I staden Pulawy, i östra Polen, skvallrar affischer om att det är polskt presidentval. Den 12 juli kommer valet att avgöras. På en del posters ses den nuvarande presidenten Andrzej Dudas ansikte. Andra affischer bär foton på hans huvudkonkurrent Rafal Trzaskowski. Det är mellan dem som kampen om presidentskapet står.

På ett café i Pulawy sitter 18-årige Dawid Socha. Han fruktar att Andrzej Duda, som stöds av det national- och socialkonservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS), ska bli omvald till president i ytterligare fem år.

– Duda har sagt att han aldrig kommer att tillåta homosexuella par att gifta sig eller adoptera barn. Vem vet vad han planerar härnäst om han blir omvald, säger Dawid Socha.

Dawid Socha är gay och på senare tid har hatretorik mot hbtq-personer använts flitigt av konservativa polska politiker för att fiska röster. Under ett av presidentens valkampanjtal i staden Brzeg, den 13 juni, hävdade han att den så kallade ”hbtq-ideologin” är farligare än kommunismen.

– Det gör ont att höra. Att framställas som någon som inte hör hemma här trots att jag är född här, bor här, pluggar här och vill stanna här, säger Dawid Socha.

18-årige Dawid Socha är homosexuell och bor i Pulawy, som är en ”hbtq-fri zon”. (Foto: Margarita Zakaryan)

I sitt tal sa presidenten att hans föräldrars generation inte hade kämpat mot kommunistideologin i 40 år bara för att lämna plats åt en ännu destruktivare ideologi. Benämningen ”hbtq-ideologi” används för att smutskasta allt ifrån hbtq-rätt till liberal sexualundervisning i skolor. Samtidigt har den demokratiska utvecklingen, som presidentens föräldrageneration kämpade för, kommit på villospår sedan PiS kom till makten 2015. Flera tidigare oberoende instanser, till exempel rättsväsendet, kontrolleras nu i praktiken av PiS. I början av maj konstaterade tankesmedjan Freedom House att Polen är på väg att lämna demokratin. Samma månad rankades Polen som det värsta EU-landet för hbtq-personer att leva i av hbtq-organisationen ILGA. Kring 100 kommuner, eller en tredjedel av Polen, har utropat sig som ”hbtq-fria zoner” eller antagit andra homofoba resolutioner. I maj 2019 förklarades Pulawy som ”hbtq-fri zon”.

– Jag blev chockad och arg över att stadsledningen utropade min stad till något så primitivt
och ondsint. Det öppnade för diskriminering och attacker mot hbtq-personer, säger Dawid
Socha.

En rysare

Presidentvalet skulle egentligen hållas den 10 maj, men senarelades till den 28 juni på grund
av coronapandemin. Totalt elva kandidater ställde upp. Enligt det preliminära valresultatet, den 28 juni, fick Andrzej Dudas 41.8 procent av rösterna och Rafal Trzaskowski fick 30.4 procent. Eftersom ingen av dem fick mer är 50 procent av rösterna hålls en avgörande andra avgång den 12 juli som förväntas bli en rysare.

Rafal Trzaskowski, från liberala mittpartiet Medborgarplattformen, är borgmästare i huvudstaden Warszawa och anses värna om hbtq-personers rättigheter. De ”hbtq-fria zonerna” är i själva verket ett svar på att Trzaskowski skrev under en deklaration om hbtq-rättigheter i februari 2019. Konservativa politiker anklagade deklarationen för att sexualisera barn och för att attackera den traditionella polska familjen. Även företrädare för den katolska kyrkan fördömde den. Efter det har den ena konservativa kommunledningen efter den andra antagit resolutioner om ”hbtq-fria zoner”.

– Resolutionen är ett hot mot den jag är. Jag kan råka illa ut om jag går hand i hand med en
pojkvän på gatan. Den innebär att en del tror att det är okej att förolämpa och attackera hbtq- personer, säger Dawid Socha.

Han har aldrig tidigare haft tankar på att lämna Polen.

– Nu funderar jag på att flytta till Nederländerna eller Sverige där toleransen är större. Samtidigt vill jag stanna i Polen. Det är mitt hem. Jag bör stanna här och kämpa mot homofobi, säger han.

Har blivit värre

I Warszawa träffar vi Magda Swider som är ansvarig för påverkansarbete på Polens största hbtq-organisation Kampania Przeciw Homofobii (KPH). Hon berättar att många hbtq-personer har lämnat Polen. Andra planerar att göra det. KPH grundades 2011 för att främja juridisk och social jämlikhet för människor som inte är heteronormativa.

– Det är svårt att ändra människors hjärtan och sinnen, men vi lyckades göra polackerna mer toleranta, säger hon.

Nu går utvecklingen i motsatt riktning. Tidigare lade KPH mycket krut på att lobba för fler rättigheter, till exempel att samkönade par ska få rätt att gifta sig eller ingå partnerskap. Nu kämpar man för att få behålla de rättigheter man har.

– Allt har blivit värre sedan 2019. Nu riskerar människor att attackeras på gatan enbart för att de bär något med regnbågens färger, suckar hon.

