– Jag kom just från ett möte med Vandanejdens släktforskningsförening i det nya bibliotekshuset Ode i Helsingfors.

Det säger Stig Kumlin när vi träffas på ett kafé vid Fredriksgatan i centrum av Helsingfors. Mötet hade handlat om att bygga upp en släktforskningsutställning i Sandkulla i Vanda.

Han är med andra ord precis sig lik som under sina många år som ombudsman vid Metallarbetarförbundet. Alltid i farten, energisk som tusan och hela tiden i gång med en massa olika projekt.

På tal om släktforskning så har han i sin egen släkt stött på åtminstone en intressant person.

– Det var en förfader som under ryska tiden landsförvisades till Sibirien där han också dog, berättar Kumlin.

Stig Kumlin eller ”Stigu” som han allmänt kallas är född i januari år 1944 och bodde den första tiden av sitt liv på Kalevagatan i stadsdelen Kampen i centrum av Helsingfors. Det var alltså mitt under brinnande krig.

– Nio veckor efter att jag fötts bombades huset av rysssarna. Bara stekpannan blev kvar från vår bostad och den har jag fortfarande i min ägo, säger Kumlin.

Hans far som var symaskinsmontör kom att vara sex år ute i kriget och dessutom vid fronten. När han kom hem från kriget flyttade hela familjen som förutom föräldrarna bestod av tre bröder till Esbo.

Först gick Kumlin i Gräsa folkskola i Esbo och när familjen flyttade till Södra Hesperiagatan i Främre Tölö i Helsingfors började han i Annegatans svenska folkskola. Samma skola där för övrigt Finlands svenska socialdemokraters stora ledargestalt K.-A. Fagerholm gått långt tidigare.

Därefter följde några år av utbildning vid Yrkesskolan för gossar i Vallgård.

– Skolan var tvåspråkig men vi hade separata linjer för de svenskspråkiga eleverna, säger Kumlin.

Han gick tidigt ut i arbetslivet. Som sjuttonåring började han jobba som svarvare vid Sockenbacka mekaniska verkstad eller Pikote i Helsingfors. Antalet anställda metallarbetare var omkring trettio och av dem hade två svenska som modersmål.

– Där blev jag i sammanlagt 23 år. I mitten av sextiotalet gifte jag mig, fick två söner och nu har jag sex barnbarn. Det svenska språket har delvis gått i arv därför att de båda flickorna till en av mina pojkar går i svensk skola samtidigt som han talar svenska med dem.

Kumlin konstaterar att man förr inte insåg hur viktigt det är att lära sig språk redan i unga år. På den punkten har nu en avgörande attitydförändring skett i vårt land.

– Jag hör själv till den generation av finlandssvenskar som förutom modersmålet svenska bara fick lära mig finska. Engelska har jag aldrig studerat. Därför har jag ibland svårt att förstå vissa engelska inslag när jag läser Hufvudstadsbladet.

Kumlin anser att hans generation också i övrigt löper risk att bli efter.

– Redan i arbetslivet upplevde jag hur de datastyrda bearbetningsmaskinerna blev allt vanligare. Och datorer är jag inte bra på.

Mot den bakgrunden varnar Kumlin för att särskilt äldre människor kan råka ut för utslagning i dagens datasamhälle. Själv får han vid behov alltid hjälp av sin yngste son.

Mångårig ombudsman

Från Pikote flyttade Kumlin till Kone Instrumentti i södra Esbo. Där jobbade han i protoverkstaden som byggde prototyper. I mitten av 1970-talet anslöt sig Stig Kumlin till Finlands socialdemokratiska parti. Samtidigt blev han fackligt aktiv inom Metallarbetarförbundet.

– Jag tillhörde Helsingfors metallarbetarfackavdelning nr 5. Femman var en kommunistdominerad avdelning och ”hurja”, alltså otroligt frustrerande för en socialdemokrat. Jag satt i fackavdelningens styrelse och alla goda idéer vi socialdemokrater förde fram torperades av kommunisterna.

– Varenda omröstning slutade i fjorton kommunister mot sju socialdemokrater. Det gällde även frågor utan politisk betydelse.

År 1986 blev Stig Kumlin anställd som svenskspråkig avtalsombudsman vid Metallarbetarförbundet där han efterträdde Kaj Wallenius som bytt jobb till svenskspråkig organisationssekreterare. Senare skulle Kumlin avancera till avtalssekreterare med ansvar för flera avtalsområden som bland annat ädelmetall, kalkverkens reparationsverkstäder och energibranschens underhåll.

– Under Kaj Wallenius ledning hade man byggt upp både Metallarbetarförbundets svenskspråkiga sektion och de årligen återkommande svenskpråkiga rådplägningsdagarna. Jag hade ett mycket bra samarbete både med Wallenius och med förbundets svenskspråkiga tekniska sekreterare Anne Vuorinen, framhåller Kumlin.

Åren i Metallarbetarförbundets tjänst blev en tid då Stig Kumlin fick se världen förändras. Det gamla östblocket föll ihop och nya attityder präglade relationerna till arbetsgivarparten.

– Med Jorma Löhman som chef för Metalls avtalsavdelning började man allt mer inse vikten av en bra dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare. På toppnivå hade till exempel Metallarbetarförbundets dåvarande ordförande Per-Erik Lundh och metallarbetsgivarnas chef Harri Malmberg inlett ett väl fungerande samarbete, konstaterar Kumlin.

I det sammanhanget erinrar sig Kumlin ett besök i England.

– När jag berättade om trepartssamarbetet i Finland svarade de radikala engelska fackföreningsledarna helt frankt: ”Vi idkar ej samarbete med kapitalisterna”.

Vid Finlands svenska socialdemokraters kongresser var Kumlin en ofta sedd gäst.

– Tillsammans med Kaj Wallenius företrädde vi många gånger facket vid kongresserna. Det var då jag blev bekant med de aktiva socialdemokraterna från hela Svenskfinland.

Sedan pensioneringen 2004 har Stig Kumlin haft fullt upp. Han tillhör styrelsen för Vanda svenska socialdemokrater, han är sekreterare för Pensionstagarnas svenska distrikt samt ordförande för svenskspråkiga Helsingfors pensionstagare.

– Med sina tjugotal medlemmar är den sistnämnda en liten men aktiv förening som nästan alltid har en intressant inledare vid sina månadsmöten.

Några goda råd till ungdomen vill han inte ge.

– Som alltid förut i historien kommer det nya generationer med nya idéer.

Sommarstugan i Vederlax i sydöstra Finland ger därtill sysselsättning mer än nog.

– Där hugger jag ved, reparerar hus, fiskar samt läser Demokraatti, Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat. Sommartid håller jag mig dessutom även med lokala Kymen Sanomat. Märk väl alla tidningar i pappersform, avslutar Stig Kumlin.