Romanens huvudperson heter Hanna och hon är närmast besatt av att ta klivet in i överklassen. Hon ljuger, stjäl och manövrerar så gott hon kan för att smälta in i en grupp av mer välbeställda unga svenskar i Madrid. Läsaren får ta del av hennes historia samtidigt som det hela tiden blir klart att det hon berättar för andra i sin omgivning dels är något hon hittar på, dels förstorar hon sin roll för att inte verka ointressant för de rika och de vackra.

Gruppen hon dras till består av Samuel, Tom och Leah. Samuel vill göra något meningsfullt för att kunna göra skillnad i en värld på väg mot undergång, men han upplever inte att han har nått en position där han kan åstadkomma något vettigt. Han lever i skuggan av fadern Ivan som är en hänsynslös stormrik kapitalist inom oljebranschen och som vill att sonen följer i hans fotspår. Tom är en wannabe-författare som inte lyckas komma långt med att förverkliga sina drömmar och Leah har varit fotomodell men har tappat riktningen i sitt liv. De lever ett lyxliv som består av hektiskt festande för att deras föräldrar har pengar.

Hanna vill få vara en av gänget och leva i lyx hon med. Dessutom vill hon bli ihop med Samuel som är lättare sagt än gjort. Som praktikant på Pradomuseet har hon inte råd med krognotorna, vilka någon annan får ta hand om. Hon gör sitt yttersta för att fejka att även hon hör till den utvalda eliten. Hon är den mest drivna av romanens huvudpersoner för hon vet vad hon vill, bli överklass och fånga rikemanssonen, kosta vad det kosta vill.

Samuel har också ett mål i livet men han är alltför beroende av fadern för att kunna uträtta något stort på egen hand. När han, Tom och Leah blir alltmer förtvivlade med sina liv, bjuder spriten och knarket på en enkel flyktväg för dem. Gruppen är en roman där huvudpersonerna hänger på olika inneställen, festar hårt och har ett trassligt kärleksliv.

Gruppen kan beskrivas som en psykologisk spänningsroman. Spänningen består av Hannas tilltagande rädsla för att bli avslöjad som den hon är och hur väl man kan ta berättelsen till sig beror på huruvida man är kapabel att sympatisera med protagonisten eller ens någon av protagonisterna. Att läsa om osympatiska personer kan i och för sig vara hur intressant som helst. Det finns hur många skickliga författare som helst som är kapabla att djuploda en osympatisk skurks inre på ett givande sätt, till exempel Michel Houellebecq har ofta obehagliga huvudpersoner och skriver ändå riktigt bra. Och om man tänker på 1980-talets populärkultur och t.ex. TV-serien Dallas, var skurken J.R. en av de mest fascinerande gestalterna i serien. Samuels far Ivan är den sortens karaktär i Gruppen, mycket slemmig och ytterst hänsynslös.

Romanens Hanna vill alltså vara precis som bortskämda överklassungar vars främsta styrka är i det hårda supandet och knarkandet och mer eller mindre meningslösa shoppandet. Det målet når hon inte genom att följa lagen eller moraliska konventioner. I en värld där Elon Musk och hans gelikar dagligen firar nya triumfer är det inte alls ointressant att läsa en roman som djuplodar själlösheten och girigheten. Samtidigt finns det någonting unket i det hela, som om 1980-talet skulle vara på väg tillbaka. En av Sigge Eklunds tidigare romaner heter förresten Det är 1988 och har precis börjat snöa. Författaren är född 1974 och är således formad av 1980-talets populärkultur. Man kan också säga att han har överklassbakgrund, fast på 1980-talet var pappan Klas Eklund fortfarande högersocialdemokrat. Författarens far är alltså ekonom och hörde till Olof Palmes medarbetare och brukade anses vara en del av den så kallade kanslihushögern innan han lämnade Socialdemokraterna. Sigge Eklunds farfar Bengt Eklund var en känd skådespelare som hörde till Dramatens ensemble och farmodern Fylgia Zadig var också skådespelare för bl.a. Riksteatern och Malmö stadsteater. Sigge Eklunds farmors far var företagsledaren och författaren Viggo Zadig. Det har alltså funnits mycket ekonomiskt, socialt och symboliskt kapital i släkten.

Sigge Eklund är en mångsidig kulturpersonlighet som länge har rört sig i innekretsarna. Både som poddvärd och som bloggare har han varit riktigt stor i Sverige och förutom för framgångarna som författare har han nyligen gjort sin regidebut med filmen En del av dig. Om man tänker på att han skriver underhållningsromaner som ändå på ett skarpsynt sätt speglar samhällets klasstruktur och blottlägger kapitalets villkor, påminner Sigge Eklund något om Jörn Donner. Det finns något liknande i hans världsvana och internationellt lagda perspektiv. Precis som många av Donners böcker, är inte heller Gruppen något stort mästerverk i sig även om den på sitt sätt är skarpsynt.

Gruppen är samtidigt välskriven och på många sätt störande läsning. Det otvetydigt positiva är hans skildring av storstaden Madrid och dess kulturliv. Vill man läsa om hur svensk överklass bär sig åt i Spanien, känns romanen rätt övertygande. Den påminner på olika sätt om 1980-talets litteratur som publicerades under yuppieåren, t.ex. Jörn Donner i Finland, Jay McInerney i USA och Jan Kjærstad i Norge. Romanen innehåller en del sexskildringar vilka lyfter fram maktspelet gestalterna emellan och hur sex också används som en sorts kapital i kretsar som är besatta av lyx och status. Protagonisten Hanna försöker leva upp till ett mycket skevt skönhetsideal och bantningen är ett sätt att uppnå en framgångsrik överklassmänniskas habitus som hon så desperat eftertraktar.

Som mest givande är Gruppen alltså i hur de spanska miljöerna skildras. Romanens persongalleri är nästan genomgående osympatiskt. I en tvålopera finns det ofta intrigerande skurkar och sedan aningslöst goda gestalter. Här känns det snarast att alla intrigerar och alla är skurkar, men händelseförloppet liknar en tvålopera till sin natur. Huruvida romanens titel är en hyllning till Mary McCarthys klassiker från 1963 är oklart. I båda fallen handlar det om en psykologisk roman om det svåra i att vara ung vuxen och bilda relationer. Frågor som fri kärlek och mentala problem var centrala för McCarthy och något liknande finns det även i Eklunds roman. Eklund har dessutom valt att ha en ung kvinna som huvudperson och McCarthy var känd för att skildra kvinnans och kvinnlighetens villkor.

Personskildringen i Eklunds roman är rätt varierande. Vissa gestalter är djupare än andra som känns närmast som karikatyrer. Det finns någonting demoniskt i Hanna som speglar sina inre demoner i Francisco Goyas målningar. Även om det är otidsenligt att beteckna en gestalt som parveny i en modern roman blir man lockad att se Hanna som en sådan uppkomling som desperat försöker duga som överklass utan att vara det. Den som gillar överklasskildringar av t.ex. Evelyn Waugh kan tycka att Eklund bygger på en tradition som romantiserar de rikas vardag med framgång. Han gör ju väl i att skildra överklassens yttre attribut och det räcker ju ofta i sig när det gäller att sälja en underhållningsroman. Men någonting fattas i helheten. Eklund letar efter ett djup som romanen endast ställvis når. Visst är den underhållande och mycket läsbar och störande för att den speglar en ytlighet som så mycket av dagens värld fortfarande lockas av. Ändå lämnar den en del kvar att önska.

Recension: Sigge Eklund; Gruppen (2023); Albert Bonniers Förlag; 350 s.