Rolf Johansson föddes den 6 februari 1950 och härstammade från Vallgård, en stadsdel i Helsingfors med starka kopplingar till finlandssvensk arbetarklass. Fadern arbetade på Arabia och modern på socialbyrån. Hans karriär inom Utrikesministeriet omfattade 25 år med stationeringar i Köpenhamn, Dublin och Belgrad för de år som han tjänstgjorde i utlandet.

Johanssons aktiva gärning som socialdemokrat var lång. Han var en av de smått legendariska sexlingarna som blåste nytt liv i Helsingfors socialdemokratiska ungdomsklubb när verksamheten fick en nystart i oktober 1968. De övriga var Jarl Ekström, Henrik Helenius, Thomas Micklin, Folke Sundman och Henrik Ulfvens. Alla sex var vid liv för att tillsammans fira femtioårsminnet av det politiska uppvaknandet av ett gäng gymnasister från Norsen i Helsingfors som skedde under det turbulenta politiska året 1968. Det första dödsfallet bland det gamla kompisgänget är Johansson.

Johansson var en av sin generations unga socialdemokrater som anställdes av rörelsen. Hans tidiga bana gick via Konsumtionsandelslagens Centralförbund, E-rörelsens tidning E-konsumenten, Arbetarnas bildningsförbund, Pensionstagarnas centralförbund och Arbetarbladet. Tiden som redaktör för Arbetarbladet var något som Johansson mindes med glädje och han bidrog gärna till bladets 100-årsjubileumsnummer i fjol.

Ralf Friberg rekryterade senare Johansson till Utrikesministeriet där han bland annat gjorde ett positivt intryck på danska journalister som presschef i Köpenhamn med sin öppna stil och sina fester. Tiden i Danmark varade från 1994 till 2000, i Irland var han 2007 till 2011 och i Serbien 2011 till 2012. Irland var ett land som hade haft en plats nära Johanssons hjärta en längre tid. Han var fil.lic. till sin utbildning och hade specialiserat sig i den irländska arbetarrörelsens historia samt tillbringat ett år vid Trinity College Dublin. Serbien vidgade Johanssons vyer som en sista postering utomlands och till sist var han ambassadråd med ansvar för främst Polen men också de baltiska länderna.

Undertecknad minns Johansson från hans sista år efter pensioneringen som en aktiv och lojal kamrat i Socialdemokratiskt Forum. Han var ett säkert kort i valet av deltagare till distriktskongressen samt på olika Irland-relaterade evenemang där han trivdes bland många likasinnade vänner. Hans intresse för polska ärenden och sakkunskap om Polen bjöd också för givande diskussioner. Inbördeskrigets femtioårsminne belyste han i ett kunnigt föredrag på Helsingfors Svenska Arbetarförenings resa till Sveaborg 2018. Johansson hade också skrivit HSAF:s 90-årshistorik med titeln Vi bygger staden.