MENY

Noam Chomskys ”Sorgemusik för den amerikanska drömmen” – Allt har kollapsat!

Kuva: Foto: Skärmavbild (Youtube)

Fastän det aktuella läget i USA kan verka hopplöst så är Noam Chomsky övertygad om att främst miljö-, kvinno- eller fackföreningsrörelser kommer att organisera motstånd och agera till exempel för att ”reclaim taxes” eller öka trycket för arbetstagarnas rättigheter.”

 

Bokrecension: Noam Chomsky, Requiem For The American Dream; Seven Stories Press, New York 2017, 172 sidor.

 

Redan hans namn står för ett politiskt budskap mot nyliberalismens avigsidor. Amerikanen Noam Chomsky omskrivs ibland som en av världens mest betydande intellektuella. Den numera 88-årige professor emeritus vid Massachusetts Institute of Technologi (MIT) blev känd som framstående lingvist. Men bred internationell uppmärksamhet fick Chomsky främst tack vare sin radikala kritik mot kapitalismens utveckling samt USA:s maktpolitiska mönster. För sina anhängare är Noam Chomsky trogen demokratisk socialist medan motståndarna snarare skulle klistra på honom etiketten ”radikal anarkist”.


Hur som helst så kvarstår dessa respektive värderingar förmodligen även efter lektyren av den nyutkomna boken Requiem For The American Dream.
Med sitt senaste alster presenterar han ”the10 principles of concentration of wealth & power“ som det heter i bokens underrubrik.
Chomskys teser är varvade med historiska källtexter som framförallt tjänar syftet att belägga hur USA:s ekonomiska och politiska utveckling i hög grad formades till förmån för rika och välbärgade.


Myten fortsätter

Under hela 1800-talet och även ett flertal decennier efter sekelskiftet sökte och fann miljontals utvandrare ett nytt liv väster om Atlanten. De längtade bort från fattigdom och förtryck i Europa. Som eko efter den vågen spreds ett lyckolöfte om “den amerikanska drömmen”. Men enligt Noam Chomskys bedömning rörde det sig redan från början om en blandning av myter som i viss mån ändå var kryddade med sanningar. Hans egen far med rötter i Ukraina fungerar som exempel för den då varaktiga drömmen. Genom migration lyckades han förbättra familjens livsvillkor i en grad som aldrig hade varit möjligt i ursprungslandet, skriver Chomsky.
I nästan samma andetag hävdar han dock att den sanningen inte längre har någon verklighetsförankring.
Idag, fastslår han, är den sociala mobiliteten i USA lägre än i Europa. Fast i propagandan hålls den gamla myten vid liv i nästan alla politiska tal.
”Vote for me, we`ll get the dream back”, lyder den välkända parollen, vars moderniserade variant är Trumps ”make America great again”.
Löftet till de fattiga att man genom hårt arbete har en chans att göra en slags klassresa till de rika har enligt Chomsky fullständigt kollapsat.
Genom sin intellektuella ”sorgemusik” ackompanjerar han en beklagansvärd utveckling som aktuellt även bärs upp av landets främsta makthavare president Donald Trump.


Dragkamp om demokrati

Med hjälp av ett flertal källor belägger Chomsky att den demokratiska tanken om att lägga makten i händerna på den ”allmänna befolkningen” aldrig var särskild populär bland landets privilegierade grupper. Det US-amerikanska systemet är från grunden designat för att skydda makten för den välbärgade eliten mot något som ibland kännetecknas som majoritetens tyranni, skriver han.

Som resultat observerar Chomsky att det finns en permanent ”clash” mellan trycket underifrån att åstadkomma mera frihet och elitens ansträngningar att bevara kontroll och dominans uppifrån.
Schismen mellan överklassens anspråk att leda och alla dem som vill främja demokratin finns enligt Noam Chomsky in till våra dagar.

Det som pågår är en permanent dragkamp med långa rötter i historien och det amerikanska samhällets ”stora synder”. Till en av de värsta räknar författaren det omfattande slaveriet. Han erinrar om just slavägarna var en drivkraft bakom den ”Amerikanska Revolutionen” mot det brittiska herraväldet. De var helt enkelt rädda för att dessa brutala privilegier skulle avskaffas av kolonialregeringen i London.
För slavarnas befrielse behövdes sedan som bekant ett förödande inbördeskrig. Slavarnas formella frihet innebar enligt Chomsky dock aldrig att de praktiska restriktionerna släpptes. Till och med efter medborgarrättsrörelsens framgångar på 1960-talet fanns substantiella rester av det förtrycket kvar som växte fram under värsta slaveran. Årets raskravaller i flera amerikanska delstater är ett sorgligt belägg för den tesen.

När det gäller framväxten av demokratiska rättigheter i USA så anser Noam Chomsky att perioder av framsteg och andra som innebär allvarliga bakslag avlöser varandra. Främst för 1960-talet konstaterar han en tid med ”signifikant demokratisering”. Under den fasen skärpets medvetandet inte minst för minoriteternas och kvinnors rättigheter. Dessutom blev även oron för miljön ett nytt och växande debattämne.


Kapitalet slår tillbaka

Till en av flera elitstrategier för att ta tillbaka förlorad mark räknar Chomsky metoden att ”skärpa ideologin”. Som en allvarlig uppmaning i den målsättningen betraktar han det redan 1971 publicerade så kallade Powell memorandum.
”Business is losing control over society and something has to be done…”, skrev den dåvarande företagsadvokaten och senare Supreme Court-domaren Lewis F. Powell. Kravet för offensiva åtgärder för att slå tillbaka mot egalitära tankemönster och demokratirörelsens erövringar stöddes enligt Noam Chomsky av USA:s Chamber of Commerce och andra starka företagsorganisationer.

Som tung påtryckare uppges även ”The Trelateral Commission” bestående av liberala internationalister från industriländernas tre huvudfästen i USA, Japan och Europa.

Den okamouflerade avsikten bestod enligt Chomskys källor i att återinstitutionalisera kontroll över skolor, universiteten och även pressen för en bättre indoktrination om den ”rätta” samhällsutvecklingen. Människorna skulle med andra ord drivas tillbaka till passivitet och apati, lyder författarens bestämda åsikt.
Som konkreta resultat med långsiktiga konsekvenser reducerades eller eliminerades den fria universitetsutbildngen. Även införandet av de så kallade Charter schools tjänade målet att undergräva det offentliga skolsystemet genom att tillåta privat riskkapital.

Det som man på så sätt ”lyckades” med var att i praktiken stänga av underprivilegierade grupper från studierna eller belägga dem med en enorm skuldbelastning. Som önskad effekt kvävdes obekväma samhällsaktiviteter.

På ett ställe i boken berömmer Noam Chomsky Tyskland, Finland och även Mexiko. Dessa och andra länder erbjuder kostnadsfria skolor och studier. ”Det finns inga ekonomiska skäl att inte göra så”, skriver han och anklagar att det enbart rör sig om politiska och sociala beslut.


Den avvecklade tryggheten

För 60 år sedan myntade biljätten General Motors dåvarande chef mottot om att ”what`s good for GM is good for the country”. Enligt Chomsky speglade den parollen en viss sanning främst när man vänder på den och säger att något som är bra för landet även är positiv för GM. I hans tolkning ingår att trygga förhållanden på arbetsmarknaden även gynnar företagens ekonomiska framgångar.

En växande lönenivå och en viss form av ansvarstagande för de sysselsatta var således också ett element i den ”amerikanska drömmen”.

Dessa tider som Noam Chomsky kallar ”The Golden Age” är dock definitivt över.
Utvecklingen fram till våra dagar medförde elementära attitydförändringar och nya normer. Så hade tidigare toppchefer för storföretagen ofta en bakgrund som ingenjörer och praktiker med genuina intressen att utveckla produkter och stabila vinster på lång sikt. Paradigmskiftet består i att näringslivets toppar numera i regel består av ekonomer och finansexperter som främst strävar efter kortsiktiga profiter för varje ny kvartalsrapport. I den andan utlokaliseras till exempel produktionen till ”billigare länder” på en allt mera global arbetsmarknad.

”Capital is free to move, workers aren`t free to move”, lyder den enkla men ödesdigra insikten i boken.

Med hjälp av nyliberala reformer påskyndades dessutom en process där statlig reglering avvecklades till förmån för den ”fria marknaden”. Enligt Chomskys ”sorgemusik” medförde det bland annat en ekonomisk strukturomvandling med en tilltagande maktkoncentration för bank- och finansbolagen. Kapsejsar de ska staten självfallet komma till undsättning. Kontrasten till Trumps politiska orientering är smärtsam. Han ämnar radera offentliga socialprogram för vanliga människors minimala trygghet.

