För det första, för sakens skull: det värsta med kriget är dödandet, lidandet och förstörelsen, att folk mister sina nära och kära och får sina hem förstörda. Hur avskyvärd regimen i Iran än är så är det omoraliskt att bomba skolor och döda barn. Detta är det viktigaste att stoppa. Att vi får dyrare bränsle är en petitess i jämförelse.

Därmed inte sagt att denna fråga vore oviktig, dels handlar det om hur människor klarar sin vardag, dels är det en demokratifråga, för om vi inte har en politik som stödjer folks liv så kommer högerpopulismen och den nya fascismen att fortsätta sin frammarsch i Västvärlden.

Läget är nu ovisst. Eskalerar kriget? Blir detta århundradets energikris eller har vi redan sett det värsta? Hur reagerar vår regering? Vad är vårt alternativ?

I och med att Sverige har relativt starka offentliga finanser och val på kommande i höst så var det ingen större överraskning att den svenska regeringen gick ut med besked om elstöd och sänkt skatt på bensin och diesel. Mer förvånande var att ledande oppositionspartiet Socialdemokraterna hann gå ut med ett entydigt krav på sänkt skatt på bensin och diesel. Ett krav som fick kritik från två håll. Dels från de som betonar vikten av en omställning, dels från de som alltid velat se lägre bensinpriser och inte funnit vänsterblocket trovärdigt på den punkten.

Min analys är att det helt enkelt brast i kommunikationen. I dagens digitala värld gäller det förvisso att uttrycka sig slagkraftigt, men denna frågas komplexitet hade krävt mer än ett högerpopulistiskt uttryckssätt, som högerpopulisterna själva ändå bemästrar bättre.

Det är skäl att stanna upp vid gasen. Naturgasen alltså. Tänk, vilken otrolig tur, än en gång, att vi inte är hemskt beroende av den. Inte helt obereonde, men så gott som. De länder som gjort sig helt beroende av naturgas är ju de länder som upprätthåller en energistruktur som gynnar Putins krigskassa. Betänk att EU-länder ännu i år importerar gas från Ryssland med ena handen samtidigt som de med den andra handen stödjer Ukraina. Det är ohållbart på alla sätt.

Vi i Finland påverkas närmast av oljans prishöjningar, som även de gynnar Putin. Tänk om vi var oberoende även av oljan. Då skulle en energikris drabba oss endast till den del som internationella transporter påverkas, alltså ingalunda obetydligt alls, men mycket mer begränsat än vad som nu är fallet.

Den planerade svenska sänkningen ska hålla skatten på bensin och diesel på EU:s miniminivå i fem månader. Prislappen för staten beräknas bli 1,5 miljarder kronor, alltså cirka 130 miljoner euro. Effekten på priset vid pump beräknas bli en krona, alltså under 10 cent. Det är alltså inte ett hemskt effektivt verktyg med tanke på att bensinpriset stigit och fortsätter stiga betydligt mer än så. Stödet är inte heller riktat till de mest behövande, vilket vore ekonomiskt vettigare. Men visst gynnar det hushållens ekonomi i någon grad.

Det som verkligen vore fördelaktigt vore dock att vara oberoende av bensin och diesel i betydligt större utsträckning. Tekniken finns redan till största del och där den saknas går den framåt snabbt. Det som saknas är den politiska majoritetens vilja.

Det är inte hållbart att vi är så här beroende av fossila bränslen, varken ekologiskt eller ekonomiskt. Då vi här i Finland nu behöver en ekonomisk ljusglimt så desperat riskerar den gå om intet på grund av att vi vägrat ställa om. Ett språng till förnybar energi vore det största stödet till hela samhället. (En fråga för sig på medellång sikt är om vi står inför en kris av sådan kaliber att det motiverar avvikelse från den finanspolitiska uppgörelsen).

Det här är också en fråga om demokrati. Icke-demokratier står för ungefär hälften av världens oljeproduktion. Dessutom står dessa auktoritära stater för största delen av exporten av fossila bränslen. Varför ska vi stödja diktaturer, gynna Putins krig och samtidigt förstöra miljön och få en oförutsägbar ekonomi?

Under en energikris behövs rimligtvis vettiga stöd till hushållen. Fokuset måste ändå ligga på en rättvis omställning som gör oss oberoende av fossila bränslen. Det kostar en del, men alternativet kostar mer över tid.

Klimatförändringarna borde vara skäl nog för en grön omställning, men så är uppenbarligen inte fallet. Tillsammans med plånboksfrågor och demokratiargument kan vi förhoppningsvis lyckas bättre i kampen att bli oberoende av olja.

Johan Kvarnström

Riksdagsledamot (SDP)

Raseborg