalande, säger Näkkäläjärvi.

Han påminner om att regeringens arbetsmarknadspolitik har en djup påverkan på det finländska samhället och avtalskulturen.

– Regeringen som leds av Samlingspartiet har förorsakat en kris på arbetsmarknaden genom sin politik som favoriserar arbetsgivarna. På grund av det hotas Finland av exceptionell oro på arbetsmarknaden. Det handlar inte bara om arbetsmarknaden utan om grundläggande värderingar som till exempel huruvida den finländska avtalskulturen består också i framtiden. Att försvara det finländska arbetslivets historiska styrkor är inte att ta sig till regeringens domän utan visar prov på att presidentkandidater har mod att försvara hela landets intressen framför partipolitiska stridigheter. Till exempel Jutta Urpilainen har tagit ställning för avtalandet utan att gå in på detaljer.

– Regeringen Orpo försöker ta en fallseger över fackföreningsrörelsen och utökar fattigdomen och ojämlikheten med sina åtgärder. Här går man in på kärnan av det finländska avtalssamhället. Det vore konstigt om man inte diskuterade detta när republiken väljer en ny president. De kandidater som leder galluparna verkar ändå undvika allt samtal om värderingar fast det uttryckligen är värdeledarskap som hör till presidentens bord, undrar Näkkäläjärvi.

– För en vecka sedan höll republikens president Sauli Niinistö ett gott nyårstal som hade också ett starkt inrikespolitiskt budskap om det nationalekonomiska tillståndet, den offentliga skuldsättningen och de enskilda människornas svårigheter att försörja sig och en uppmuntran till en bredare samhällsdiskurs i den ekonomiska politiken. Att talet fick ett väldigt positivt mottagande visar prov på att presidentens roll som värdeledare och nationens “sömnklockare” uppskattas brett i det finländska samhället. Jag uppmanar alla presidentkandidater att ta efter den sittande presidenten och låta bli att begränsa diskussionen. Istället ska man modigt lyfta fram sådana diskussionsämnen som är viktiga för Finlands framtid och det inbegriper situationen på arbetsmarknaden, avslutar Näkkäläjärvi.