Det säger Birgit Kvarnström som är mamma till den finlandssvenska socialdemokratiska riksdagsmannen Johan Kvarnström.

När hon efter jobbet kom hem till egnahemshuset i Österby i Ekenäs kunde det ligga fullt med skor i tamburen. Skor som hörde till Johans många vänner.

Med all rätt berättar hon hur stolt hon är över honom.

För Arbetarbladets läsare är Birgit Kvarnström kanske mest känd som Johans mamma. Men hon har också ett eget liv som hon kan berätta om.

– Jag är en småbrukarunge som vuxit upp i en tre generationers familj i Grundsjö i dåvarande Karis landskommun, säger Kvarnström som undrar hur bekant ordet sytning är.

För den oinvigde kan det därför informeras att man med sytning avser en bostad för den generation som gått i pension och gett över åt de yngre. I de flesta fall oftast barnen.

– På större gårdar byggde man en sytningskoja som ofta var ett litet hus. I mitt föräldrahem bodde farfar och farmor på vinden som blev deras sytningsbostad, berättar Kvarnström.

Hennes föräldrar var småbrukare och hon har också en bror. Grundsjö var på den tiden en liten by där de flesta var svenskspråkiga, till yrket antingen småbrukare eller metallarbetare. Merparten av de sistnämnda jobbade vid stålverket i Åminnefors i dåvarande Pojo kommun.

– Metallarbetarna åkte ofta i samma bil, ”kimppakyyti” eller kompiskjuts från Grundsjö till Åminnefors. Man lärde sig vilka tider de åkte till sina skift, säger Kvarnström.

I hennes barn- och ungdom var Grundsjö ett i högsta grad levande samhälle med folkskola, post och två butiker.

– Den ena butiken hörde till Konsum, alltså den framstegsvänliga andelslagskooperationen medan posten fanns inne i järnvägsstationen.

På tal om Grundsjö järnvägsstation så finns här en kuriositet. I tiderna fick järnvägsstationen namnet Kaunislahti på finska och Fagervik på svenska efter Fagervik gård längre söderut i Ingå kommun. Men när det svenska namnet på stationen ändrades till Grundsjö bibehölls det finska namnet av någon anledning. Därför heter Grundsjö i finsk översättning förvirrande nog Kaunislahti, medan Fagervik aldrig fått något finskt namn.

I valen var Svenska folkpartiet största parti med socialdemokraterna på andra plats.

– Min pappa som var småbrukare representerade Svenska folkpartiet i kommunfullmäktige. De socialdemokratiska rösterna kom i huvudsak från metallarbetarna i Grundsjö.

Grundsjö var en svenskdominerad ort, men Kvarnström beslöt att hon skulle lära sig finska.

– Den språkundervisning man fick i skolan var väldigt teoretisk och byggde på grammatik. Men under de första samskoleåren blev jag en trägen gäst hos släktingarna i den Feldtska stugan i centrum av Karis. Alltså samma släkt som bland annat den kända socialdemokratiska politikern Maarit Feldt-Ranta tillhörde. I stugan var som gott som alla tvåspråkiga. Att där höra finska som talspråk blev ett bra komplement till skolans undervisning.

Efter folkskolan började Birgit Kvarnström i Karis-Billnäs svenska samlyceum.

– Det var ingalunda självklart att jag skulle gå till samlycéet. Men min folkskollärarinna tyckte så och mina föräldrar stödde mig.

Sedan inledde hon studier i psykologi vid Åbo Akademi där hon blev fil.kand.

– Ekåsen och Knipnäs sjukhus var två stora mentalsjukhus i Ekenäs när jag började där år 1977. Det var en tid när mycket i psykiatrin moderniserades och nya terapiformer utvecklades.

Efter några år övergick Kvarnström till den psykiatriska öppenvården där hon jobbade fram till sin pensionering 2017.

Hon blev medlem av det Akava-anslutna Psykologförbundet samtidigt som hennes intresse för poltik vaknade på allvar.

– Jag anslöt mig till folkdemokraterna som år 1990 omvandlades till Vänsterförbundet med Claes Andersson som första ordförande. På 1980-talet satt jag en period i Ekenäs stadsfullmäktige och efter det även en period i Kårkulla förbundsstyrelse.

På frågan varför just Vänsterförbundet svarar hon att det bara blev så. Kanske en orsak var att hon var vän med Claes Andersson. En annan god vän var folkdemokraternas dåvarande svenska sekreterare Sten Holmberg. Av honom hyrde hon sin dåvarande bostad i ett egnahemshus Österby.

Också fredsarbetet står hennes hjärta nära. Så när hon flyttade till Ekenäs anslöt hon sig Ekenäsnejdens fredsförening. Dessutom var hon med i en feministgrupp i Ekenäs där bland annat Lolo Zilliacus var aktiv.

Birgit Kvarnström har därtill en litterär ådra som hon odlat under årens lopp. Hon har skrivit bokrecensioner i vänstertidskriften Ny tid som tidigare hette Folktidningen Ny tid.

Hon har gett ut sammanlagt fem böcker av vilka två är barnböcker. Hennes nyaste bok är en diktsamling som heter Slaggstenshjärtat.

– Böcker och skrivandet har alltid varit viktiga för mig, säger Kvarnström som idag är pensionär.

– Carita Nyström lärde jag känna på Boklaget i Helsingfors när min första bok utgavs. Samarbetet med henne och med Erik Ågren fortsatte senare på Hantverk i Korsnäs.

Som pensionär har hon ingen brist på program.

– Min son Johan har fyra barn, alltså mina barnbarn, som jag har mycket kontakt med.

Numera tillhör Kvarnström inget parti. Men hon betecknar sig som ”obunden rödgrön” och hon är starkt kritisk till de kalla högervindar som idag blåser både över Finland och internationellt.

– Se bara på den borgerliga regeringens stora nedskärningar både på kulturens och socialpolitikens område. Och tänk på den militarisering vi nu upplever överallt.

Mot den bakgrunden är hennes bestämda uppfattning att det skulle behövas mera av fredsarbete och mera demokrati.

Arbetarbladet är den tidning hon läser med stor sympati.

– I Arbetarbladet recenserar man till och med poesi. Det gör man inte i vår lokaltidning Västra Nyland.

Skulle Birgit Kvarnström idag ansluta sig någon politisk organisation skulle det vara Finlands svenska socialdemokrater FSD.

– Ett stort parti som det socialdemokratiska behöver en sådan aktiv finlandssvensk politisk kraft som FSD som dessutom i Svenskfinland är ett verkligt alternativ till Svenska folkpartiet.