Torrevieja är en stad med lite över 80 000 invånare på Costa Blanca vid den sydöstra kusten i Spanien. Under de senaste decennierna har staden framförallt blivit känd som ett populärt turistmål inte minst bland skandinaver. Ett påfallande stort antal nordeuropeér, britter, tyskar samt även ryssar är dessutom fast bosatta här.

– Förr var det mest sextio- och sjuttioplussarna från Norden som sökte sig till Torrevieja. Men nu har också fyrtioåringarna hittat staden, säger en representant för en av otaliga fastighetsbyråerna i Torrevija.

En bidragande orsak är det hälsosamma klimatet tack vare kombinationen av de många soliga, helt regnfria dagarna och den saltmättade luften både från havet och från saltsjöarna runt staden.

Politiskt regeras staden av socialdemokraterna, Partido Socialista Obrero Espanol PSOE, Spaniens socialistiska arbetarparti i allians med de gröna. Följande kommunalval hålls den 26 maj i år. Men innan dess går Spanien till ett extra parlamentsval den 28 april. En färsk opinionsundersökning i tidningen ABC ger den sittande premiärministern Pedro Sánchez och hans styrande socialistparti som sedan juni 2018 bildat en minoritetsregering goda möjligheter att fortsätta leda landet. Det spanska folkpartiet, Partido Popular, PP jämte liberalerna är de viktigaste oppositionspartierna. Som i många andra länder i Europa har också högerpopulisterna som här kallar sig Vox vind i seglen. Längst till vänster finns partiet Podemos.

På de spanska socialisternas valprogram står en rad socialpolitiska reformer, löneförhöjningar samt lika rättigheter för kvinnor och män. Sánchez regering vill förbättra stödet för de arbetslösa mellan 52 och 55 år. En reform som skulle beröra 114 000 långtidsarbetslösa som inte mera kan få jobb. Samtidigt vill regeringen med finansiella bidrag locka de spanska företagen att anställa fler långtidsarbetslösa.

Också på lokalplanet i Torrevieja lever de styrande socialisterna parlamentariskt farligt. Här visserligen i koalition med de gröna. Sedan det förra valet 2015 har två av den socialistdominerade stadsstyrelsens budgetförslag blivit nedröstade i stadsfullmäktige. Fast nu kan den regerande socialistiska borgmästaren José Manuel Dolón vara nöjd. Efter det sedvanliga käbblet i fullmäktige lyckades han i januari med bara en rösts marginal få igenom sitt budgetförslag därför att en representant från folkpartiet just då råkade vara frånvarande på grund av en semesterresa till Australien. Bråket har emellertid fortsatt därför att oppositionen vill få en förnyad budgetbehandling med alla ledamöter närvarande.

Javier Manzanares Solivelles som är lokal partichef för socialisterna i Torreviejas tror att det blir en tuff valkampanj.

Inte utan orsak. Med bara en månads mellanrum har man två avgörande val framför sig. Parlamentsvalet i slutet av april, och sedan följer lokalvalen i slutet av maj. För socialisterna handlar det att i båda fallen försvara sina yttersta knappa maktpositioner.

– Men med vårt fina urval av kunniga kandidater ska det nog gå vägen, tror Manzanares.

– Nu gäller det bara att få alla partiets aktivister, ”los militantes”, samt kandidaterna att på allvar engagera sig i valarbetet så att ”el motor del partido”, partimaskineriet, kommer igång. Men det krävs många timmar och hårt arbete för att vi ska lyckas.

Om den sittande socialistiska borgmästaren Dolón haft problem med den parlamentariska högeroppositionen har inte heller förbindelserna med de spanska fackcentralernas lokalavdeningar i Torrevieja varit helt oproblematiska. Detta trots att en av de två ledande fackcentralerna, Allmänna arbetarförbundet eller Union General de Trabajadores UGT, av tradition haft ett nära samarbete med socialistpartiet.

Vintern 2019 strejkade städpersonalen inom de kommunala åldringshemmen i Torrevieja. Orsaken var outbetalda löner och uteblivna förmåner under en period av två månader. Borgmästare Dolón gick personligen själv ner till fackets demonstration på Plaza de la Constitución för att träffa strejkledarna som därefter inbjöds till ett halvtimmes möte på hans kontor. Med tanke bland annat på arbetarfamiljernas starkt försämrade ekonomiska situation strävade borgmästaren därför efter en snabb lösning på konflikten.

Samtidigt backades strejkaktionerna ivrigt upp av det vänsterpopulistiska Podemos-partiets lokala representanter. Något som väckte misstankar om försök att dra politiska växlar på kritiken mot borgmästaren som orättvist nog till exempel i medierna blivit beskylld för att vägra träffa arbetstagarna.

I fjol uttryckte det UGT-anslutna Kommunalfacket i Torrevieja sitt missnöje med förhållandena inom den kommunala renhållningen. Sociala utrymmen som omklädningsrum, duschar och toaletter var alla förfallna  och i behov av omfattande reparationer. I en skrivelse till borgmästare Dolón påminde Kommunalfacket om att Torrevieja för många år sedan belönats med en symbolisk ”guldkvast” som tack för sin effektiva renhållning. Det skulle vara till stor skada inte bara för stadsbornas trivsel utan även för den livsviktiga turistnäringen om man inte uppnår ett avtal. För närvarande hoppas man på en lösning innan kommunalvalet i maj.

Allt grälande till trots samsas lokalorganisationerna både inom socialistpartiet PSOE och UGT-facket om mötes- och kontorsutrymmen i samma byggnad. Nämligen  Casa del Pueblo eller Folkets hus vid gatan Calle La Paz, 115, i Torrevieja.

Traditionerna går tillbaka så långt som till 1903 då arbetarna i Torrevieja firade första maj. Det moderna Folkets hus invigdes den 1 maj 1928. I historiken berättas om hur festsalen var sprängfylld av jublande deltagare som ville fira den stora händelsen. Under den såkallade första spanska republiken sjöd det av aktiviteter, konferenser, danser, fester och teaterföreställningar i byggnaden. Särskilt populärt var det socialistiska ungdomsförbundet med en sångkör som här regelbundet höll sina övningar.

Ibland ville man hylla det spanska socialistpartiets grundlägggare Pablo Iglesias med ett porträtt  av honom i en baldakin omgiven av prunkande blommor och lövverk.

Under Francodiktaturen övertogs fastigheten av en gemensam organisation för arbetstagare och arbetsgivare, medan de gamla innehavarna antingen tvingades gå under jorden eller emigrera till utlandet. I och med övergången från diktatur till konstitutionell monarki under slutet av 1970-talet antogs dock en ny lag om överföring av tidigare facklig egendom till de ursprungliga ägarna.

Efter en del förvecklingar och krångel gällande försenade hyror och ett långt gånget förfall som berörde både kontors- och mötesutrymmena har parti och fack igen kunnat återvända till det gamla högkvarteret.

– Men frågan är om stolta Casa de Pueblo någonsin ska återfå sina forna glans. Den storhetstid som mina förfäder inom den spanska arbetarrörelsen en gång var med om att bygga upp. Det undrar idag en av socialistpartiets veteraner.

Kanske inte helt utan orsak.

Henrik Helenius