Den bedömningen gör många akademiker och rektorer vid en rad brittiska universitet. De menar att årtionden av paneuropeiskt samarbete och framsteg riskerar att kastas bort. Vad som händer med Storbritanniens en gång så välansedda akademiska internationella status är osäkert.

I stora drag kan problematiken kring Brexit och den akademiska världen delas in i tre subgrupper. Till att börja med råder det osäkerhet kring huruvida de EU-medborgare som arbetar på brittiska universitet kommer att stanna i landet vid ett EU-utträde. Vidare pekar allt på att studenter från andra EU-länder redan drygt ett år efter om omröstningen väljer bort att studera i Storbritannien. Slutligen handlar det också om finansiering och forskning. Av allt att döma kommer Brexit att ha betydande konsekvenser för Storbritanniens forsknings- och innovationsmiljö på grund av betydelsen av EU-finansiering.

En bland många anledningar till att brittiska universitet har ett gott internationellt anseende beror naturligtvis på arbetsstyrkan. Av de som arbetar på brittiska universitet är runt 34 000 EU-medborgare. En del av universitetens framgångsrecept har gått ut på att de har kunnat förlita sig på att de kan rekrytera de vassaste hjärnorna från hela Europa. Man har helt enkelt kunna sätta ihop akademiska ”dream teams”. Siffrorna talar sitt tydliga språk vad gäller en potentiell brain drain till följd av Brexit. Ett universitet som har blivit särskilt hårt drabbat är Cambridge. Under året som följde efter Brexitomröstningen slutade 184 anställda från andra EU-länder sina tjänster vid det anrika universitetet. Det är en ökning med 35 procent jämfört med året innan omröstningen.

“Ett Manchester United-problem”

Vid ett möte i utbildningsutskottet tidigare i år liknade Oxford universitets chef för Brexit-strategi, professor Alastair Buchan, universitetsvärlden med fotbollsvärlden. Buchan menade att EU-medlemskapet innebär att Oxford kan “spela i Premier League”. Han fortsatte: “Detta är ett Manchester United-problem, inte sant? Varje student och varje anställd som kommer till Oxford är en vinst för detta land. Vi rekryterar kvalitet, folk som spelar i toppligan”. Att andra EU-länder slåss om att dra fördel av utvecklingen i Storbritannien råder det ingen tvekan om. I augusti meddelade University College London att bland deras anställda som innehar medborgarskap från ett annat EU-land har 95 procent redan blivit erbjudna jobb vid andra universitet i Europa.

De brittiska universiteten har länge utövat en enorm dragningskraft på studenter från hela Europa. Sedan omröstningen har emellertid antalet ansökningar från EU-studenter minskat med mer än sju procent enligt de senaste siffrorna. Det är den första noterade minskningen efter nästan ett decennium av obruten ökning av antalet EU-studenter som väljer att plugga vid brittiska universitet. Nedgången stavas tveklöst Brexitomröstningen. Osäkerheten kring EU-medborgares status i landet bidrar säkerligen till att Storbritannien inte längre framstår som ett attraktivt land att studera i.

En stor förlust

Storbritannien är en av de största mottagarna av forskningsbidrag från EU. Under åren 2007-2013 uppgick den totala siffran till cirka 8,8 miljarder euro. Det betyder att för närvarande kommer runt 15 procent av Storbritanniens vetenskapliga finansiering från EU. Om en så kallad ”hård” Brexit blir verklighet förlorar alltså landet tillgång inte bara till ansenliga summor utan även andra typer av resurser och nätverk.

Vid ovan nämnda möte i utbildningsutskottet tidigare i år skrädde inte Alastair Buchan när han summerade hur Brexit skulle kunna påverka den akademiska världen i Storbritannien. “Vi ger upp 500 till 950 års utbyte mellan Storbritannien och andra europeiska länder. Jag tror att vi måste vara mycket försiktiga rörande vad slutresultatet av allt det här blir, vilken typ av Brexit som vi måste hantera.”

Oavsett om det handlar om ett sjunkande internationellt akademiskt anseende, förlust av finansiering eller tillgång till de allra skarpaste akademikerna i Europa tycks ”leave”-kampanjens ord om att ett EU-utträde skulle leda till att Storbritannien “takes back control” eka tomma. Åtminstone vad gäller högre utbildning.

Pia Petersson