Förändringen över ungefär ett par decennier är häpnadsväckande. Unga på Island mådde sämst i Europa. Nu mår de bäst.

Jag minns personligen att jag i tonåren i skolan kring millenieskiftet fick se en film om ungdomar på Island. Det enda jag minns var att det var en riktigt dyster skildring. Antagligen verklighetstrogen.

SDP:s vice ordförande Maarit Feldt-Ranta berättar från ett besök på Island att Heiða Björg Hilmisdóttir berättat hur det lilla nordiska landet lyckades med denna framgångssaga.

“År 1990 drack isländska ungdomar mest alkohol i Europa och även drogproblemet var verkligt. 42 procent av de unga uppgav att de druckit alkohol i berusningssyfte den senaste månaden. En fjärdedel rökte tobak dagligen och en tiondel uppgav att de använde cannabis. Ungdomar hängde på byn och stämningen i byar och städer var på många sätt i moll. Många var oroliga över såväl sina egna som grannens barn. Och det lilla folkets framtid.” skriver Feldt-Ranta (ABL:s översättning).

Gemensam satsning

Vad gjorde man då? Och vem?

Jo, beslutsfattare, föräldrar och forskare beslöt att göra någonting med gemensamma krafter. Någonting konkret.

För det första höjdes myndighetsåldern från 16 till 18 och upp till denna ålder fick alla därmed vissa rättigheter och skyldigheter. Åldersgränsen för att köpa alkohol höjdes till 20 år. Alkohol- och tobaksreklam förbjöds och tobaksprodukter försvann från butiksdiskarna.

För det andra sattes fokus på familjernas roll. Man sade till föräldrar att tid spenderad tillsammans med familjen är av central betydelse för ungas välbefinnande. Forskning visade att det avgörande inte är vad man gör utan att man är tillsammans. Forskning visade också att redan det att föräldrar vet var deras barn rör sig skyddar unga från negativa influenser. Föräldrar uppmanades spendera tid med barn, sätta gränser och ställa frågor. En kampanj tog också fasta på vikten av att kunna säga nej till sina barn. “Jag säger nej för att jag älskar dig”.

Därtill vidtog man en åtgärd som kan framstå som ganska radikal. Unga måste komma hem en viss tid på dagen. Upp till 12 år gamla får vara ute till klockan 20 och 22 på sommaren. Äldre får vara en aning längre, men också begränsat.

Elever i årskurs 9 får varje år kylskåpsmagneter med dessa tider av borgmästaren och lokala polisen. Föräldrar har lätt att hänvisa till regler som gäller alla.

Om detta var främst förbud får unga också en morot i form av ett aktivitetskort för hobbyer, värt 400 euro. Även detta bygger på forskning om att fritidsintressen har en positiv inverkan.

Nu dricker de unga på Island nästan minst i Europa. Den där siffran på 42 procent har sjunkit till 5. Då 25 procent tidigare rökte dagligen gäller det nu endast 3 procent av de unga. Förändringar har skett även i andra länder, men inte så här dramatiskt.

Kan vi lära någonting av allt detta?

Feldt-Ranta skriver så här:

“Island är Island och Finland är Finland. Men barn är barn, famljer familjer och föräldrar föräldrar överallt i världen. I Islands mirakel finns mycket gott som vi kan lära av och få idéer av.

Island kallas sagornas ö. Den här sagan är av de isländska sagorna min favoritsaga – för att den är sann och för att den är stärkande. Den isländska modellen och miraklet har visat att händelsernas förlopp kan påverkas och att världen kan förändras.”

Artikeln baserar sig helt på Feldt-Rantas redogörelse.

Maarit Feldt-Ranta på Island.