MENY
Turva – Hymy

Vad är Das Kapital värt i dag?

Kuva: Foto: Joachim Kasten

Det har gått 150 år sedan Karl Marx storverk Das Kapital publicerades. Till frågan om vad verket är värt idag finns både ett banalt och ett intellektuellt svar, skriver ABL-medarbetaren Joachim Kasten som besökt en utställning om verket i Hamburg.

 

 

Karl Marx föddes i maj 1818 i den tyska staden Trier. Än idag är han en omstridd världskändis. Han beundras som banbrytande filosof och nationalekonom. Som framstående teoretisk inspirationskälla stod han även vid arbetarrörelsens vagga. Men Karl Marx är också hatad av de som enbart ser honom som teoretiker bakom samhällsomstörtande revolutioner.

Hans mest kända verk Das Kapital publicerades för 150 år sedan på ett förlag i den nordtyska staden Hamburg. Därmed lade Marx grunden för bokens enastående karriär och en nästintill evigvarande debatt om dess betydelse för världshistorien.

Allt detta erinras aktuellt i en anmärkningsvärd utställning på Museum der Arbeit i Hamburg.

Vid ett besök i den ombyggda gummifabriken från 1800-talets slut hälsas man inför entrén välkommen av en cirka tio meter hög ballongbyst med Karl Marx markanta profil. Inne på själva museet erfar man sedan att allting som idag verkar stort och imponerande ändå började smått med skulder och pessimism.

Trögt i starten
På fartyget John Bull reste den i London bosatte Karl Marx i april 1867 till Hamburg. Han hade inte ens pengar till passagen utan lånade av sin nära vän, fabrikanten Friedrich Engels. Resans syfte var att överlämna manuskriptet till Das Kapital till förläggaren Otto Meissner.
I september 1867 utkom Kapitalets första band på den tyska bokmarknaden. Och det tog hela fyra år innan ett blygsamt antal på 1000 exemplar var sålda.
Marx själv fruktade att försäljningsintäkterna inte ens skulle täcka omkostnaderna för cigarrerna som han rökt under den långa skrivprocessen.

Hans omfattande verk var emellertid epokgörande. Det gjorde anspråk på att redovisa om kapitalets och företagsamhetens bakomliggande drivkrafter och historiska utveckling. Bara den första boken på 750 sidor är späckad med svårbegripliga teorier och ett tungt begreppssystem.

Generationer av inte minst vänsterorienterade studenter försökte förkovra sig med hjälp av detta alster. Hur många som lyckades att avsluta studierna med mera än enbart ytliga kunskapseffekter är däremot svårt att säga.
Då som förr var läsandet en sak och att begripa Marx texter på djupet en annan.

Ett kulturarv
Det som började med en skuldsatt författare slutade ändå med en fenomenal stjärnkarriär. Das Kapital översattes till fyrtio språk och hör numera vid sidan om Bibeln till ett av idéhistoriens mest upptryckta verk.

Till frågan om vad verket är värt idag finns både ett banalt och ett intellektuellt svar. Något som Karl Marx förmodligen skulle inordna i sin teori om ”varufetischism” presenteras på Museum der Arbeit. Väl skyddad bakom pansarglas ligger en handsignerad bok ur första upplagan. Den ägs av ett antikvariat i Wien och kan köpas för 1,5 miljoner euro.

Med fokus på verkets politiska och historiska värde saknas förstås den pekuniära aspekten. Där betonas andra dimensioner. I en recension till Hamburg-utställningen anser Tysklands största kvalitetstidning Süddeutsche Zeitung att det rör sig om hundratals sidor som ”förändrade världen”.

En särskild hedersutmärkelse tilldelades dessutom redan 2013, då Unesco utsåg Kapitalets första band samt den av Marx och Engels författade kampskriften Det kommunistiska manifestet till världskulturarv.

