I Sveriges radios utfrågning den 11 augusti sade Jimmie Åkesson bl.a. att ”om det var upp till mig så skulle jag lägga exakt noll kronor på integration”….Och på frågan om Richard Jomshof – som kallat S-ledaren Magdalena Andersson för quisling (landsförrädare) – kan vara aktuell som minister i en framtida regering blev Åkessons svar: ” Jag har en lång lista på personer som kan bli aktuella som minister, och jag utesluter ingen.”

Och om det var bättre på 1950-talet? ”Ja, då talade alla samma språk i din trappuppgång”, blev Åkessons svar.

Ja så talar en mycket okunnig och inskränkt man född 1979 i en småstad (Sölvesborg) i den södra utkant av Sverige men som faktiskt länge var danskt.

Men trots dessa och andra uttalanden så valkampanjar han med trygg säkerhet. Som han nyligen t.ex. gjorde på sin Norrlandsturné i hopp om att vinna fler väljare också där. Han tänker inte alls på någon ny Tidö-regering igen efter 13 september! Varför? Jo, så en stukad borgerlighet – särskilt krympande Moderaterna under stukade Ulf Kristersson – nu så talar allt, nära nog, för ett maktskifte och en S-ledd regering under Magdalena Andersson efter valet. En helt annan sak är sedan om S kommer att försöka regera ensam. Eller möjligen bilda en lite bredare regering med något eller några fler partier från oppositionssidan. Det lär visa sig lite efter 13 september.

Vad gäller S-ledaren Magdalena Anderssons ambition att söka ett bredare samarbete i några mer långsiktiga frågor kan visa vara svårare för en ny S-regering. Detta i frågor som kräver långsiktigt hållbara lösningar över ett par mandatperioder. Att få med också några av nuvarande regeringspartier på just ett sådant samarbete och breda lösningar om försvaret lär gå. Men det kan visa sig svårare vad gäller t.ex. i frågor som lånefinansierade, uppsnabbade satsningar på järnvägens utbyggnad (dubbelspår på malmbanan liksom mellan Gävle och Härnösand, nödvändiga mersatsningar i Skåne och Västsverige när tysk-danska Fehmarntunneln tas i trafik 2032-34 etc.) Samma uthålliga långsiktighet krävs när Sverige ska bygga ut och göra elförsörjningen ännu bättre fungerande mot kommande, växande behov. Betydande delar av dessa satsningar måste lånefinansieras utanför statsbudgetens anslagsram till Trafikverket och andra.

Också skattepolitiken skulle behöva utredas brett i samverkan. Låter det sig göras?

Annat viktigt på välfärdsområdet – sjukvården, skolan, bättre pensioner (”arbetarpensioner”), upprustad arbetsmarknadspolitik etc – får skötas budgetvägen av nya S-ledda regeringen.

Men först gäller det nu att ”hålla i”. Att alla på oppositionssidan håller i och mobiliserar så att folk verkligen också röstar. Ja, då kan det parlamentariska läget efter 13 september se riktigt bra ut.

Men görs det onödiga självmål, ställs det okloka ultimatum hit och dit och annat dumt nu de sista veckorna så kan valet fortfarande bli lite ”onödigt” jämnt. Även om grundtipset är: maktskifte när alla rösterna är räknade.

Just nu har oppositionen 10 procentenheters övertag mot Tidö-sidan. Men något lär det minska fram till valdagen. Men maktskifte borde det bli.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare, återkommande krönikör (född 1951)