Den tyska regeringskrisen började för en knapp vecka sedan. ”Det är bättre att inte regera än att göra det dåligt”, markerade liberalernas (FDP) partiledare Christian Lindner. Därmed sprängde han de redan fyra veckor långa sonderingar om att ingå en så kallad Jamaica-koalition tillsammans med CDU/CSU och Bündnis 90/Die Grünen.

För första gången i förbundsrepublikens parlamentariska efterkrigshistoria hamnade landet därmed i en slags politisk återvändsgränd.

Sedan valet den 24 september saknar den fortfarande sittande (tillförordnade) svart-röda-regeringen majoritetsunderlag.

Ansvarig för att färden mot Jamaica strandade är FDP:s uppenbara felnavigering.

Misstaget resulterar sedan dess i en febril debatt om regeringsskutans nya kursläggning. Den är fortfarande oklar. Men dimman tycks ändå lätta något och på horisonten dyker upp ett perspektiv då de tyska socialdemokrater återigen kan få en nyckelposition.

Dilemmat kvarstår

Som första reaktion efter FDP:s politiska tvärbromsning fastslog SPD-ordföranden Martin Schulz att partiet inte är rädd för ett nyval.

Både han och parlamentsgruppens nya ledare Andra Nahles betonade dessutom att socialdemokraterna inte står till förfogande som räddningsankaret för den Merkel-ledda regeringen. Skälet bakom denna hållning är tämligen enkelt. Åtminstone enligt SPD-chefen Martin Schulz gav väljarna i slutet av september ett klart budskap. Den stora koalitionen hade förlorat stort. CDU/CSU med minus 8,5 procentenheter och SPD med minus 5,2 till rekordlåga 20,5 procent.

Chocken efter det senaste valresultatet ledde till det enhälliga beslutet att partiet ska ta ansvar som största oppositionsparti. Dessutom rådde enighet om att SPD behöver tid för en nödvändig förnyelsedebatt. Men denna personmässiga och programmatiska regenerationsprocess har knappast lämnat startgropen.

FDP:s utspel att tvätta bort sitt gula paritfärg ur Jamaica-flaggan kom i otid. Visserligen fångades de tyska socialdemokraterna kallt, men efter intensiva debatter ser man idag en nyvalslösning ändå mera med en nypa salt.

Gravt störande element i det perspektivet är att det saknas seriösa indikatorer att ett nytt valresultat kommer att skilja sig avsevärd från utfallet i september. Och enbart marginella förskjutningar räcker inte för att bryta upp den aktuella låsningen.

En del pessimister fruktar vidare att konflikten bland de demokratiska partierna också kan gynna landvinningar för det högerpopulistiska AfD.

Således skulle ett liknande valresultat i mars eller april 2018 försätta både socialdemokratin och den tyska parlamentarism i nästan exakt samma läge som idag.

Denna insikt formade tveklöst den interna debatten inom partiet. Ytterligare inflytande hade dessutom förbundspresidenten Franz-Walter Steinmeiers apell i sitt samtal med Martin Schulz. Enligt trovärdig medierapportering vädjade presidenten främst om att SPD även med blick på läget i Europa bör ta sitt statspolitiska ansvar för att Tyskland återigen får en stabil regering.

Vilket alternativ?

Efter gårdagens åtta timmar långa styrelsemöte på Willy-Brandt-Haus i Berlin fastslog SPD:s partisekreterare Hubertus Heil inför medierna den förändrade positionen. Socialdemokraterna kommer att öppna sig för samtal med syftet att undvika ett nyval.

Dimman över den tyska Reichsdagen har lättat något, men det som man ännu inte skymtar är konturen om hur den parlamentariska stabiliteten ska byggas.

Alternativet står fram för allt mellan en CDU/CSU minoritetsregering som tolereras av SPD eller att återskapa en svart-röd-koalition.

Även ett tidigare oprövat färgmönster i form av en svart-röd-grön flagga dyker upp på horisonten. Fördelen med en så kallad Kenya-koalition vore att bredda ansvaret på tre partier. Men en okänd kurs från den spruckna Jamaica-visionen till ”Kenya” verkar ändå snarare avlägsen.

SPD:s vägval är inte enkelt. Fördelen med en förnyad regeringssamverkan består i att socialdemokraterna kan sätta ett politisk pris för utvecklingen i Tyskland.

Visserligen blir det en röd prislapp, som dock knappast kommer att stå för rea-erbjudanden.

Att det svart-röda samarbete på grund av tidigare erfarenheter är impopulärt bland partiets gräsrötter är bekant. Men vem säger att bäst före-datumet ska sättas på en hel mandatperiod på fyra år?

När den partiinterna debatten om SPD:s förnyelse har mognat kan

nyvalsalternativet möjligen återkomma på agendan.

Idag avrundade Schulz debatten. Enligt ett färskt twittermeddelande ska avgörandet om ett framtida regeringssamarbete fällas i en medlemsomröstning bland de drygt 400 000 socialdemokraterna i Tyskland.