Harris är den som antas kunna föra facklan vidare sedan när Biden i något skede stiger åt sidan. Att hon kommer från den största delstaten Kalifornien och har lyckats ta sig till senaten imponerar på många. Också den största delstaten har två senatorer, precis som den minsta.

Harris föddes i Oakland 1964 som dotter till två invandrare och fyller 56 i år, något som gör henne till en optimal kandidat med tanke på åldern. Den indiskfödda modern Shyamala Gopalan var bröstcancerforskare och fadern Donald Harris kommer från Jamaica. Han är fortfarande vid liv och har
gjort karriär som postkeynesiansk ekonom. Som dotter till akademiskt framgångsrika föräldrar är det inte självklart att arbetarklassväljare identifierar sig med henne. Att Joe Biden kunde bättre relatera till dem i primärvalen kan bero på lärdomar från hans barndom i relativt knapra förhållanden i Scranton i
Pennsylvania. Men Biden och Harris kompletterar varandra bra också på den punkten.

Att Harris är jurist är den arketypiska bakgrunden för en senator. Som före detta åklagare är hon som klippt och skuren för vicekandidatrollen där det gäller att slå till hårt mot motståndarna utan behov av att verka alltför presidentiell. I primärvalen var det en börda att hon hade varit distriktsåklagare i San Francisco. Man skaffar många fiender och trampar på för många tår i ett sådant jobb. Fast hon själv har minoritetsbakgrund, innebär det inte att hon skulle ha behandlat åtalade från olika etniska minoriteter med silkeshandskar. Till och med kan det vara åklagarbakgrunden som gjorde att hon inte attraherade minoritetsväljare på samma sätt som Biden. Rättssystemet tenderar att behandla minoriteter på ett skevt sätt i USA, också i Kalifornien och inte minst i narkotikarelaterade fall där de vita brukar komma lindrigare undan.

I Kalifornien var Harris också attorney general, ett ämbete som kombinerar högsta åklagarrollen med en justitieministerroll, dock folkvald sådan, inte en kabinettutnämning. Det är enklare att översätta attorney general till justitieminister i den federala regeringen där det är fråga om en utnämning till
kabinettet som godkänns av senaten. Det innebär att Harris fick betydande erfarenhet i en utomordentligt mångsidig och betydelsefull ställning men också nya fiender i hela delstaten som är USA:s största.

Som senator de senaste fyra åren har Harris vuxit till en roll där många är bekväma med tanken på henne som president en dag. Biden profilerade sig utrikespolitiskt i senaten och det har Harris inte gjort på samma sätt än så länge. Om hon blir vicepresident, kommer hon att få möjligheten att växa sig till ett framtida presidentskap på ett optimalt sätt. Det är symboliskt viktigt för både afroamerikanerna och amerikaner av asiatisk härkomst att Harris är deras första företrädare som vicekandidat för ett stort parti. Men det är inte för symbolikens skull hon är Bidens val utan för att hon har erfarenheten och hårdheten nu när det krävs en vicekandidat av starkare virke än annars.

Donald Trump kontrade med en republikansk attackreklam där Biden kallas “Slow Joe” och Harris “Phony Kamala”. Det är besvikna anhängare av Bernie Sanders och Elizabeth Warren Trump försöker nå med attacken. Grundtanken är att innerst inne är Harris en hjärtlös högerpolitiker som fejkade vändningen till vänster inför primärvalen och bara Biden är för långsam för att fatta att hon fejkar. Det är magstarkt men typiskt av Trump i en situation där miljontals riskerar att fullständigt falla utanför alla skyddsnät under pandemikrisen där den republikanska regeringens högerpolitiska prioriteringar inte är till stor
hjälp. Poängen är antagligen att locka vänsterväljare till att stanna hemma snarare än att rösta på Trump.

Är Harris ett godtagbart alternativ för vänsterdemokrater? Allt tyder på att hon är det trots att hon allmänt uppfattas som en moderat centrist. De vänsterpolitiska tendenserna i hennes kampanj uppfattas inte som något hon fejkade utan som ett uttryck för hennes pragmatiska kompromissvilja. Vad
vänsterflygeln mest fruktade var någon som inte ser dem överhuvudtaget och tror att valet vinns på mittfältet utan att ens blicka till vänster. Harris vet att Biden behöver mittenväljare men måste ständigt engagera vänsterdemokrater på olika sätt och ta hänsyn till deras önskemål. Om hon själv kommer att
röra sig ordentligt vänsterut i efterdyningarna av en djup samhällskris i likhet med en Franklin D. Roosevelt, patriciern som blev småfolkets tribun, återstår att se. Harris är inte en naturlig garant för anhängarna av Sanders att de blir lyssnade men de vet också att hon inte slår dövörat till. Att Harris fick
stryk i primärvalen troligen enbart ökar hennes lyhördhet inför gräsrötterna. I politiken kan en förlust leda till djupare insikter och möjligheten att hitta en bättre passande roll, i detta fall vicekandidatens.

Kamala Harris är ingen som ska underskattas trots att hon inte imponerade som presidentkandidat. Hon har tillräckligt med både karisma och erfarenhet för att stiga fram i rampljuset nu.