Som hand i handske för den trenden passar det främst inom USA:s konservativa sfär så populära mönster att privatisera statliga verksamheter samt att sänka skatter för miljonärer och företagen.
Avsikten bakom formuleras ibland med stor klarhet. Noam Chomsky citerar i det avseende USA:s förre centralbank-chef Alan Greenspan. ”Keep works unsecure”, löd dennes oblyga uppmaning till näringslivets och politikens beslutsfattare.


Extremisten Donald Trump

Att avreglera, privatisera och minska skatteintäkter är redan ökända instrument i den nyliberala orkestreringen. Sedan förra årets presidentval sätter även förnekandet av klimatförändringen nya avtryck i USA. Donald Trumps och republikanernas högerpolitiska agenda är uttryck för en radikalisering som väcker djup oro inte bara i USA.

För kritikern Noam Chomsky har denna valseger också element av självdestruktion eftersom allt för många lät sig fångas för en mobilisering mot de egna intressena.

I den nya verkligheten skapas i växande grad ett ”fult samhälle”, skriver Chomsky och det följer ekonomen Adam Smiths gamla motto ”All for ourselves nothing for anyone else”.

Kruxet är att Trumps republikaner kontrollerar både kongressen och översta domstolen Supreme Court. Därmed har det partiet muterat till ”världshistoriens mest farliga organisation” anklagar Noam Chomsky. Tillspetsningen belägger han inte minst med risken för människans överlevnad under det överhängande klimathotet.

Om samhällsutvecklingen är en permanent kamp mellan framsteg och bakslag som förfataren hävdar så kommer Trumps regim definitivt inte att återställa den förlorade ”amerikanska drömmen”.

Fastän det aktuella läget i USA kan verka hopplöst så är Noam Chomsky övertygad om att främst miljö-, kvinno- eller fackföreningsrörelser kommer att organisera motstånd och agera till exempel för att ”reclaim taxes” eller öka trycket för arbetstagarnas rättigheter.

Joachim Kasten

Diskussion

Motstånd är mer än ett nej – Naomi Klein ger strategiska råd i Trumps chockartade tid

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

”Med sin bok utbreder den kanadensiska författaren också en annan och ännu viktigare strategi. Och den består i att väcka till liv i en rörelse som också innehållsmässigt propagerar för konkreta steg med målet att driva fram en hållbar (miljö)politik.”

Lue lisää

Diskussion

Rocky lever och mår bra

Kuva: Foto: Lina Alriksson
Martin Kellerman.

Martin Kellermans slöhumoristiska tecknade dagboksserie fortsätter leverera skarpa dialoger och intressanta infallsvinklar även om intrigen, alltså livet, i vollym 33 handlar om att det går utför i karriärväg.

Lue lisää

Diskussion

I mörkret skönjs ny livsstyrka

Sinéad Obrey kritiserar både kyrkan och kapitalismen i sin poesi.

Sinéad Obrey debuterar med diktsamlingen Fågeltanken, ett till stilen dystert verk där smärtan vittnar om liv och känslor och genom förändringens starka roll håller hoppets dörr på glänt.

 

Bokrecension: Sinéad Obrey – Fågeltanken, Förlaget 2017, 54 sidor.

 

Sinéad Obreys debut är – tillsammans med Adrian Pereras – en av årets mest engagerande inom finlandssvensk poesi. Det är nytt blod för en litterär form som delvis misslyckats i föryngringen och alltför sällan tilltalat en ny generation. Och Obreys skrivande förtjänst handlar om just blod, att texterna känns som blodigt allvar.

 

Att leva

gör så

så ont

 

Den korta strofen är något av verkets signatur, stiligt upplagd på bakpärmen, citerad i marknadsföringen och tidigare recensioner, som jag undantagsvis läst. Anledningen? Tidsbrist i kombination med nyfikenhet efter att ändå ha ströläst i den lilla svarta boken, ett lockande verk som jag direkt känt att förtjänar koncentrerad uppmärksamhet.

Någonting eget och angeläget är direkt uppenbart. Likaså klichéerna. Men jag vill understryka att ordet kliché här måste tas utan sin nedvärderande klang. Man kan kalla det bekant symbolvärld, värd att användas av den som behärskar den. I detta fall handlar det om att dysterkulturens schabloner finns med och gärna får vara med då författaren är nära vän med dem, använder dem på ett sätt som känns själsligt motiverat.

