Jan Holmström är professor i produktionsekonomi vid Aalto-universitetet och Corinna Casi doktorerar i miljöetik i läroämnet praktisk filosofi vid Helsingfors universitet. ValueBioMat pågår från sommaren 2019 till sommaren 2025.

– Idén är att det ska vara lite bredare än normala forskningsprojekt som är väldigt specialiserade och fokuserade. Vanligtvis angriper man frågor och problem ganska smalt. Med de strategiska initiativen ska man kombinera olika discipliner och sedan genom det större projektet åstadkomma tillämpbara forskningsresultat, förklarar Holmström.

– Vad är idén med de biobaserade plasterna och biokompositer, alltså kombination av plast och biomaterial? Det här är viktigt med tanke på klimatförändring. Det större projektet består av sex forskningsgrupper, där många är deltidsanställda. Kärnan består av kemister, i och med att projektet är byggt kring plast och polymerer. Sedan har vi livscykelanalysmänniskor från Naturresursinstitutet Luke, vi har specialister på direkt tillverkning från maskinavdelningen. Mycket plaster förekommer i friformsframställning, alltså 3D-printing. Det hela berör pionjärnischer för biobaserade polymerer eller kompositer. Sedan har vi Corinna och hennes kolleger, jurister och humanister. Själv företräder jag produktionsekonomi. Sedan har vi också folk från Teknologiska forskningscentralen VTT på ett brett spektrum.

Målsättningen är att forskningsresultaten ska vara tillämpbara och ge vägledning till politiska beslutsfattare och beslutsfattare inom industrin.

– Vi har kolleger som har hållit på med det tidigare. Det har varit viktigt med träning i hur man skriver ett policy brief som riktas till beslutsfattare. Det är första gången jag har varit med om att skriva ett sådant lösningskort.

– Det är ett väldigt stort projekt där alla har jobbat på sin kant, berättar Holmström. Processen har varit lång och det har blivit mer samarbete över de smala domänerna. Det som förenar forskarna är att det handlar om bioplaster.

– I stället för fossil olja använder vi bioolja. Det handlar om sidoströmmar från pappersindustrin där man använder sig av biomaterial, biologiskt framställda råvaror. Nuförtiden är det en liten fraktion av plastproduktionen, säger Holmström.

– När man återvinner plast, går kvaliteten hela tiden ner. Efter några varv är det bara skräp. Det finns ändå nya sätt att återvinna. I kemisk återvinning återvinner man till olja och gas och sedan till plast på nytt. Man kan också göra kol av det och på det sättet nyfossiliserar det i samma form som det kom. Då kan man se plastindustrin på ett helt annat sätt. Hur kan man konfigurera industrin på ett sådant sätt att vi tar biomaterial, koldioxid i atmosfären, återanvänder och utnyttjar det och i slutet, i stället för att bränna eller slänga ut det i havet, hanterar vi det undan på ett bra sätt?

Holmström berättar vidare att alla av lösningarna inte är tillgängliga för tillfället.

– Har man en uppfattning om att det här skulle kunna göras, kan man rikta beslutsfattande, forskning och utveckling mot att det blir möjligt.

Det finns ändå problem, t.ex. de som håller på med återvinning tar inte bioplasterna emot med öppna armar.

– Den mekaniska återvinningen blir mer komplicerad när man jobbar med olika typer av plaster.

En annan problematisk fråga gäller den kemiska industrin, som är byggd kring en volymfilosofi.

– Variationen i råmaterial kräver justeringar och processer. Det här påverkar fabrikerna, vilket inte heller tas emot med öppna armar.

Holmström menar att också vissa regleringar är föråldrade och förhindrar nya sätt att verka. Det finns behov för nya regler som befrämjar nya sätt att hantera plast.

– När det gäller kemisk återvinning, räknas återvinningsgrad på olika sätt i olika håll i Europa och det gör det problematiskt att använda sådana material.

Corinna Casi säger att arbetet i projektet har varit ganska utmanande och en inlärningsprocess.

– Jag har filosofisk bakgrund, särskilt i miljöetik. Här gäller det att göra idéerna och teorin mer förståeliga. Majoriteten av de som håller på med projektet är kemister och min handledare är professor i juridik. Det gäller att hitta ett gemensamt ordförråd. Moraliska värden skiljer sig från ekonomiska värden. Jag har till exempel behövt lära mig vad polymer är för någonting.

– Att arbeta med industri är någonting nytt för mig. Jag ställer alltid frågor om miljökonsekvenserna, avslutar Casi.