Vad är det för liv människan evolutionärt är gjord för har Lasse Berg ägnat sin hela sex årtionden långa gärning som upptäcktsresande, författare och dokumentärfilmare åt. Och här finns många ämnen med, såsom antropologiska, arkeologiska, historiska och samtida fakta som länkas till olika scener från Afrika (Rwanda, Botswana etc.), Asien (Indien m.fl.) och Latinamerika.

Och hela berättelsen är till formen en kombinerad essä och memoar som med personliga minnen länkar samman en berättelse med fokus på människans ursprung och utveckling, samt med dagens klimat- och demokratikriser i fokus.

Lasse Berg fokuserar sin optimism på två fenomen: den globala närhistorien och klimatkrisen sedd parallellt med autokratins framväxt. Och visst har Lasse Berg rätt i att vägen framåt stavas samarbete. En helt annan sak är – särskilt i dessa just nu skakiga trumpistiska tider – sedan hur människan verkligen ska kunna bli sin egen räddare. Optimistiska Berg lika lite som andra.

Om någon utomjording skulle landa på jorden och bara fick träffa en enda människa, hade nog det bästa svaret varit Lasse Berg. Till skillnad från Strindberg – ”det är synd om människorna” – skulle Berg på sin trivsamma skånska nog säga något i stil med: Det är synd om människorna… men inte när vi väl låter munnarna gå och sitter lugn och har det trevligt tillsammans. Med ett trivselmjukt samtal som är konformt med hans personlighet Sveriges mest optimistiska journalist.

Att få sakprosa att flyga med ett så här brett upplagd berättelse från så många perspektiv är svårt. Men Lasse Berg klarar det fint, trots att såväl det geografiska och frågornas komplexitet som skildras i Bergs bok Tillsammans. Och det sker med betydande pedagogisk skicklighet och samtidigt med stor mänsklig närhet.

Utgångspunkten i Bergs bok är människans mörker och människans ljus. I det både djupt mörka men mot slutet ändå lite ljusa kapitlet om Rwanda visar Berg tydligt hur homo sapiens är kapabel till att utrota en miljon människor på 100 dagar, som i Rwanda (där Berg bodde under flera år), eller att i bestialiska krig utplåna grannen utan andra motiv än hämnd och sociala hierarkier, och i lite mindre grad så även på Nya Guinea.

Bergs berättelse löper från neanderthalarnas köttfördelning till det långa propagandaspelet som föregick Rwandas brutala folkmord 1994 och till förlöpningar av Indiens brutala populism. Mycket elände. Och mördare som ingen ånger visar finns också! Ändå håller Berg fast vid tron på människan – bara vi arbetar och söker försoning tillsammans. Men många är nog mera tvivlande i nuläget, när demokratin eroderar på många håll och särskilt nu när jorden blir allt varmare. Och när klimatförnekare som Trump och andra väljs i land efter land.

”Människan som människans räddning” tror ändå Lasse Berg optimistiskt på – bara vi gör det tillsammans och samarbetar. Vi har ett val, vi kan. Bara vi gör det tillsammans. Isarna måste inte smälta. Arterna måste inte gå under. Stormännens, ”harangutangernas” blodtörstiga maktfullkomlighet måste inte bli vårt öde. Lasse Berg både lever och förklarar det som alltid varit människosläktets egentliga och unika vinnartaktik: att sätta helheten före sig själv. Och göra det tillsammans!

Som Elinor Ostrom – som fick Sveriges riksbanks pris i ekonomi till Alfred Nobels minne år 2009 – har visat i sin forskning hur mängder av lokalsamhällen på jorden har lyckats förvalta naturresurser på hållbara sätt. Just för att de gör det tillsammans. Så att vägen framåt stavas samarbete har Lasse Berg rätt i. Inte egoismens och de självgoda nepotisternas väg.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

Anm: Lasse Bergs bokserie om livet i Kalahari om människans ursprung har sålt i nästan 100 000 exemplar. Så visst har Lasse Berg en stor och trogen läsekrets.

Recension: Lasse Berg; Tillsammans – människan som människans räddning (2024); Ordfront förlag; 428 s.