I Finland är vi vana med mörker och kyla. Då våren kommer är det många som lever upp och känner sig pånyttfödda. Ivrigt väntar vi på sommarmånaderna med sol, bad och värme. Tyvärr kan det komma som en besvikelse att temperaturen håller sig under 20-strecket och många drömmer sig bort till ett soligare land med gassande sol. Men inte jag. Min drömsommar är solig, med en temperatur på högst 23 grader Celsius. Regnet får gärna titta fram då och då, helst med åskan som sin kompanjon. På stranden vill jag helst känna en sval bris dra förbi med jämna mellanrum, så att gåshuden uppenbarar sig på kroppen. Då känner jag mig tillfreds, oavsett vad andra tycker.

Men alltid blir det inte som man önskar. Denna sommar var jag ledig fyra veckor och hade hoppats på att kunna spendera mycket tid utomhus med min familj. Under tre veckors tid fann jag mig dock inomhus för att komma undan den gassande solen. Hettan kom jag dock inte ifrån, eftersom vår lägenhet snabbt blir till en bastu. På sociala medier såg jag många som njöt i solen, men jag såg också många som led av värmen. De flesta av dem kunde dock inte hålla sig från att säga: “Man borde inte klaga då det är fint väder, men..”, en fras jag själv brukar använda mig av. Men i mina ögon var vädret långt ifrån fint. Att se gräset på gården gå från grönt till brunt och se både djur och människor plågas fick mig att inse att det visst är okej att klaga, oavsett hur nöjda andra är.

Människor är olika, det vet vi. En del trivs bäst i knädjup snö och minusgrader, medan andra vill ha sol och stekande hetta. Sen finns det vissa, som jag, som gärna vistas i någon form av mellanting. Det är då min kropp och mitt psyke trivs som bäst och min energi är på topp. Att under de få veckor per år man är ledig från arbetet behöva utstå antingen extrem kyla eller hetta, gör mig därför irriterad. Under semestern är det väl meningen att man ska hinna ta igen sig, men hur ska man kunna göra det då man tvingas att vistas i en miljö som tär på ens ork och som ger en ångest?

Även om jag är en person som anser att man borde visa mer tacksamhet, så finns det tyvärr mycket att klaga på i vår värld. Många gånger klagar vi dock kanske på saker i onödan, men samtidigt är klagandet ett sätt att få ur sig känslor och tankar som annars får en chans att växa sig större på insidan och bli till ett verkligt problem. Ibland kan ens klagande till och med göra så att man får lite extra energi. I sådana situationer behöver man inte ursäkta sig: Då får man klaga.

Därför tänker jag med gott samvete fortsätta klaga på vädret, speciellt då det kommer till extrem hetta. För att svettas hör inte hemma i min lägenhet, utan innanför fyra väggar i träpanel: bastun.