Det gäller att börja låna och höja vår statsskuld från rekordlåga 31 % av BNP och i steg ett till 40 % och sedan i nästa steg till 45 %. Ungefär där även professor Lars Calmfors, LO-ekonomerna m.fl. tycker att borde vara för att få ihop en mer rejäl investering som vi så väl behöver för att uppgradera så lönsamma malmbanan, annan järnväg, vårt nedgångna vatten- och avloppsnät etc.

Men en statsskuld på såväl 40 som 45 % av BNP för Sverige skulle ändå vara mycket lägre än alla stora EU-länder (Tyskland 63 %, Frankrike 110 % etc). Också med 45 % skulle vi även slå längre än hyfsat välskötta Nederländerna med dess statsskuld på 46 % av BNP.

Gör vi inte så här, lär 1) alltför få investeringar bli gjorda och för sent, 2) försvarets kraftiga, nödvändiga ökning av dess anslag dessutom sannolikt riskerar att konkurrera ut många angelägna socialpolitiska reformbehov. Och hur tror det då med mångas önskan om t.ex. en rejäl tandvårdsreform (kostar 7 miljarder kronor) osv. – och chansen att få ett maktskifte 2026? Och stället få fyra år till med samma Tidö-koalition på högersidan som nu.

Socialdemokraterna har max ett halvår eller lite mer på sig innan de på allvar måste börja formulera en förståelig och tydlig politik. Enbart goda opinionssiffror nu (33-34 %) är bedrägligt bra. Det behövs också en tydligare politik som lever upp till och ger svar på medborgarnas förväntningar. Ger folk lite hopp om en bättre framtid. Nu har vi alls inte det! Bara ett eländigt svagt och svajigt styre under en (Ulf Kristersson) som nog aldrig blir den vuxne i rummet.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare