Man kan undra varför så många förbigått den med tystnad? Kanske passar den inte in just nu rent tajmingsmässigt? Nu när opinionen är så tydligt pekande mot ett maktskifte i Sverige och nytt S-styre efter den 13 september.

Kjell Östberg har i sin granskande analys vinnlagt sig om att med omsorg verkligen förstå partiets utveckling de senaste årtiondena. Också när nyliberalismen tidvis satt mycket av även den svenska, politiska dagordningen. Vi måste även nu diskutera och värdera de vägval S-partiet står inför – och inför överblickbar närtid. Och snart, troligen, nu åter vid makten om några månader

Som även framgår av Östbergs bok har inget politiskt parti i Sverige varit skickligare än Socialdemokraterna att göra bygget av folkhemmet och välfärdstaten till ett framgångsrikt retoriskt vapen. Och som med sina brister och ibland även lite försummad vård och underhåll ändå har fortsatt ha god folklig dragkraft. Vilket opinionsläget för S nu visar.

Men inget av det så framgångsrika folkhems- och välfärdsstatliga bygge hade kunnat ske utan den fackliga och politiska samverkan. Det måste förbli själva essensen, kärnan, om Socialdemokraterna ska kunna fortgå vara ett brett samhällsreformerande parti. Och inte reduceras till enbart snävt maktparti som andra.

Den dag S klipper sina rottrådar till fackföreningsrörelsen – inte längre kanaliserar sina ambitioner både via facken och politiken – så tappar man både i styrka och samhällsreformerande förmåga.

Just det styrkebältet – den fackligt-politiska samverkan – har inte minst Sverigedemokraterna tidigt identifierat som avgörande viktigt att försöka slå sönder. Om man vill bli ett med Socialdemokraterna någorlunda jämnstort parti.

Så kärnan (essensen) i den fackliga och politiska samverkan måste värnas och vårdas om Socialdemokraterna fortsatt ska förbli ett Sveriges klart största och mest regeringsfähiga parti – och framgent.

Men lika viktigt är också att fortsatt värna det ömsesidiga samarbete och växelverkande partnerskap mellan S-ledda regeringar och näringslivet. Något som historiskt också starkt bidrog till att göra Sverige framgångsrikt. Och även behövs nu framåt i den gröna industriella omställningen och det nya kunskapssamhällets utmaningar.Just det jag lyfte fram i en krönika i Arbetarbladet 17 juni 2026.

Och även i detta sammanhang är fackföreningsrörelsen en viktig partner. Liksom i det fortsatta värnet av den svenska modellen. Här har Socialdemokraterna periodvis uppträtt lite vacklande ängsligt och anpassande till Tidö-lägret. I tron att det är vägen till makten igen.

Men till slut ändå alltid förstått att man måste lyssna till facket och dess medlemmar där ute. Och hålla den dialogen fortsatt levande och pådrivande stark.

Bara så förblir man unikt starkt och även som ledande maktparti.

Oaktat de i Kjell Östbergs bok framlyfta, olika ideologiska girarna (opinionstrendiga anpassningar) som då och då skett inom svensk socialdemokrati, så är kampen mellan partiets höger och vänster samt olika fackliga röster fortsatt levande. Också när partiet i sin ibland väl stora anpasslighet tror det är den bästa vägen till makten igen.

Kjell Östbergs bok är välskriven, ibland provocerande men också lärorik. Den förtjänar att bli läst och diskuterad. Såväl före som efter svenska risdagsvalet den 13 september. Och då S-ledaren Magdalena Andersson mest.troligt blir ny statsminister i Sverige.

Robert Björkenwall, frilansjournalist och utredare

Recension: Kjell Östberg; Mellan makten och rörelsen – Socialdemokratins väg från Palm till Andersson (2026); Ordfront förlag; 316 s.