Arbetarbladet publicerar Johan Kvarnströms festtal från Finlands svenska Socialdemokraters sommarfest på Golkas Herrgård i Merikart den 13 augusti 2023.

Bästa festdeltagare, bästa vänner,

Härligt att se er allesammans, härligt att känna andan och gemenskapen inom FSD. Vi upprätthåller och utgör tillsammans denna vår tids Finlands svenska socialdemokrater – en värdeliberal politisk organisation i både ord och handling. Vi säger inte bara nej till rasism och efterlyser allvarliga diskussioner och arbetsgrupper, vi säger också nej till ett regeringsunderlag med ett parti vars ministrar fläckat Finlandsbilden fullständigt innan regeringen ens hunnit komma med ett enda lagförslag. Vi säger nej till ett regeringsunderlag som förskjuter anständighetens gränser och normaliserar hatprat.

Antirasism kan ju börja med att endast ha ministrar som entydigt säger nej till rasism och inte bara nej till rasism med asterisk, “som den klassiskt har uppfattats” som näringsministern sade. Antirasism kan ju börja med att endast ha ministrar som inte har bagaget fyllt av rasistiska kommentarer, som inte kallat sig själva nazister ens på skämt, man ska nämligen inte skämta om sådant. Inte heller ha samröre med extremister.

För vad gott arbete en arbetsgrupp än kommer fram till så hamnar det i skuggan av att dagens politiska ledare i Finland stått för avskyvärda kommentarer som strider mot mänskliga rättigheter och allas lika värde, till synes utan genuin ånger. Det påverkar hela samhällsklimatet, i förlängningen också språkklimatet.

Sannfinländarna är ett parti som förvisso inte har samma mörka historia som många av dess syskonpartier, men som likväl ingår i den högerextrema familj som tär på den europeiska demokratin och den offentliga debattens villkor. De får regeringsinflytande och får företräda Finland för att den övriga högern ger sitt godkännande. För högerpartierna i Orpos regering är det viktigaste att få balansera ekonomin på ett sätt som drabbar de utsatta och gynnar de redan välbeställda. För högern är det viktigaste att få försvaga löntagarnas ställning. Därför kompromissar den om sådant som en aldrig borde kompromissa om.

Bästa vänner,

Regeringens invandringspolitik är helt sannfinländsk. Det är oförståeligt att högerns värdeliberala politiker kan ge den sitt godkännande. Antalet kvotflyktingar ska halveras, utvecklingsbiståndet skäras ned, papperslösas rätt till vård ska försvagas, utvisningar ska göras lättare, familjeåterföreningar ska försvåras, kraven på permanent uppehållstillstånd och medborgarskap skärpas. Detta i en tid då vår befolknings åldersstruktur hämmar tillväxten och vi behöver invandring.

Människor med utländsk bakgrund har redan demonstrerat upprepade gånger mot regeringens planer. De känner sig hotade, ovälkomna. En del har redan lämnat landet i protest. Och till skillnad från vad högerpopulister ofta säger så betyder mindre invandring inte att andra finländare får det bättre ställt.

För att alla ska få det bättre krävs utveckling av välfärdssamhället. I mer jämlik riktning, inte genom ökade klasskillnader och ännu större inkomstklyftor. Vi behöver investera mer i vården, inte mindre. Vi behöver göra beskattningen mer rättvis, mer progressiv i dess helhet. Vi behöver en funktionshinderservicelag som den som redan godkändes i vår men som regeringen nu tänker riva upp för att den skulle bli för dyr. Från funktionshindrade kan man alltså ta, men de allra rikaste ska bidra till den ekonomiska balanseringen med skattelättnader och inget mer.

Och attackerna mot löntagarnas rättigheter balanserar inte upp ekonomin. På sikt skadar det också välfärdssamhället. Om de lyckas. Det är inte säkert, den politiska hösten kan bli stormig, riktigt stormig. Och det är möjligt att det visar sig finnas fler värdeliberala ledamöter än Eva Biaudet kvar på högerkanten, för vilka måttet är eller blir rågat inom kort.

Bästa festdeltagare,

Det finns alternativ. För efter vårens riksdagsval kallades inte SDP till förhandlingar.