Inte bara nostalgi kvar

Alla dessa beröm till trots kan man givetvis inte blunda för att Karl Marx och Kapitalet för en del bedömare även medför onda associationer. Det som då dyker upp är en dogmatisk marxism under tiden för den så kallade realsocialismen i Sovjetunionen, DDR eller andra forna öststater.


Att maktövertagandet aldrig skedde i enlighet med Marx prognos om kapitalismens sammanbrott är bekant. För att transformera samhällena i enlighet med tankemönstren i Kapitalet omgjordes hans teser till ett konkret handlingsprogram. Visserligen exploaterades kapitalisterna, men de ersattes med kommunistiska partibyråkrater som med tvång upprättade en dogmatisk planekonomi som dessutom aldrig var demokratiskt legitimerad.

Obekväma kritiker blev till dissidenter och riskerade utvisning eller fängelsestraff. Ord som ”gulag” eller ”Stasi” symboliserar fortfarande ett ofantligt skräckvälde. Att staten ägde produktionsmedlen ledde aldrig till ”arbetarklassens befrielse” utan till politisk förtryck.


Att tvångssystem som upprättades av Lenin, Stalin eller Ulbricht och Honecker imploderade på 1990-talet och gick till historiens sophög är enbart glädjande.
Med facit i hand vet man idag att det aldrig var gångbart att missbruka Karl Marx och Das Kapital som ett allmängiltigt recept för att bota kapitalismens orättvisor.

Något som däremot även nämnda utställning vittnar om är att debatten om Das Kapital fortfarande lever. Och den förs inte bara som ren marxnostalgi eller avlägsen revolutionsromantik.

Till den allt som ofta accentuerade insikten hör att den frisläppta kapitalismens rörelser ansvarar för kriser som har grava konsekvenser för människornas levnadsvillkor i en allt mera globaliserad värld.

Finanskrisen 2008 är bara ett exempel på den utvecklingen. Redan då talade den 2015 avlidne förre tyske förbundskanslern och socialdemokraten Helmut Schmidt i radikala tongångar om ”rovdjurskapitalism”.

Hans eget exemplar av Das Kapital visas på utställningen och kravet om att finanskapitalets rörelser måste regleras tyder på att han läst Marx teorier.

En 150 år gammal analys kan självfallet inte spegla en lika lång samhällsutveckling.

Under Marx tid bestämdes till exempel arbetstagarnas villkor aldrig av ett socialt nätverk och fackliga rättigheter att justera löner och arbetstider var en avlägsen vision. Men som inspirationskälla är Kapitalet ännu inte föråldrad.
Det kanske mest aktuella beviset för det ingick i en intervju som tidningen ”Die Zeit” häromveckan förde med SPD-ledaren Martin Schulz. ”Vi måste återigen fatta mod att kritisera kapitalismen”, ansåg den tyske socialdemokraten.


Ser man på arbetslösheten och/eller prekära arbetsförhållandena samt naturens exploatering så finns ett absolut ansvar i den sfären. Och den borde tyglas.

Det finns även en missförståelse med Karl Marx kritik. Udden var aldrig riktad mot ”de rika” utan mot rikedomens ojämlika fördelning. Vad en oetisk och girig kapitalackumulation åstadkommer framgår även ur de färska avslöjandena i samband med den högaktuella så kallade Paradisläckan.

Exempel på verkets olika omslag.

Marx på DDR-sedel.

 

 

Diskussion

FSD: En rättvis och hållbar sysselsättningspolitik är möjlig

FSD:s nyvalda styrelse på kongressen i Vasa i slutet av oktober 2017.

Finlands svenska socialdemokrater FSD stöder medborgarinitiativet om att upphäva lagen om den så kallade aktiveringsmodellen. Modellen är orättvis och bestraffar arbetslösa för något de inte alltid själva kan påverka. Den beaktar inte den arbetssökandes aktivitet, utan resultat avgör, konstaterar FSD:s styrelse.

