MENY

Kolumn

Britta Lindblom

Samtal med Nikos – en taxichaufför

Nikos min chaufför var en pratsam person. Hans liv var som ett ekonomiskt bokslut över de problem som finns i Grekland, skriver Britta Lindblom.

 

 

Ibland har jag maximal otur. Dagen innan jag skulle flyga från Grekland till Finland, den 31 oktober, gick jag till trafikverket för att få tag på en tidtabell.

– Okej, tänkte jag, buss till flygplatsen 18.40, det passar fint. Flyget avgår klockan 20.50.

Följande dag den 1 november trampade jag iväg till busstationen. Ingen buss, tomt och öde!

 

Nej, det är så att första november ändrar tidtabellerna till vintertid. Det gick ungefär två bussar på morgonen och två på kvällen. Nästa buss skulle avgå 20.30, för sent för mej. Varför KTEL, trafikverket, inte kan samordna sina tidtabeller med flygavgångar är obegripligt. Vilken nytta har du som resenär av en buss som kommer fram när flyget startar sina motorer? För avgång?

 

Nåja, återstod taxi, dyrt, efter parlamenterande med taxichauffören kom vi till en summa om 35 euro, utan kvitto. Lite dåligt samvete för skattesmitning, men nöden har ingen lag.

 

Nikos min chaufför var en pratsam person. Hans liv var som ett ekonomiskt bokslut över de problem som finns i Grekland.

 

– Min pappa körde taxi i 40 år, berättar han. När han började var inkomsterna över 1 000 euro i månaden, i drakmer alltså. När han slutade fick han 580 euro i månaden. Lägg till kostnader för försäkring, service, bränsle och tänk på hur smalt vårt bröd blev, suckar han.

 

Nu då, frågar jag eftersom turistsäsongen är slut. Har du haft ett bra år?

– Nej, svarade han. I fjol var det flyktingarna som skrämde bort turisterna, i år var det jordbävningen. Många stannar bara en dag och fortsätter till andra lugnare öar. Och så de (här säger han ett fult ord, som betyder onanist – en vanlig svordom i Grekland, ungefär som v-ordet i Finland) hotell som har all inclusive. Förra gången när jag körde till flygplatsen för att möta ett stort charterflyg tog två (2) personer taxi. Resten klev på turistbussarna som förde dem till all inclusive hotellen. Där kan turisterna simma, och äta och dricka dagen lång. Många tar sig aldrig utanför hotellområdet. Tänk på alla tavernor som blir utan kunder, på turisterna som inte får en känning av det riktiga Grekland! På alla småföretag som lider. Maten kommer långt ifrån, är inte färsk och gynnar inte alls lokala företagare.

 

– Nehej, instämmer jag. Det är ingen skillnad på all inclusive, du kan vara i Spanien, Italien eller Grekland. Ingen skillnad!

 

– Just det, säger Nikos och tar till det där onanistordet på nytt.

 

– Har du barn? frågar han och jag berättar att jag har två vuxna söner som båda bor utomlands. En i Amerika och en i Holland.

 

– Tänk på utbildningen här, fortsätter Nikos sin klagan, min dotter går i engelsk frontistirio (det är extra undervisning, som finns i praktiskt taget alla ämnen eftersom skolornas undervisning är för svag). Timmarna kostar 15 euro per gång, bara en sån sak!

 

Och så lyfter han ut min kappsäck, pussar mej på båda kinderna och tackar för ett fint samtal.

 

Trevlig resa!

 

Och jag kliver på flyget till Aten på väg till Finland och Svenska dagen den 6 november.

 

P.S. Nikos har kört taxi i 20 år.

Britta Lindblom

Kolumn

Folke Sundman

Ledare: Världen 100 år senare

Det 100-åriga Finland står inför samma vägval som resten av Europa och världen. Vi vill till allt pris undvika den typen av världsbränder staten Finland uppstod i och upplevt under sin självständiga historia.

Lue lisää

Folke Sundman

Folke Sundman Erikoistutkija Folke Sundmanin listauksella nuoreksi radikaaliksi ei pääse kuka vaan. -Isänisällä oli varmasti eniten vaikutusta siihen, että kiinnostuin nuoresta pitäen rauhanliikkeestä, erikoistutkija folke Sundman sanoo.

Kolumn

ABL

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: #dammenbrister och det angår oss alla

Den våg som nu sveper fram för med sig hemska vittnesmål och en kulturell blindhet för sexuella trakasserier, men också ett starkt hopp om förändring och ett bevis på kraften i att tala ut tillsammans.

Lue lisää

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: Gör aldrig vår himmel grå!

Klimatmanipulering är en farlig väg som försöker åtgärda symptomen istället för orsakerna. En bieffekt kan vara att vår blå himmel blir grå.

 

LEDARE

 

”Experter rädda för att ingen bryr sig om världens största experiment – konstgjorda moln runt jorden”.

 

Så lyder en av månadens viktigaste rubriker. Yle-artikeln handlar om att 250 experter samlats i Berlin för att diskutera olika sätt att manipulera jordens klimat, någonting som med fog väcker oro. Den brittiska forskaren Rob Bellamy ber folk öppna ögonen för riskerna med dylika projekt och säger att han ”är rädd att de som bestämmer kommer att ta dåliga beslut om planetens framtid.”

 

Journalisten och författaren Naomi Klein slog redan för ett par år sedan larm om seriösa planer på klimatmanipulering i sin klimatbibel Det här förändrar allt. Hon skildrar en tidigare konferens i ämnet där forskare diskuterade olika möjligheter att stävja globala uppvärmningens följder med hjälp av ny teknik. I ett av fallen, som alltså diskuterades seriöst, vore en bieffekt att atmosfären skulle påverkas så att vi aldrig mer skulle se blå himmel utan endast grå.

Vem har rätt att ta till sådana åtgärder, ens om det kan rädda liv? Klimatmanipulering väcker en uppsjö av frågor om forskningsetik och är även ett komplicerat fall för juridiken. Den övergripande frågan gäller ändå människans övertro på teknik och vetenskap, en övertro som blandas med förhoppningen om att vi ska få fortsätta leva som om naturresurserna vore obegränsade.

 

Att handgripligen stoppa den globala uppvärmningen genom att manipulera klimatet har hittills viftats bort som ett orealistiskt och oseriöst alternativ. För var dag som klimatförändringen framskrider justeras denna bild. De räddningsåtgärder som de stora energibolagen sponsrar forskning kring blir allt mer utvecklade och accepterade som en möjlighet. Det motsägelsefulla i att samma bransch sponsrar både klimatförnekare och forskning i klimatmanipulering passerar skrämmande obemärkt förbi.

 

Världen mjukas upp inför ett scenario där energijättarnas forskare erbjuder en lösning som sägs kunna rädda miljontals liv. Liv, som annars förstörs i klimatförändringarnas följder. De största nedsmutsarna försöker den dagen eventuellt framträda som räddande änglar, trots att de tillsammans med politiker bär ansvar för roten till problemet. Då mänskligheten tutat och kört över gränsen för planetens hållbarhet riktigt ordentligt kommer deras argument ändå att väga tungt. Tyvärr, får man säga. För klimatmanipulering är en farlig väg, med följder som vi inte kan kontrollera eller klarlägga i förväg. Det vore vettigare att åtgärda problemen istället för symptomen.

 

Så är inte fallet i dag. Det omvända är ändå symptomatiskt för vår tid. Parisavtalet gör klimatmanipuleringen mer rumsren och är inte alltför ambitiöst i förhållande till sakens natur och framskrider därtill i motvind. Världen bromsar ytterst lätt då det skulle gälla att dra i handbromsen. I måndagens Helsingin Sanomat listar forskningsprofessor Martin Forsius vid Finlands miljöcentral viktiga punkter för en lyckad klimatpolitik. Bland dessa finns politiska beslut om minskade utsläpp, rika länders stöd till utvecklingsländer, samt ett par punkter med den gemensamma nämnaren kostnadseffektivitet. Det är talande för dagens värld: Visst ska vi värna om miljön, men det får inte kosta. Utifrån detta tankesätt har professorn helt rätt. Även vid FN:s klimatmöte i Bonn betraktade ländernas förhandlare klimatfinansiering som en avgörande fråga.

 

Att planetens räddning behandlas som en kostnadsfråga är i sig absurt. Lika kortsiktigt är det att äventyra planetens stabilitet och beboelighet av rädsla att förlora arbetstillfällen. Så är fallet till och med i Tyskland som många hoppats skulle vara en central drivkraft i övergången till hållbar energiförsörjning, men där kolkraftverk med brunkol får fortsätta nedsmutsningen. I veckan kunde man också här på ABL läsa att nya kolkraftverk planeras i Latinamerika. Det är fel väg, världen behöver färre, inte fler kolkraftverk. Debatten utmynnar nu främst i gammal skåpmat om kärnkraftens för- och nackdelar och sol- och vindenergins begränsningar. Den totala energikonsumtionen ifrågasätts däremot inte på allvar.

 

Vad som behövs är förstås verkligt hållbar utveckling, en hållbarare livsstil världen över. Och det är, eller borde vara, en central politisk fråga i en globaliserad värld där storföretag vinner allt starkare inflytande.

 

Underrubriken på Naomi Kleins nämnda och ständigt högaktuella storverk lyder “kapitalism kontra klimatet”. Detta ger en fingervisning om var problemet ligger, och var lösningen ska sökas. Huruvida problemen eller symptomen ska åtgärdas är en politisk snarare än en vetenskaplig fråga.

Dagens politik är blå och riskerar göra himmelen grå. Nu behövs en rödgrön väg om världen tar klimatförändringarna på allvar.

 

Det verkar inte så.

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Eeva-Johanna Eloranta

Valfrihet riskerar göra specialistvården ineffektiv och dyrare

Valfrihet inom vårdreformen riskerar effektiviteten i specialiserad sjukvård och ökar kostnaderna, skriver riksdagsledamot Eeva-Johanna Eloranta (SDP).

Lue lisää

Eeva-Johanna Eloranta