När Saddam Husseins styrde över en av världens mest auktoritära regimer i det instabila Mellanöstern brukade amerikanska tidningar rutinmässigt beskriva honom som ”Iraks starke man”. Men vid ett tillfälle ifrågasattes uttrycket av en av diktatorns rådgivare, som brukade kallas för ”Saddams högra hand”, i samband med att en amerikansk journalist besökte landet.

”Nej, nej, nej”, sade rådgivaren om beskrivningen, omedveten om det engelska språkets nyanser, och tillade att ”Saddam är ingen stark man. Han är den starkaste mannen i Irak”.

Saddam Husseins styrka byggde på en massiv arsenal av vapen, som främst kom från det dåvarande Sovjetunionen, men också från Frankrike och Storbritannien.

Men efter att diktatorn störtades 2003 är det i första hand USA som stått bakom de stora vapenleveranserna till Irak, delvis som bistånd och delvis genom direkta inköp, påpekar Pieter Wezeman, som forskar om vapen och militära utgifter vid Stockholms fredsforskningsinstitut, Sipri.

Mellan 2003 och 2018 var USA den största vapenexportören till Irak. Men även under den perioden använde sig landet av alternativa leverantörer, säger Pieter Wezeman. Det handlade bland annat om ett 40-tal ryska transporthelikoptrar som köptes in mellan 2006 och 2011.

– Det var sannolikt inte så svårt att integrera dessa bland de väpnade styrkorna, eftersom de var av en typ som Irak använt sig av sedan 1980-talet, när de levererades av Sovjet, säger Pieter Wezeman.

Och vapnen kom till användning under diktatorns tid vid makten. I slutet av 1981 befann sig denna korrespondent inlåst på en fyra timmar lång presskonferens i presidentpalatset i Bagdad, där Saddam Hussein hårt kritiserade Iran, det land han låg i krig med mellan 1980 och 1988, och Israel – som tidigare samma år hade genomfört en attack mot den irakiska kärnkraftreaktorn Osirak.

Och det var med hjälp av sin stora vapenarsenal som Irak senare, i augusti 1990, invaderade grannlandet Kuwait och inledde en sju månader lång ockupation som avslutades efter att en USA-ledd koalition tvingat tillbaka de irakiska styrkorna.

Efter att USA invaderat Irak och störtat Saddam Hussein i mars 2003, fick den amerikanska administrationen landet att bli en av USA:s största vapenimportörer i Mellanöstern, vid sidan av Saudiarabien, Israel och Egypten. Den amerikanska vapenexporten bestod av allt ifrån avancerade stridsflyg och krigsfartyg till militärt stöd i enlighet med ett strategiskt avtal.

Nyligen rapporterade dock Wall Street Journal att Irak nu överväger att köpa in ett ryskt luftförsvarssystem, kanske för att trotsa USA, efter att den irakiska regeringen krävt att de 5 200 amerikanska soldater som finns kvar i landet ska återvända hem.

Det är ett krav som president Donald Trumps administration vägrat att gå med på, vilket i sin tur fått Irak att anklaga USA för att ha kränkt landets suveränitet – främst beroende på den drönarattack som dödade den iranske toppgeneralen Qassem Soleimani inne i Irak.

Natalie J. Goldring, expert på säkerhetsfrågor och verksam vid Georgetown-universitetet i USA, säger att det är logiskt att den irakiska regeringen nu spelar ut USA gentemot andra vapenleverantörer. Hon menar att både USA och Ryssland är inblandade i en kapprustning i Mellanöstern, och att USA genom sin politik i regionen även skapar nya marknader för landets vapenindustri.

– I stället borde den amerikanska regeringen arbeta för att minska konflikterna och vapenförsäljningarna till denna instabila region, säger Natalie J. Goldring.

Hon påpekar att USA fortsatt dominerar världens vapenexport, och att landet under fyraårsperioden fram till 2018 stod bakom 36 procent av den globala försäljningen av konventionella vapen, enligt Sipri.

Under de senaste 15 åren har det amerikanska utrikesdepartementet godkänt vapenexport till Irak till ett värde av över 22 miljarder dollar.

Pieter Wezeman säger att en förändring dock inleddes under 2012, då Irak började komplettera amerikanska vapen med ny avancerad rysk utrustning, bland annat i form av stridshelikoptrar, luftvärnssystem, pansarfordon och stridsvagnar.

Enligt Pieter Wezeman förekommer det uppgifter om att Ryssland nyligen erbjudit Irak att köpa in ett ryskt långdistansrobotsystem.

– Det är ännu oklart om Ryssland bara erbjudit systemet eller om det finns ett allvarligt intresse från Irak att köpa in det, säger Pieter Wezeman.

Att samtidigt använda sig av rysk och amerikansk utrustning är kanske inte den bästa lösningen i ett logistiskt och utbildningsmässigt perspektiv, men detta är ändå ett val som Irak har gjort.

Det främsta skälet är sannolikt att Irak vill minska sitt beroende av USA – och det kan vara en motivationsfaktor som har stärkts efter attacken mot Qassem Soleimani. Ett annat skäl kan vara att de ryska vapensystemen är billigare.

Irak är heller inte det första landet som förlitat sig på både ryska och amerikanska vapen. Indien har sedan 1960-talet använt sig av krigsmaterial från både Ryssland och Europa och på senare år har man även i allt högre grad börjat köpa in amerikansk utrustning. Även Jordanien har använt sig av både ryska och amerikanska luftvärnssystem och de båda Nato-länderna Grekland och Turkiet har köpt in sådana system av Ryssland.

– Det har därmed gjorts tidigare och är en möjlighet – vilket är ytterligare en anledning för USA att bekymra sig, säger Pieter Wezeman.

Natalie J. Goldring säger att när det irakiska parlamentet nyligen röstade igenom en resolution om att alla utländska trupper ska lämna landet, så avvisades det beskedet offentligt av Donald Trumps administration.

– President Trump fortsätter begå ett farligt misstag – att USA har rätten till sista ordet när det gäller internationella säkerhetsfrågor. Även om denna resolution inte var bindande så visar den på hur stark ilskan är i Irak över den amerikanska administrationens beslut att kränka Iraks suveränitet genom att döda Soleimani på irakisk mark.

Natalie J. Goldring menar att Donald Trump ”agerar som en mobbare” som anser att USA har rätten att göra som man vill, där man vill.

Thalif Deen – IPS