SFP:s ordförande sade att det inte är små partier utan stora som avgör regeringsunderlag. Men det går inte att fly sitt ansvar på det sättet för ett litet parti i vågmästarroll. Sanningen är att regeringen står och faller med SFP. Eller bara står och fortsätter framåt som om ingenting hänt. Men mycket har hänt, stor skada har redan skett. Att alla skandaler kom som överraskningar är märkligt. I varje fall Arbetarbladet har rapporterat om fasansfullt innehåll på nuvarande talmannens gamla blogg. Därtill finns fullt av offentliga inlägg, texter, till och med domar, och kommentarer som talar sitt eget tydliga språk. Det kan inte ha kommit som en överraskning hurdant det språket är.

Bästa vänner,

En sak vi alla lyckligtvis är eniga om, över partigränserna, är Finlands orubbliga stöd till Ukraina. Det är viktigt, fint och en absolut nödvändighet att hålla fast vid då kriget tyvärr ser ut att bli väldigt långvarigt. Även de demokratiska krafterna i Ukrainas grannland Belarus behöver stöd i dessa avgörande tider. Må diktaturernas tid snart vara över i Europa.

En rapport från forskningsinstitutet V-dem visar tyvärr att demokratin globalt tagit steg bakåt de senaste åren och nu befinner sig på samma nivå som 1986, året då jag föddes. Det är ett nedslående faktum. Men vi får inte låta oss nedslås, vi ska desto aktivare stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter.

En annan ödesfråga är den globala uppvärmningen och förlusten av biologisk mångfald. I den frågan råder dock verkligen ingen politisk konsensus, om den alls diskuteras, vilket inte är säkert trots att en del av världen står i brand och en annan översvämmas redan nu.

Klimatpolitiken hamnade i skugga i vårens riksdagsval. Högerns berättelse om att ekonomin – så som de definierar den – är det allra viktigaste blev det dominerande narrativet. Men klimatpolitiken kommer tillbaka. Ju senare, desto mer dramatiskt. Det är bara en tidsfråga.

Juli månad blev globalt den hetaste i mätningens historia. Katastrofer inträffade på alla kontinenter. Klimatförändringens följder är inte bara i framtiden, de är redan här och nu och blir allvarligare år för år. Även i Europa, även här i Norden. Och att detta bara är början borde stämma alla till eftertanke. Och inte heller här ska vi låta oss nedslås, utan ta tag. Regeringen Marin stod för en stark början, men nu ser klimatpolitiken inte ut att få en trovärdig fortsättning.

Klimatförändringen var inte bara det första som nämndes i regeringen Marins regeringsprogram. Klimat- och miljöpolitiken och frågor om hållbarhet var ett centralt perspektiv, en utgångspunkt för beslutsfattandet. Grundfilosofin var att vi måste eftersträva ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet samtidigt i en helhet och mycket gjordes för att förverkliga det trots alla kriser. I högerregeringens program finns en viktig skrivning som liknar detta, nämligen om att “regeringen bereder en verksamhetsmodell som vid sidan av BNP mäter den totala hållbarheten, det vill säga välfärden, den ekonomiska lönsamheten och miljöns tillstånd.” Det är bra, men programmet i stort är väldigt långt ifrån en sådan modell och en sådan syn på politiken.

I programmet i stort är det en ensidig syn på ekonomin som dominerar helt trots att det är jämlikheten i en nordisk välfärdsstat, alltså den sociala hållbarheten, som gjort Finland framgångsrikt, också ekonomiskt. Den sociala hållbarheten ser nu ut att försvagas istället. Någon får lägre arbetslöshetsersättning, någon lägre bostadsbidrag, någon får högre social- och hälsovårdsavgifter. Ofta är denna någon samma person och då blir nedskärningarna oskäligt stora sammantaget. Människor som redan har det kämpigt får det riktigt svårt samtidigt som de som har det bra får mer än tidigare. Det är så ojämlikheten växer.

Nu är det vidare en ensidig syn på ekonomin som ensamt dominerar och den ekologiska hållbarheten kommer i andra hand för regeringen. Visst finns det bra skrivningar om saken, men klimat- och miljöpolitiken är en spretig helhet som det inte är konstigt att det är svårt att få grepp om då regeringen inte ens stolt och rakt ut vill säga svart på vitt att Finlands mål är att vara klimatneutralt 2035 utan istället väljer att säga det indirekt med hänvisning till klimatlagen. På tal om den, hur blir det med en motsvarande naturlag? Jag hittar inget om en sådan i programmet trots att det verkligen skulle behövas en naturlag för att följa upp och skydda biodiversiteten. Skogslagen öppnas inte heller trots att kolsänkan minskat drastiskt. Istället sätts tilltron till ny teknologi. Men det är inte en fråga om antingen eller. Det måste vara både och.

