Därför har nu 1,5%-partiet Liberalerna tagit bort den röda linjen och omfamnar högerpopulistiska Sverigedemokraterna, SD. Därmed har det historiska sanningen besannats igen. Lita aldrig på ett besked från 2000-talets Liberalerna. Det som var sant igår gäller inte i morgon. Det brukar internt sägas även av de borgerliga vännerna inom Moderaterna.

Och med Liberalernas besked nu i mitten av mars att även de – av snöda stödröstmotiv – nu också de välkomnar Jimmie Åkessons SD i en eventuell, kommande borgerlig Tidö-regering efter valet i september så är nog Liberalerna slut som egen politisk kraft. På det sättet blir det här beslutet nu med omfamningen av SD-Åkesson också det historiskt unika och slutliga moraset för Liberalerna. Ett parti som en gång, tillsammans med Socialdemokraterna och den fackliga arbetarrörelsen, bidrog till att genomföra rösträtten med den allmänna och lika politiska rösträtten i Sverige.

Om också senare än vad som skedde i Finland. Men så hårt var faktiskt motståndet från högerhåll mot införandet av den politiska demokratin i Sverige.

Men för Liberalerna som parti är nu den politisk-ideologiska bankrutten ett faktum. Och den lär bli manifest på valdagen den 13 september. Då lär dess tid som riksdagsparti också vara över. Ty att klara spärren på minst fyra procent av rösterna lär de inte få. Trots allt mera oblygt smicker mot högerhåll för att få stödröster i valet.

Ty varför ska moderater och än mindre SD-väljare stödrösta på ett 1,5%-parti som Liberalerna? Särskilt som det just nu ser rätt kört för Tidögänget att kunna säkra ett omval den 13 september. Och särskilt som även knappt 4 %-partiet Kristdemokraterna, KD, också lär behöva stödröster för att vara kvar i riksdagen. Dessutom skulle stödröster på lilla Liberalerna helt klart öka risken att Moderaterna, M – redan 2-3 % mindre än SD – blir ännu mindre än största partiet SD på Tidösidan. Redan så är det generande för statsministern och M-ledaren Ulf Kristersson.

Så varför skulle M-ledaren nu alls öppna för stödröster också på Liberalerna? Föga sannolikt. Utgångsläget är också i övrigt skakigt och med ifrågasatt trovärdighet för M-ledningens ledarskap nu inför valet. Så Moderaterna är på flera sätt rätt illa förberett på den valrörelse som nu stundar i Sverige.

Därmed inte sagt att ett maktskifte redan skulle vara hemma för Socialdemokraterna och oppositionsledaren Magdalena Andersson. Även om oddsen för det är goda just nu.

Robert Björkenwall, frilansjournalist