Några utvalda ord från de första sidorna ger en fingervisning om vilken typs bilder författaren målar med: mörkret, sprit, grav, offer, blod, tårdroppe, slav, sorgens, dö, lilla flicka, förblindad, synd, lidande, tragedin, kroppsvätskor, självmord.

Lägg sedan till en uppgörelse med gud (alltid med liten begynnelsebokstav) och en dos groteskhet. Men glöm aldrig det fina i bakgrunden, det goda och möjligheterna som är med på ett hörn genom ifrågasättandet. Ett exempel, en lösryckt del av en dikt:

 

Romantisera inte kärleken –

romantisera allt det

som får dig att låtsas

att du egentligen är kall, känslolös,

ett hjärta av is

som egentligen smälts

påverkad av ruset,

av verklig lycka

 

Men verklig lycka tas ifrån dig,

den förgiftar hjärtat

tills det knappt känns

som om det kan bulta

 

Vill man fortsätta leva så?

 

Här finns det frågande och sökande med en självständig integritet som självkritiskt granskas parallellt med kampen mot det andra i världen. Här finns kroppslighet, yta, själ, tankevärld, förändringsprocess. Då och då pryds sidorna av en fjäder – ett skrivverktyg, fjädern som fågeln tappat, som slitits av den? Diktaren som försöker reparera skadan med ny användning? Skadade känslan är i varje fall central. Det finns ständigt någonting som går förlorat, symboliskt beskrivet som en oskuld, en smärtsam metamorfos, ibland passivt smärtsam, och skildrad som en varning för apati, ignorans inför liv, förlorad rätt att vara sig själv naturligt.

 

Benen har sitt fäste vid kvinnans djupa källa,

beklätt med de vackraste blommorna och strömmande av livets vatten

Kvinnan ger livet till världen med ett hav av blodröd smärta

Styrkan i henne är för stor för att hålla världen tyst

Kyrkan vill hejda henne,

för hon är den heliga

Hennes hud är bländande

Man åt av giftet för att få dö vid hennes barm

 

Eftersom jag undantagsvis läst om verket innan jag skriver om det själv har jag stött på tankar om titeln. Syftar Fågeltanken på vilka tankar som väcks om oss, vår värld, våra liv, ur ett fågelperspektiv? En sådan första association kan vara någonting samhälls- och kulturkritiskt och har lyfts fram. Men frågan som indirekt gömmer sig i titeln kan också vändas på: De som blickar ner och ser på långt avstånd förstår inte känslostormen här nere, här inne. Den tolkningen tycker jag dessa dikter talar för. Att förståelse kräver närhet. Fågeln är i och för sig närvarande i en del strofer, mitt i en kamp på liv och död. Det hela är alltså mer mångfacetterat än någondera tolkningen. Då funderingar rinner till har verket redan haft betydelse.

Starkast finner jag en dikt om döden och rädsla, om vikten av att leva ut. Den skiljer sig lite från mängden, men summerar den andemening jag upplever i verket. I korthet: För mig är Fågeltanken ett smärtsamt slag för att livet ska vara livfullt även om världen omkring verkar vilja annorlunda.

Det romerska talsystemet som används i sidnumreringen ger avslutningen värdighet. Kanske just på grund av smärtan ingen slump att sista dikten finns på sidan LIV?

 

Fågeltanken. Omslag: Ulla Donner.

 

Diskussion

Finland som mångkulturellt land ur ett historiskt perspektiv

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

I tider av ökad främlingsfientlighet med massinvandring och växande strömmar av asylsökande till Europa från Mellanöstern och Afrika är det ett ytterst angeläget verk som Mats Wickström och Charlotta Wolff redigerat med Svenska litteratursällskapet i Finland som förläggare. Nämnda bok handlar nämligen om mångkulturalitet, migration samt minoriteter i Finland. Som författarna helt riktigt konstaterar glömmer man ofta lätt bort att Finland i ett historiskt perspektiv varit ett mångkulturellt land.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

En blottande bok om sociala arvets bojor – och frigörelse

Kuva: Cata Portin

Michel Ekmans nya verk illustrerar hur vi formas av vår omgivning, men samtidigt kan bryta mönster och påverka våra livsöden i positiv riktning.

Lue lisää

Diskussion