På den slingrande vägen upp till klostret växer meterlång skägglav från träden. Den skägglav som för många decennier sedan försvann från södra Finlands skogar på grund av luftföroreningarna.

– Vi i Bhutan kallar skägglaven Gammelmans skägg, säger min följeslagare Sithup Karsel Dawa och skrattar.

Onekligen finns det en viss likhet. Och den rikliga skägglaven bevisar att luften verkligen är ren.

Runt omkring finns den vida gräsbevuxna Phobjikadalen med sitt sitt unika fågelliv. Ett paradis också för fågelskådare. En märklig orubblig inre frid tycks härska över hela platsen.

Samma frid finns i den unge buddhistmunken Jigme Thinleys blick när han berättar om sitt liv.

– Jag kommer ursprungligen från östra Bhutan där mina föräldrar är småbrukare. Där har jag två yngre syskon, en bror och en syster. Men för tre år sedan gjorde jag mitt val att bli munk i detta buddhistiska kloster, berättar Jigme Thinley.

Han säger att hans familj i början motsatte sig hans beslut att välja munklivet.

– Men idag har alla accepterat mitt val vilket jag fått bekräftat när jag en gång om året besöker mitt barndomshem.

Som munk kan han inte bilda familj.

– Jag tänker faktiskt inte på vare sig fru eller barn för egen del, säger Jigme Thinley.

Men om någon hade trott att munklivet i ett buddhistiskt kloster består av lättja och sinnliga njutningar har denne misstagit sig fullständigt. Om det vittnar redan den disciplin som råder här. Och till exempel rader av prydligt upphuggen brännved.

Jigme Thinley berättar.

– Vi startar med väckning kl. 5.00. Sedan följer bön och meditation från kl. 5.15 tillsammans med de andra munkarna då vi i läser en mantra, om Buddhas liv och liknande.

Detta är en tillvaro som passar honom.

– Man är inte efter att erövra världen eller omvända någon. I stället gäller det att uppnå en orubblig inre frid.

Jigme Thinley konstaterar att buddhismen har ställning av statsreligion i Bhutan. Den bhutanesiska buddhismen tillhör Drugpagrenen inom Kagyüskolan som räknas till den tibetanska buddhismen. Det var Padmasambhava, även kallad Guru Rinpcohe, som införde buddhismen i Bhutan under det åttonde århundradet.

– Istället för traditionell bruttonationalprodukt talar man i Bhutan om bruttonationallycka som fungerar bra i en ond värld där så många bara tänker på sig själva och vill roffa år sig mer och mer av det materiellt goda. Därför är jag övertygad om att Bhutan har någonting positivt att ge människorna i dagens värld, framhåller Jigme Thinley.

I klostret Gangtey Goenpa finns för närvarande cirka 400 munkar, både unga och gamla och från alla delar av Bhutan. I hela landet finns sammanlagt 48 kloster. Nunnorna har egna kloster.

– Efter en tid i klostret väljer några munkar att återvända till en vanlig civil tillvaro. Men de flesta gör det inte utan stannar kvar här för resten av sitt liv, vilket också jag kommer att göra, säger Jigme Thinley.

Han betonar förhållandet lärare-elev som utgör ett fundament för den buddhistiska undervisningen.

– Vår chef eller Mästare här i klostret heter Kunzang Rigzin Pema Namgyal. Han ger både muntlig undervisning och muntlig kraftöverföring. Sedan följer praktisk undervisning.

Mästaren är ansvarig både för klostret och dess munkar.

– Han måste verkligen kunna mycket, konstaterar Jigme Thinley.

Speciellt för en utomstående förefaller den buddhistiska undervisningen svår och komplicerad.

– Det är egentligen fråga om ett livslångt lärande och därför är det en lång process, säger Jigme Thinley.

Han påminner speciellt om prostrationen som är en del av traditionen inom den tibetanska buddhismen som den bhutanesiska buddhismen tillhör. Prostration innebär att utövaren gång på gång med hela kroppen lägger sig ner på marken.

– Det finns de som gör prostration hela 100 000 gånger under sin levnad. Och det är något som kräver lång tid. Men ingenting är omöjligt. Det är nämligen man själv som avgör.

Jigme Thinley berättar att många praktiska vardagsuppgifter ingår i klosterlivet.

– Till exempel är det munkarna som ansvarar för matlagningen och som arrangerar högtiderna och festerna ute på klostrets gårdsplan.

– Själv är jag vegetarian. Men det finns munkar som äter kött. De ber dock för djuren innan de gör det.

Munklivet innebär inte någon avskildhet från livet utanför klostrets väggar.

– Jag har många vänner i byn nära klostret. Befolkningen i Bhutan hyser nämligen mycket stor respekt för de buddhistiska munkarna och nunnorna. Likaså är alla utomstående välkomna att besöka oss här i klostret oberoende om de vill komma hit för att meditera eller annars träffa oss, framhåller Jigme Thinley.

Ändå framtidsplanerna?

På den punkten tvekar inte den unge buddhistmunken ett ögonblick.

– Jag lever här och nu.

Är han då nöjd med sitt liv som buddhistmunk?

– Jag är trivs med klosterlivet och jag skulle önska samma lycka och glädje som jag upplever åt alla människor på vår jord.

Henrik Helenius