Lue lisää

Diskussion

FSUD: Haatainen har blivit konstigt behandlad i media

FSUD:s meme om mediabevakningen av Tuula Haatainen i presidentvalet 2018.

Finlands svenska unga socialdemokrater anser att mediabevakningen av Tuula Haatainen har varit orättvis i den meningen att fokuset har handlat om bland annat hennes kläder i stället för sakfrågor.

Lue lisää

Tuula Haatainen: Nu kör vi för fullt!

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen.

Arbetarbladet ställer fem frågor till SDP:s presidentkandidat Tuula Haatainen då förhandsröstningen står för dörren. 

 

Det är bråda dagar för presidentkandidaterna. Evenemangen är många och utspridda över hela landet samtidigt som kampanjen aldrig tar paus i social medier. Tuula Haatainen trivs trots allt det hektiska i och med att hon får föra fram frågor och budskap hon verkligen brinner för. Engagemanget är inte att ta miste på då ABL gör en lägeskoll inför förhandsröstningen.

 

Idag, tisdag, öppnade din valstuga i Helsingfors och imorgon börjar förhandsröstningen, hurdan är stämningen och vad kretsar tankarna kring just nu?

– Stämningen är god. Människor är uppmuntrande och kommer öppet fram och talar. Valet närmar sig och det är mer och mer folk på alla evenemang. Nu kör vi till slutet med full fart.

 

Du har fått god respons för att ha satt agenda och påverkat presidentvalets debatter genom att lyfta fram till exempel kvinnors situation ur ett jämställdhetsperspektiv och ojämlikhetens risker, vad tänker du om din påverkan så här långt?

– I min kampanj har jag talat om ett brett säkerhetsbegrepp. Säkerhet och trygghet bygger på vardagliga saker. Samhällelig ojämlikhet är vårt största säkerhetshot. Därför har jag i min kampanj talat om välfärdstjänster, rättvisa, utslagning och ojämlikhet, aktivitet i internationella forum, kvinnors och flickors ställning såväl i Finland som i resten av världen. Ingen får glömmas bort i samhället, alla måste tas med. Och vi måste känna vårt ansvar globalt.

 

Kandidaternas skillnader i värderingar och olika åsikter i sakfrågor har kommit bättre fram ju närmare valet vi kommit, då till exempel Sauli Niinistö stödjer aktiveringsmodellen som du kritiserar starkt. Håller du med?

– Ja, jag och Sauli Niinistör är av olika åsikter om huruvida aktiveringsmodellen fungerar. Den sätter arbetslösa i en sinsemellan ojämlik situation. Om du bor på en mindre ort och det helt enkelt inte finns arbetsplatser bestraffar modellen den arbetslösa av skäl som hen inte kan påverka. Medborgare ser det här som orättvist. SDP har många bättre alternativ att erbjuda. En förlängning av läroplikten över en avgiftsfri utbildning på andra stadiet hjälper på lång sikt.

 

Vad tänker du om svenskans ställning i dagens Finland då vi har till exempel det kritiserade språkexperimentet och andra hotbilder?

– För mig är tvåspråkighet i Finland en självklarhet. Det handlar om mer än språk, också om kulturella, ekonomiska och sociala relationer med vår nordiska familj.

 

Sista frågan, har du någon avslutande hälsning till läsarna?

– Valet närmar sig, nu är det dags att göra sin röst hörd. Ta med också grannen till vallokalen.

 

Imorgon börjar allvaret. Då är Haatainen på allvar i sitt första presidentval. Hennes berättelse fram till detta kan du läsa om här.

 

 

”Att presidentens politiska bakgrund inte skulle spela någon roll motbevisas”

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen ser ojämlikhet som den största säkerhetsrisken och betonar jämlikhet, hållbar utveckling och jämställdhet i sin kampanj.

Finlands svenska socialdemokraters ordförande Viktor Kock ser den så kallade aktiveringsmodellen som ett exempel på skillnader i presidentkandidaternas värdegrund. Nu gäller det att rösta på Tuula Haatainen, inget är ännu avgjort, enligt Kock.

