Huvudnyheter

Viktigt att låta finskspråkiga tala svenska

Rebecca Åkers, ordförande för FSUD, ställde frågor kring svenskans historia, nutid och framtid till forskaren Kjell Herberts.

Det råa debattklimatet och domänförlusterna ser ut att hota svenskan i Finland. Finns det en överlevnad för tvåspråkigheten? Det diskuterades på ABL:s och FSUD:s evenemang “Hotad? – en barkväll om finlandssvenskan”.

Caroline Lång

Arbetarbladet

 

I och med jubileumsåret har man delat in det mest i ”de senaste hundra åren”. Men språkpolitiken började inte för 100 år sedan.

– Under den första epoken levde vi i 600 år i svenskt rike där vi finländare var en givande och tagande part. I Finland blev svenska språket viktigt inom administration, kyrka och för ”den högre utbildningen”, säger Kjell Herberts, forskare inom flerspråkighet och minoritetsfrågor, vid Åbo Akademi i Vasa.

 

Efter 1808–1809-års krig tillhörde Finland Ryssland. Mellan 1809 och 1917 kan man säga att det pågick ett trefrontskrig mellan svenska, finska och ryska.

– Ryskan blev starkare och man försökte försvaga rikssvenskan, bland annat genom att flytta huvudstaden från Åbo till Helsingfors. Fastän bägge städer var ungefär lika svenskspråkiga vid den tiden.

 

Den tredje epoken började runt självständigheten och pågår fortfarande. Efter självständighetsförklaringen utbröt inbördeskriget men det till trots kunde man skapa en tolerant språklagstiftning 1921.

– I det perspektivet har beslutsfattarna kört minoritetens sak, säger Herberts.

 

Svenskans ställning i dag

Finlands språklagstiftning i dag är tämligen unik jämfört med de övriga europeiska länderna, eftersom ett minoritetsspråk är nationalspråk och staten är tvåspråkig enligt lag.

– Det ser vi till exempel på polisbilarna, det står Poliisi – Polis, det betyder inte att konstaplarna som kör bilen är tvåspråkiga men polisen som institution är det.

 

Överlag kan man säga att tvåspråkigheten fungerar om minoritetsspråket utgör minst 30 procent på en ort.

– Då behövs inte mycket språkpolitik, arbetsmarknaden och traditionerna är tvåspråkiga. Steget att tala det andra nationalspråket är lågt eftersom språket förekommer i alla nivåer.

 

Men tvåspråkigheten fungerar inte om man endast försöker hålla den i liv för att den andra språkgruppen ska få service på sitt modersmål.

– Det måste finnas ett mervärde i den individuella flerspråkigheten samt i landets som gynnar oss alla.

 

Det är också viktigt att man som finlandssvensk låter finskspråkiga tala svenska, om de vill.

– Ofta är vi tillmötesgående och byter språk så fort en finskspråkig kommer in i rummet. Vi behöver inte vara så hövliga hela tiden.

 

Möjliga hot mot svenskan

I dag är det drygt 290 000 finländare som har svenska som modersmål i Finland. Därför brukar man ofta ta upp utflyttningen som ett hot för finlandssvenskan. I Tankesmedjan Magmas rapport, från 2016, framgår det att det under perioden 2000 – 2015 flyttade 26 000 finlandssvenskar utomlands, av dem flyttade 17 000 till Sverige.

– Utflyttning utgör i sig inget hot för svenskan i Finland. En stor del av dem som flyttar kommer i något skede av livet tillbaka till Finland. Österbottningarna har till exempel ofta flyttat för arbete, Sverige har känts som ett naturligt alternativ. Det är nu då nylänningarna börjat flytta till Sverige som det verkar som ett problem, kontrade Kjell Herberts skämtsamt.

– Flytt är dessutom odramatiskt för dagens unga. Många flyttar för korta perioder, ett par månader eller år. Inte ens flytten är betungande, för de köper bara nya Ikea möbler då de kommer fram och säljer dem då de flyttar vidare.


Nationalismen skördar frukt

Nya nationalismen exploaterar svenskan och det okända. Rörelsens framfart är oroande. Deras diskussion om tvångssvenskan har varit ettrig och målmedveten och att den nu gett resultat.

– Språkförsöket är ett experiment som jag inte tror på. Jag tror inte de i Östra Finland börjar rusa in till lektionen i ryska för att de sluppit svenskan. Vi är ett litet land, vi behöver flera språk inte bara ett eller två. Strukturförvandlingen, där man slår sönder fungerande tvåspråkiga instanser är ett hot samtidigt som det råa debattklimatet gör att vi känner oss mer hotade.

Ett annat problem är regeringen som inte har förståelse för den nordiska kontexten.

– Nu säger jag inte detta för att jag sitter här med er ikväll, men socialdemokraterna i regeringen skulle ge en garant för det nordiska perspektivet. Det har alltid funnits bland socialdemokraterna och det slår också akt om svenskan. Samma perspektiv finns också bland De Gröna, Kristdemokraterna, Vänsterförbundet och Svenska Folkpartiet. Men bland de tre i regeringen finns inte samma perspektiv.

 

I sin forskning har Herberts märkt av att finlandssvenskarna generellt är mer oroliga än tidigare.

– Det har delvis med strukturförändringarna att göra. I Östra Nyland till exempel har det varit en stor finsk inflyttning till Lovisa och Sibbo. Pernå med majoritetsspråk svenska har slagits ihop med Lovisa och speciellt äldre får en obefogad oro för dessa förändringar.

– Varje finlandssvensk generation blir mer tvåspråkig. Men det är inte något att oroa sig för heller, för bland de tvåspråkiga familjerna så registreras två tredjedel av barnen som svenskspråkiga.

 

Det som man inte heller får glömma är att majoriteten av de finskspråkiga ser svenskan som en naturlig del av Finland.

 

Flerspråkighet är framtiden

Kjell Herberts tror att finlandssvenskans överlevnad finns i flerspråkigheten, inte tvåspråkigheten.

– Om vi pratar om tvåspråkighet så är det ju alltid ett språk som ska bort, engelska eller svenska. Om vi pratar om flerspråkighet och utgår ifrån att det är normalt att en person pratar flera språk så stödjer det svenskan.

 

Rebecca Åkers avslutade diskussionen med att koppla till Helsing Sanomats efterlysning efter århundradets finlandssvensk. Vem tycker Kjell Herberts är alla tiders finlandssvensk?

– Jag vill ogärna välja en, men om jag måste så väljer jag Tove Jansson. Hon har skapat en bild av oss själva via Mumin. Muminfamiljen lever på sin ö och muminpappan går och väntar på den stora katastrofen, vilket är väldigt finlandssvenskt, att gå och vänta på en katastrof som aldrig kommer. Men jag blev väldigt glad då Li Andersson blev vald till århundradets finlandssvensk av Helsing Sanomats läsare. Det gav en annan bild än den stereotypiska finlandssvensken och visade att bilden kan förändras.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE