MENY

Rocky lever och mår bra

Kuva: Foto: Lina Alriksson
Martin Kellerman.

Martin Kellermans slöhumoristiska tecknade dagboksserie fortsätter leverera skarpa dialoger och intressanta infallsvinklar även om intrigen, alltså livet, i vollym 33 handlar om att det går utför i karriärväg.

 

Bokanmälan: Martin Kellerman – Rocky kunde ha dött, Kartago förlag, 2017.

 

Rocky kunde ha dött heter nyaste samlingen, men Rocky lever och mår bra. Kanske är det just motgångarna han stöter på – stoppade utbetalningar, rädsla att mista en bekymmerslös tillvaro – som ger lite ny krydda till serien. Favoriten är fortfarande, som så ofta, debuten, alltså volym 1 från 1998. Den är kanske är i ett slag för sig just för att han då slog ur underläge med samhällssatir och alternativ humor, fylld med popkulturella referenser. Serien tappade lite efter succéinledningen, men återfann ganska snabbt sin styrka.

 

Egentligen är det fantastiskt att det blivit så många volymer. Få serier av denna karaktär klarar sig så många år med kvalitetsgaranti. Rocky lirar ensam i högsta ligan med Arne Anka.

 

I nyaste boken är teckningarna lite onödigt grådaskiga och låter lite tjöckre drag ersätta detaljrikedomen. Detta räddas lite av att stilen passar det dystra besked Rocky lever med. Lite dubbelironi över lyxproblemen blir det då han samtidigt köper en industrihall utan klara planer.

 

Dialogerna som följer upp någonting av det som sagts tidigare i konversationen är en viktig faktor i behållningen. Nivån på dessa brukar påverkas av vem Rocky råkar umgås med. Bollplank nummer ett i nyaste boken bidrar med en hel del.

 

Det här är ärligt och vardagligt. Inte längre överraskande, men ett säkert kort. Fick mig att skratta högt på tåget, vilket förstås är härligt pinsamt här i Finland.

Att Rocky har slutat följa med en massa trenden och typ Facebook-fastar är på gott och ont. De aktuella referenserna är inte lika heta, men skämten om hans passiva inställningen hör till de bästa i boken.

 

Det som jag däremot med säkerhet saknar är en starkare dos politik och samhällsengagemang. Rocky skulle ha en hel del att bidra med, det har Kellerman glimtvis visat genom åren. Nu får man nöja sig med en småkul diskussion om Sveriges socialdemokratiska statsminister Stefan Löfven: “Löfven känns inte som han nånsin har någon semester att avbryta. Sitter i kostym på copacabana och går igenom vårpropositionen. Han känns inte som han ens letar upp relaxen på stadshotellet. Han sitter kvar i konferensrummet när de låser och larmar för natten, med en loka och en frallhalva. Det är me-time för Stefan.”

 

 

Diskussion

I mörkret skönjs ny livsstyrka

Sinéad Obrey kritiserar både kyrkan och kapitalismen i sin poesi.

Sinéad Obrey debuterar med diktsamlingen Fågeltanken, ett till stilen dystert verk där smärtan vittnar om liv och känslor och genom förändringens starka roll håller hoppets dörr på glänt.

 

Bokrecension: Sinéad Obrey – Fågeltanken, Förlaget 2017, 54 sidor.

 

Sinéad Obreys debut är – tillsammans med Adrian Pereras – en av årets mest engagerande inom finlandssvensk poesi. Det är nytt blod för en litterär form som delvis misslyckats i föryngringen och alltför sällan tilltalat en ny generation. Och Obreys skrivande förtjänst handlar om just blod, att texterna känns som blodigt allvar.

 

Att leva

gör så

så ont

 

Den korta strofen är något av verkets signatur, stiligt upplagd på bakpärmen, citerad i marknadsföringen och tidigare recensioner, som jag undantagsvis läst. Anledningen? Tidsbrist i kombination med nyfikenhet efter att ändå ha ströläst i den lilla svarta boken, ett lockande verk som jag direkt känt att förtjänar koncentrerad uppmärksamhet.

Någonting eget och angeläget är direkt uppenbart. Likaså klichéerna. Men jag vill understryka att ordet kliché här måste tas utan sin nedvärderande klang. Man kan kalla det bekant symbolvärld, värd att användas av den som behärskar den. I detta fall handlar det om att dysterkulturens schabloner finns med och gärna får vara med då författaren är nära vän med dem, använder dem på ett sätt som känns själsligt motiverat.

Några utvalda ord från de första sidorna ger en fingervisning om vilken typs bilder författaren målar med: mörkret, sprit, grav, offer, blod, tårdroppe, slav, sorgens, dö, lilla flicka, förblindad, synd, lidande, tragedin, kroppsvätskor, självmord.