Tidigare utmålade PiS utomeuropeiska flyktingar som hot mot Polen, men vid lokalregeringsvalen 2018 började man använda homofobi som röstbete.

– Under 2019 användes homofobi som politisk strategi i både valet till Europaparlamentet och
i det polska parlamentsvalet. Och nu används det även i presidentvalet, säger Magda Swider.

Enligt henne så handlar det om mer än röstfiske.

– Det handlar även om ideologi. Många i regeringen har kopplingar till Agenda Europa, hävdar hon.

Övergrepp och misshandel

Agenda Europa är ett konservativt kristet nätverk vars mål bland annat är att ändra lagar som tillåter skilsmässa, preventivmedel och abort samt inskränka rättigheter för hbtq-personer. Den katolska kyrkan är oerhört mäktig i Polen. Många biskopar och präster sprider homofoba budskap i medier och kyrkor.

– I framförallt byar och småstäder ses prästerna ofta som större än presidenten. När prästerna säger något tror de flesta i församlingen på det, säger hon.

Hatretoriken har direkta konsekvenser.

– Varje gång en ledare uttalar sig homofobiskt följs det av nya övergrepp mot hbtq-personer, säger Magda Swider.

Magda Swider är ansvarig för påverkansarbete på Polens största hbtq-organisation KPH. Här visar hon ett foto på Jacek Szawjola, som misshandlades utanför sitt hem i slutet av juni. (Foto: Margarita Zakaryan)

Kort efter presidentens attack mot ”hbtq-ideologin” blev till exempel Jacek Szawjola, en känd homosexuell deltagare i reality-serien Googlebox, misshandlad utanför sitt hem i Warszawa.

– Hbtq-personer anmäler nästan aldrig övergrepp. Det känns meningslöst. Antingen gör
polisen ingenting eller så förolämpar de offren. Om fallet går vidare tar det årtal innan det avgörs i domstol, säger hon.

Likställs med pedofili

Hbtq-personer inkluderas inte i hatbrottslagstigningen. Därmed är det svårt att få tillförlitlig
statisk om övergrepp på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

– Enligt våra undersökningar har 70 – 80 procent av hbtq-personerna i Polen utsatts för hatbrott. Mindre än fyra procent av dem har polisanmält det, säger Magda Swider.

Som grädde på moset har konservativa och högerkristna frivilligorganisationer kampanjer mot ”hbtq-ideologin”. Magda Swider exemplifierar med en NGO som åker runt i bilar och sprider sitt budskap från högtalare. Folk matas med förvrängd information om att sexualundervisning i skolor sexualiserar barn och att ”hbtq-ideologin” uppmuntrar till pedofili. Samma inställning härskar bland kommunledningen i de ”hbtq-fria zonerna.

– Förutom de 70 ”hbtq-fria” kommunerna finns det ytterligare cirka 30 kommuner som har antagit kommunstadgan om familjens rättigheter, säger Magda Swider.

Familjerättsstadgan hänvisar inte uttryckligen till hbtq-personer, men uppmanar kommuner att försvara den traditionella familjen, det vill säga heterosexuella föräldrar och deras barn i all sin politik. Det inkluderar skolverksamhet och fördelning av offentliga medel.

– Stadgan skrämmer lokala regeringar från att till exempel sponsra hbtq-organisationer eller tillåta lärare att prata om hbtq-rätt i skolan, säger Magda Swider.

Tidigare i år publicerade polska hbtq-aktivister Atlas of Hate på nätet. Den pekar ut de ”hbtq-fria” kommunerna och de som har antagit familjestadgan. Aktivisterna har nu stämts av flera kommuner och den konservativa rättsgruppen Ordo Iruis som menar att stadgan är i linje med att den polska konstitutionen skyddar den traditionella familjen.

– Det är intressant att de aldrig pratar om mänskliga rättigheter, endast om familjens rättigheter, säger Magda Swider.

Vetorätt

Även religionsfrihet och yttrandefrihet åberopas för att legitimera homofobi. Våren 2019 sparkades en anställd på IKEA i staden Krakow för att ha gjort homofobiska kommentarer på företagets intranät. Han publicerade bland annat bibelcitat om att homosexuella förtjänar att dödas. Justitieministern, Zbigniew Ziobro, kallade avskedningen för ”skandalös och oacceptabel”. Han beordrade åklagare att undersöka fallet som han menade handlade om ”juridiskt och ekonomiskt våld mot de som inte delar hbtq-aktivisters värderingar”. I juni, i år, väcktes åtal mot en av IKEA:s HR-chefer i Polen för avskedningen. Åtalet gäller brott mot religionsfriheten. Magda Swider fruktar tuffare tider om president Duda blir omvald.

– En av de första sakerna som Duda gjorde efter att ha blivit president 2015 var att stoppa ett lagförslag om att göra det lättare för transpersoner att byta könsidentitet, säger hon.

(Foto: Margarita Zakaryan)

Lagförslaget, som presidenten lade in sitt veto mot i oktober 2015, hade godkänts av parlamentet.

– Presidenten har vetorätt. Alla lagförslag hamnar på presidentens bord innan de godkänns. Presidenten kan inte bara stoppa lagar, han kan även ta initiativ till nya lagar, avslutar Magda
Swider.