 

På onsdag börjar förhandsröstningen i presidentvalet och pågår fram till tisdag. De egentliga valdagen för första omgången är den 28 januari. Det har varit relativt lugnt inför valet, bland annat på grund av sittande presidentens starka stöd.

– Intresset för presidentvalet har tyvärr inte varit speciellt stort bland väljarna. Det har däremot inte varit några problem att engagera FSD:s medlemmar i kampanjarbetet. Tuula Haatainens besök på höstens kongress var övertygande, hon är den värdeledare Finland nu nödvändigtvis behöver, säger Viktor Kock.

Som exempel på lyckat kampanjarbete nämner han kampanjöppningen i Närpes den 16 december där stämningen var på topp och Närpes socialdemokrater bjöd på kaffe och glögg samt delade ut tändsticksaskar med reklam för Tuula på, vilka hade en så strykande åtgång att turerna efter fler blev många.

Arbetet fortsätter förstås och Kock säger att det är viktigt att vi fortsätter att jobba för Tuula Haatainen tills valet är avgjort. Även om det är svårt att utmana en sittande president som inte gjort några stora utspel och därmed heller inte skaffat några motståndare har skillnader mellan kandidaterna utkristalliserats tydligt. Det senaste exemplet är den så kallade “aktiveringsmodellen”.

 

Medan president Sauli Niinistö stödjer modellen har Haatainen precis som hela SDP och nästan hela oppositionen (med undantag för SFP) kritiserat den skarpt.

Under Haatainens kampanjtillfällen har socialdemokrater samlat in namn till medborgarinitiativet mot modellen som strider mot många finländares rättsuppfattning och skadar redan utsatta i samhället på ett orättvist sätt. Medborgarinitiativet har i skrivande stund samlat över 127 000 namn.

– Modellen upplevs allmänt som väldigt orättvis och även om det inte hör till presidentens uppgifter ser man här skillnader i presidentkandidaternas värdegrund.

– Påståendet att presidentens politiska bakgrund inte skulle spela någon roll motbevisas här. Haatainen har konsekvent motsatt sig modellen då den försätter människor i en ojämlik position beroende på var de bor i Finland. För mig är det viktigt att vår president värnar om de som är i en utsatt position, säger Viktor Kock.

 

Ett politiskt arv att förvalta

En annan viktig skillnad mellan Tuula Haatainen och Sauli Niinistö är att Haatainen klart tagit ställning för att Finland borde underteckna FN-avtalet om ett kärnvapenförbud och starkt ifrågasätter vapenexporten till krigförande länder. Niinistö är öppet av annan åsikt. Däremot är de ense om alliansfriheten, en fråga där endast SFP:s Nils Torvalds viftar med Nato-kortet.

Haatainen skiljer sig ändå från de övriga i att hon uttryckligen vill leda Finland med en feministisk utrikespolitik.

– Genom en feministisk utrikespolitik som Tuula förespråkar kan Finland igen ta en position på den politiska världskartan.

– För ett land av Finlands storlek gäller det att synas för att inte glömmas bort. Ahtisaari och Halonen visade vägen för kommande presidenter i Finland genom den respekt och uppskattning de vann utomlands. Haatainen har alla möjligheter att förvalta deras arv på den globala politiska arenan, säger Viktor Kock.

 

 

 

Diskussion

”Höckerstedt har räddat livet på otaliga finländare”

Kuva: Foto: Pixabay
Allmän bild på kirurgiskt ingrepp, föreställer inte kirurgen Höckerstedt som bokrecensionen handlar om.

Krister Höckerstedt är en berömd finländsk leverkirurg som verkat vid Kirurgiska sjukhuset eller ”Kirran” i Helsingfors. Som pensionär har han fått sitt liv dokumenterat av Mardy Lindqvist som är likaså pensionerad som tidigare reporter från Hufvudstadsbladet.

Lue lisää

Diskussion