Lägg sedan till en uppgörelse med gud (alltid med liten begynnelsebokstav) och en dos groteskhet. Men glöm aldrig det fina i bakgrunden, det goda och möjligheterna som är med på ett hörn genom ifrågasättandet. Ett exempel, en lösryckt del av en dikt:

 

Romantisera inte kärleken –

romantisera allt det

som får dig att låtsas

att du egentligen är kall, känslolös,

ett hjärta av is

som egentligen smälts

påverkad av ruset,

av verklig lycka

 

Men verklig lycka tas ifrån dig,

den förgiftar hjärtat

tills det knappt känns

som om det kan bulta

 

Vill man fortsätta leva så?

 

Här finns det frågande och sökande med en självständig integritet som självkritiskt granskas parallellt med kampen mot det andra i världen. Här finns kroppslighet, yta, själ, tankevärld, förändringsprocess. Då och då pryds sidorna av en fjäder – ett skrivverktyg, fjädern som fågeln tappat, som slitits av den? Diktaren som försöker reparera skadan med ny användning? Skadade känslan är i varje fall central. Det finns ständigt någonting som går förlorat, symboliskt beskrivet som en oskuld, en smärtsam metamorfos, ibland passivt smärtsam, och skildrad som en varning för apati, ignorans inför liv, förlorad rätt att vara sig själv naturligt.

 

Benen har sitt fäste vid kvinnans djupa källa,

beklätt med de vackraste blommorna och strömmande av livets vatten

Kvinnan ger livet till världen med ett hav av blodröd smärta

Styrkan i henne är för stor för att hålla världen tyst

Kyrkan vill hejda henne,

för hon är den heliga

Hennes hud är bländande

Man åt av giftet för att få dö vid hennes barm

 

Eftersom jag undantagsvis läst om verket innan jag skriver om det själv har jag stött på tankar om titeln. Syftar Fågeltanken på vilka tankar som väcks om oss, vår värld, våra liv, ur ett fågelperspektiv? En sådan första association kan vara någonting samhälls- och kulturkritiskt och har lyfts fram. Men frågan som indirekt gömmer sig i titeln kan också vändas på: De som blickar ner och ser på långt avstånd förstår inte känslostormen här nere, här inne. Den tolkningen tycker jag dessa dikter talar för. Att förståelse kräver närhet. Fågeln är i och för sig närvarande i en del strofer, mitt i en kamp på liv och död. Det hela är alltså mer mångfacetterat än någondera tolkningen. Då funderingar rinner till har verket redan haft betydelse.

Starkast finner jag en dikt om döden och rädsla, om vikten av att leva ut. Den skiljer sig lite från mängden, men summerar den andemening jag upplever i verket. I korthet: För mig är Fågeltanken ett smärtsamt slag för att livet ska vara livfullt även om världen omkring verkar vilja annorlunda.

Det romerska talsystemet som används i sidnumreringen ger avslutningen värdighet. Kanske just på grund av smärtan ingen slump att sista dikten finns på sidan LIV?

 

Fågeltanken. Omslag: Ulla Donner.

 

Diskussion

Finland som mångkulturellt land ur ett historiskt perspektiv

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

I tider av ökad främlingsfientlighet med massinvandring och växande strömmar av asylsökande till Europa från Mellanöstern och Afrika är det ett ytterst angeläget verk som Mats Wickström och Charlotta Wolff redigerat med Svenska litteratursällskapet i Finland som förläggare. Nämnda bok handlar nämligen om mångkulturalitet, migration samt minoriteter i Finland. Som författarna helt riktigt konstaterar glömmer man ofta lätt bort att Finland i ett historiskt perspektiv varit ett mångkulturellt land.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

Noam Chomskys ”Sorgemusik för den amerikanska drömmen” – Allt har kollapsat!

Kuva: Foto: Skärmavbild (Youtube)

Fastän det aktuella läget i USA kan verka hopplöst så är Noam Chomsky övertygad om att främst miljö-, kvinno- eller fackföreningsrörelser kommer att organisera motstånd och agera till exempel för att ”reclaim taxes” eller öka trycket för arbetstagarnas rättigheter.”

Lue lisää

Diskussion

En blottande bok om sociala arvets bojor – och frigörelse

Kuva: Cata Portin

Michel Ekmans nya verk illustrerar hur vi formas av vår omgivning, men samtidigt kan bryta mönster och påverka våra livsöden i positiv riktning.

Lue lisää

Diskussion

Stilsäkert av Westö

Kjell Westö har skrivit en djupsinnig roman där personerna och deras utveckling och relationer trots allt blir viktigare än estetiska och filosofiska funderingar, skriver Topi Lappalainen.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion