Ibland har jag maximal otur. Dagen innan jag skulle flyga från Grekland till Finland, den 31 oktober, gick jag till trafikverket för att få tag på en tidtabell.

– Okej, tänkte jag, buss till flygplatsen 18.40, det passar fint. Flyget avgår klockan 20.50.

Följande dag den 1 november trampade jag iväg till busstationen. Ingen buss, tomt och öde!

Nej, det är så att första november ändrar tidtabellerna till vintertid. Det gick ungefär två bussar på morgonen och två på kvällen. Nästa buss skulle avgå 20.30, för sent för mej. Varför KTEL, trafikverket, inte kan samordna sina tidtabeller med flygavgångar är obegripligt. Vilken nytta har du som resenär av en buss som kommer fram när flyget startar sina motorer? För avgång?

Nåja, återstod taxi, dyrt, efter parlamenterande med taxichauffören kom vi till en summa om 35 euro, utan kvitto. Lite dåligt samvete för skattesmitning, men nöden har ingen lag.

Nikos min chaufför var en pratsam person. Hans liv var som ett ekonomiskt bokslut över de problem som finns i Grekland.

– Min pappa körde taxi i 40 år, berättar han. När han började var inkomsterna över 1 000 euro i månaden, i drakmer alltså. När han slutade fick han 580 euro i månaden. Lägg till kostnader för försäkring, service, bränsle och tänk på hur smalt vårt bröd blev, suckar han.

Nu då, frågar jag eftersom turistsäsongen är slut. Har du haft ett bra år?

– Nej, svarade han. I fjol var det flyktingarna som skrämde bort turisterna, i år var det jordbävningen. Många stannar bara en dag och fortsätter till andra lugnare öar. Och så de (här säger han ett fult ord, som betyder onanist – en vanlig svordom i Grekland, ungefär som v-ordet i Finland) hotell som har all inclusive. Förra gången när jag körde till flygplatsen för att möta ett stort charterflyg tog två (2) personer taxi. Resten klev på turistbussarna som förde dem till all inclusive hotellen. Där kan turisterna simma, och äta och dricka dagen lång. Många tar sig aldrig utanför hotellområdet. Tänk på alla tavernor som blir utan kunder, på turisterna som inte får en känning av det riktiga Grekland! På alla småföretag som lider. Maten kommer långt ifrån, är inte färsk och gynnar inte alls lokala företagare.

– Nehej, instämmer jag. Det är ingen skillnad på all inclusive, du kan vara i Spanien, Italien eller Grekland. Ingen skillnad!

– Just det, säger Nikos och tar till det där onanistordet på nytt.

– Har du barn? frågar han och jag berättar att jag har två vuxna söner som båda bor utomlands. En i Amerika och en i Holland.

– Tänk på utbildningen här, fortsätter Nikos sin klagan, min dotter går i engelsk frontistirio (det är extra undervisning, som finns i praktiskt taget alla ämnen eftersom skolornas undervisning är för svag). Timmarna kostar 15 euro per gång, bara en sån sak!

Och så lyfter han ut min kappsäck, pussar mej på båda kinderna och tackar för ett fint samtal.

Trevlig resa!

Och jag kliver på flyget till Aten på väg till Finland och Svenska dagen den 6 november.

P.S. Nikos har kört taxi i 20 år.