Finland upplever 2000-talets värsta konkursvåg, arbetslösheten är historiskt hög och statsskulden bara växer. Beslut som kallas sysselsättningsåtgärder har i verkligheten inneburit nedskärningar, nedmontering av skyddsnät och ökad osäkerhet i arbetslivet.

En arbetslös måste nu hitta ett nytt jobb inom 40 dagar, annars minskar deras stöd. Ingen tid räcker för att hitta ett nytt jobb om det inte finns tillgängliga arbetsplatser.

Om man inte hittar ett jobb trots att man sökt, så har regeringen också gjort det svårare att skola om sig genom att avskaffa vuxenutbildningsstödet. Realistiska möjligheter att omskola sig är nu en avlägsen dröm för många ‒ nästan ett skämt. Dessutom avskaffade regeringen arbetslöshetsersättningens barntillägg i april 2024, vilket direkt har drabbat barnfamiljer med låga inkomster.

Regeringen har genom sina beslut försämrat de arbetslösas situation på ett orimligt sätt. Möjligheten till återanställning genom omskolning har gjorts nästan omöjlig och stöden har skurits ned så att de inte ens räcker för vardagliga behov.

Vad erbjuder regeringen människor i en sådan situation?

Regeringen har upprepade gånger drivit lagförslag som försvagat löntagarnas trygghet, och kallat det för sysselsättningsåtgärder. Resultatet vi ser är långvarig arbetslöshet och växande fattigdom bland barnfamiljer.

Det kanske är dags för Samlingspartiet att se sig i spegeln och fråga: hur tycker vi själva att det har gått?

SDP har föreslagit att återställa förtroendet på arbetsmarknaden, lagar för att skydda de som är i svagare ställning, uppdatering av vuxenutbildningsstödet, kriminalisering av underbetalning och fackföreningars rätt att väcka talan.