Bästa vänner,

Vår rörelse behövs. Och vi är just nu Finlands populäraste parti. Kan vi unna oss en applåd för det!?

Vi har i sommar första gången röstat i ett ordförandeval, eller röstar per post fram till 25 augusti, vilket är ett konkret exempel på hur den interna demokratin utvecklas i partiet. Vi samlas om ett par veckor till partikongress och får antingen Antti Lindtman eller Krista Kiuru till ny partiledare. Dessutom ska vårt politiska program förnyas och många viktiga motioner behandlas. Även valet av partisekreterare är av stor betydelse.

Vi har skäl att rikta stora varma tack till både Sanna Marin och Antton Rönnholm för deras insatser under verkligt krävande år.

Med Sanna Marin, och Antti Rinne innan henne, hade Finland en statsminister som bland annat stolt gick med i Prideparader. Som förverkligade det mest socialdemokratiska regeringsprogrammet på decennier, med en mängd viktiga reformer i mål trots all pandemihantering och Natoprocess.

Och med Sanna blev den internationella bilden av Finland helt exceptionell och positiv som vi alla vet. Hon blev ett fenomen på många plan. Nu blir hon kvar som riksdagsledamot och vem vet vart framtiden för henne. Tyvärr blir hon inte ännu denna gång presidentvalskandidat, men vi kommer att ha en stark kandidat. Kanske blir det Jutta Urpilainen som skulle kunna bli en 2020-talets Tarja Halonen. Finland skulle behöva en sådan motvikt i tider av högermajoritet i riksdagen.

Sedan går vi förstås för seger i EU-valet i juni nästa år. Och i det kombinerade kommunalvalet och välfärdsområdesvalet 2025. Både kommuner och välfärdsområden kommer att ha det tufft, väldigt tufft, om regeringen Orpos program förverkligas.

Och sjukhusen i Svenskfinland kommer på sikt att lida mer av nedskärningar inom vårdsektorn än de räddas av så kallade kompetenscenter, vilka i sig är välkomna satsningar.

På motsvarande sätt kan konstateras att jämställdheten mellan könen lider minst lika mycket av regeringens skadliga förslag som den gynnas av regeringens goda förslag. Ett steg framåt, två steg bakåt, konstaterade Socialdemokratiska kvinnor.

Bästa vänner,

Det går att diskutera det detaljerade regeringsprogrammet länge och väl, men det är lika viktigt att bekräfta det som jag inledde med, nämligen att politik är mycket mer än formella dokument. Det har denna skandalsommar visat. Finland förknippas med rasism och xenofobi och det är inte medias fel hur mycket sådana beskyllningar det än kommit om sådant från sannfinländarnas partikongress i helgen. Allt detta sker för att högern i sin helhet godkänner det. Det gör inte vi socialdemokrater. Det sade vi inför valet, och med facit på hand var det rätt. Vi kan kompromissa i många frågor, men inte i de mest grundläggande.

För att parafrasera något som Albert Einstein verkligen skrev en gång: Världen förstörs inte av de som begår onda handlingar, utan av de som står och ser på utan att göra någonting. Att göra någonting är till exempel att trycka på den röda Nej-knappen i följande förtroendeomröstning i riksdagen. Onda handlingar är starka ord, men vad annat är det att tala avhumaniserande om andra människor som ”svarta säckar”.

Så, summa summarum: misstroende mot den konservativa högerregeringen på grund av dess ojämlika politik, upp till kamp för ett rättvisare arbetsliv och en ambitiösare klimat- och miljöpolitik och ett samhällsklimat där frågan inte är huruvida ministrar entydigt tar avstånd från rasism eller inte utan hur vi rättvist tacklar dagens utmaningar, hjälper människor i vardagen och tar solidariskt ansvar på alla nivåer.

Jag tackar för inbjudan hit och för äran att få hålla årets festtal.

Kamrater,

Kampen fortsätter!