I Gaza har över 70 000 människor dödats och långt fler skadats. FN uppskattar att tusentals fortfarande ligger under rasmassor. Stora delar av Gazaremsan har under perioder varit under direkt israelisk militär kontroll, och över 80 procent av befolkningen har tvingats fly flera gånger.

Samtidigt har flera israeliska politiker och ekonomiska aktörer offentligt talat om att omvandla Gazas kust till en framtida ”riviera” eller turistzon. Förslagen, som diskuterats i israeliska medier och av vissa bosättarorganisationer, bygger ofta på antaganden om att den nuvarande palestinska befolkningen skulle trängas undan. Även om detta inte är officiell statspolitik visar det hur delar av den politiska och ekonomiska sfären redan spekulerar i exploatering av området mitt under en humanitär katastrof.

På Västbanken har över 1 000 palestinier dödats och tiotusentals skadats eller gripits. Samtidigt har Israels regering 2024-2025 godkänt 19 nya bosättningar. För palestinierna innebär det ofta att deras mark tas, att vägar spärras av och att de förlorar tillgång till jordbruk, vatten och skolor. I praktiken ligger nu över 40 procent av Västbanken under direkt eller indirekt israelisk kontroll.

Flera internationella människorättsorganisationer – däribland Amnesty International, Human Rights Watch och israeliska B’Tselem – beskriver detta som ett apartheidsystem, där palestinier lever under helt andra rättigheter, lagar och rörelsebegränsningar än judiska israeler. Israel avvisar den beskrivningen, men skillnaderna i rättigheter och tillgång till mark, resurser och rörelsefrihet är väldokumenterade.

Det israeliska dödandet i Gaza och på Västbanken har dessutom beskrivits som oproportionellt av flera FN-organ och humanitära aktörer. För civilbefolkningen innebär det att ingen plats är säker och att vardagliga miljöer förvandlas till mål.

Samtidigt är både Gaza och stora delar av Västbanken i praktiken stängda för internationell media. Utan oberoende journalister på plats blir övergrepp svårare att dokumentera och sanningen lättare att manipulera. Även humanitära organisationer som Läkare utan gränser, Röda Korset och andra har vid flera tillfällen nekats tillträde eller tvingats lämna Gaza, trots att befolkningen befinner sig i akut behov av vård, mediciner och skydd. Att dessa organisationer åter får fritt tillträde är en grundläggande humanitär nödvändighet.

I Israel dödades nästan 1 200 människor den 7 oktober 2023, och många togs som gisslan. Flera saknas fortfarande.

Det mänskliga lidandet finns på båda sidor – men proportionerna är inte jämförbara. Gaza och Västbanken befinner sig i en humanitär katastrof som världen inte längre får normalisera.

Det internationella samfundet måste kräva eldupphör, stoppa vapenexport till parter som bryter mot internationell humanitär rätt, säkerställa humanitär hjälp, öppna områdena för oberoende media och låta humanitära organisationer återvända. Det som sker är resultatet av politiska beslut – och politiska beslut kan ändras.

Alf Blomqvist, Jakobstad