Dagarna blir kortare och vindarna kallare. Sommaren har sakta men säkert börjat ge vika för höstens intågande. Barn och unga har återgått till dagvård och skola, medan många föräldrar återgått till jobbet. Vardagen är här igen, vilket kan kännas både skönt och tråkigt. För mig kommer hösten ofta med en önskan om att göra något nytt som gör vardagslunken lite mer spännande. Och denna höst är inget undantag. Problemet är bara att det finns så mycket jag vill göra, men tiden räcker inte till – och kanske, bara kanske, har jag blivit för gammal.

Det finns många som säger att man aldrig är för gammal för att börja med något nytt. Andra säger att det är svårt att lära en gammal hund sitta. Enligt min erfarenhet är det dock snarare så här: Tiden räcker inte alltid till för att lära en gammal hund sitta. För även om jag gärna hade gjort en hel massa saker på min fritid, så finns det inte alltid tid för det. Speciellt inte om det är en aktivitet som kräver att jag lär mig färdigheter som jag inte redan besitter. Det är då jag ställer mig själv frågan: Är jag för sent ute?

Jag börjar närma mig 40-strecket, men känner mig varken gammal eller inkapabel att lära mig. Men med jobb, hushållssysslor och två barn att ta hand om, så blir egentiden knapp. Då jag väl har tid är jag oftast så trött att jag helst bara sitter för mig själv i soffan och tittar på någon serie och bara tar det lugnt, för de lugna stunderna är få nuförtiden. Samtidigt, då jag skrollar mina sociala medier, ser jag att många jag känner som även de har familj och andra skyldigheter men trots det har tid för att ägna sig åt något de tycker om, en passion. Redan av att titta på allt de hinner med får mig att bli andfådd och stressad, men samtidigt avundas jag dem. Jag vill ju också leva ett sånt liv! Samtidigt har jag börjat inse att jag kanske avundas något som jag personligen inte vill och behöver. Det jag egentligen borde göra är att hitta ett sammanhang, en hobby, något som åtminstone snuddar på ett ämne jag känner passion för. Något som passar mig och min personlighet och min livsstil. Frågan är bara vad?

Därför lovar jag mig själv att denna höst ta reda på vilken min passion är. Kanske kommer jag fram till att jag borde satsat på att bli professionell dansare. Men trots att det kanske är för sent för mig att bli ett dansproffs, så finns det inget som hindrar mig från att dansa – förutom jag själv. Dans var bara ett exempel. Hösten får utvisa vart jag hamnar. Kanske även du vill anta utmaningen? Kanske ses vi i stickklubben? Vem vet var vi hamnar, bara vi vågar ta chansen.