Nästan hälften drack alkohol regelbundet, en stor andel rökte tobak. Även cannabis brukades flitigt i låg ålder. Stat och kommuner försökte med skrämselkampanjer förgäves. Sedan samlade man en bred arbetsgrupp som framför allt lyssnade på forskare och skapade “det isländska miraklet” som ändrade på allting. De lärdomarna man gjort kan andra ta efter.

Då Reykjaviks biträdande borgmästare och de isländska socialdemokraternas vice ordförande Heiða Björg Hilmisdóttir besökte Helsingfors förra veckan passade hon på att sprida budskapet, dels genom ett seminarium i Lilla parlamentet, dels genom intervjuer som denna.

Låt oss börja med att backa bandet. Varför uppstod problemet med ohälsa och missbruk bland unga? Hur hamnade de i mörker så att säga? Vilket misstag är det vi kan lära av?

Hilmisdóttir lyfter framför allt upp betydelsen av en kultur som tillät barn vara självständiga och fria i en utsträckning som blev skadlig för de unga.

– Som ung bestämde man själv när man kom hem, när man började dricka alkohol. Det var ganska fritt fram. Det fanns mycket alkohol som man kunde köpa, inte minst god tillgång till hembränt.

En lärdom är att barn och unga mår bra av att vuxna sätter gränser. Därav uttrycket som kom att myntas då arbetet äntligen bar frukt: Jag säger nej för att jag älskar dig.

För då skrämsel inte bet “kom de vuxna på att det kanske är bättre att fråga barn än att bestämma själva” berättar Hilmisdóttir.

– Då det handlar om barn ska de ha mycket att säga, få välja aktivitet, få välja intressen, vi ska lyssna på dem och utveckla samhället så de mår bra. Men då de vill ta farliga beslut får vi också vara ansvariga för det.

Vidare konstaterar hon att beslutsfattare även i sociala frågor borde fästa stor vikt vid forskning, precis som man gör inom andra sektorer. Hon ger som exempel att barn inte har förmåga att ta så komplicerade beslut om sin hälsa som om eller när de ska börja dricka alkohol. En annan fråga är förstås när eller varför den frågan alls uppstår. Även här ger forskningen stöd. De isländska politikerna beaktade faktorer som visade vilka barn som hade problem och vilka inte. En viktig hälsofaktor var en fritidshobby med vuxet ledarskap. Därav en av de konkreta följder som staden Reykjavik och många andra kommuner gick in för: en hobbysedel i form av en summa pengar på cirka 400 euro årligen till alla i åldern 6-18 år.

Allas rättighet

– Barn ska inte behöva tänka på föräldrarnas inkomst då de funderar vad de vill ha för hobby, säger Hilmisdóttir.

Sedeln får användas till alla aktörer som uppfyller vissa krav som staden har och som sedan samlas på en plattform. Föräldrarna vet då att det garanterat är seriös verksamhet och får kännedom om utbudet. En del unga väljer att till exempel spela ett visst instrument eller ägna sig åt en viss sport hela uppväxten, andra byter friskt. Det står i varje fall klart att nästan alla nu har en ordentlig hobby och mår bra av det.

Det finns undantag. Möjligheten utnyttjas lite mindre i en del stadsdelar, ofta de med invandrare. Dessa ska ändå få ta del av verksamheter genom att alla outnyttjade hobbymedel styrs till öppen fritidsverksamhet i just den stadsdelen.

Förutom hobbysedeln beslöt islänningarna att höja myndighetsåldern från 16 till 18 år, att höja åldersgränsen för alkohol till 20 år, att införa tid för när unga måste vara inomhus om kvällarna och att förbjuda tobaksreklam och införa krav på att tobaksprodukter inte får vara synligt framme i affärerna.

Det gick förhållandevis smidigt. Det fanns inget större politiskt motstånd och inga oöverkomliga juridiska utmaningar.

Alla invånare var förstås inte nöjda på direkten. Speciellt inte de unga som redan vant sig vid en slags gränslöshet.

Däremot dröjde det bara ett par år innan det klara flertalet både accepterade och uppskattade det nya systemet.

Folk började må bra!

Och första generationen som växt upp i det nya systemet är nu 20-30 år och ser bland annat till att Island överraskar världen med framgångar i bland annat fotboll.

Viktigt med tid tillsammans

Den första och viktigaste biten var enligt Hilmisdóttir kampanjen som riktade sig till föräldrar och strävade efter att förändra den kultur där barn fick välja allting själva – ett fenomen som bland annat filosofen Hannah Arendt belyst som ytterst farligt för ett samhälle.

Hilmisdóttir betonar också vikten av att stödja föräldraföreningar. Vad gäller hobbypengen – och andra inslag i den isländska modellen – rekommenderar hon varmt att andra länder, som Finland tar efter.

– Modellen kan appliceras, men måste anpassas till olika ställen. Vissa saker är säkert annorlunda till exempel här i Helsingfors. Vi vet att det i vissa europeiska länder är så att fotboll leder till alkohol på grund av en del sportklubbars kultur i de länderna. Det finns skillnader som måste beaktas.

På Island var socialdemokraterna en drivande kraft i början, men nu finns det sedan länge stöd över ett brett politiskt spektrum för satsningar på barn och unga. De goda resultaten har varit så pass övertygande.

Är allt frid och fröjd nu?

Hilmisdóttir svarar nej, tyvärr. En ny våg av psykisk ohälsa befaras ta fart om inget görs de kommande åren. Det antas bero på sociala medier, mobiltelefonberoende och spel. Vad som krävs är forskning som ger stöd för hur de nya problemen ska tacklas. Än är det för tidigt med rekommendationer om tid på internet och mobiltelefonens vara eller icke vara i skolorna. I nuläget väljer skolorna själva.