Hur har det då gått så här när ett och ett halvt år kvar till nästa riksdagsval? Mycket sämre än de själva nog trott. I opinionen ligger regeringen plus SD nästan tio procentenheter under den rödgröna oppositionen. Och så har det varit ett bra tag.

Arbetslösheten är rekordhöga 10 procent, konkurserna rekordmånga och nyföretagandet det lägsta sedan 2009, finanskrisens år. Och BNP-tillväxten är fortsatt mycket svag och ekonomin visar bara små tendenser till att ta fart. Bostadsbyggandet är fortsatt rekordlågt och många byggföretag har gått i konkurs. Delvis som effekt av att Tidöregeringen tog bort investeringsstödet för bostadsbyggandet.

Även investeringarna i vägar, järnvägar och va-nät – alla med rekordstora underinvesteringar – är helt otillräckliga i förhållande till vad som krävs av utbyggnad och för att minska underhållsberget. Och energisektorn har upplevt brutna vallöften i stället för tillräcklig utbyggnad av energiproduktion och förstärkta elnät. Sannolikt blir det heller inga spadtag om ny kärnkraft – Tidöpartiernas viktigaste vallöfte – innan nästa val 2026. Och flera vindkraftsprojekt till havs har heller inte blivit av.

I kommunsektorn – skola, vård och omsorg – är resurserna helt otillräckliga i förhållande till behoven på grund av otillräckligt statligt budgestöd till kommunsektorn. I stället för fler händer i vård, omsorg och skola har det blivit varsel och uppsägningar av personal.

Däremot har skatterna sänkts för höginkomsttagarna och näringslivsdirektörerna. De är nu bättre betalda än någonsin och gapet till en normal industriarbetare lön har aldrig varit större än nu 2024/2025.

Klassklyftorna är nu rekordstora så de som redan har mest har fått det ännu bättre under Tidöregeringen.

Men eftersom underinvesteringarna vuxit och byggandet för framtiden (investeringskvoten) varit helt otillräckligt jämfört med behoven så är statsskulden nu på rekordlåga runt 30 procent av BNP. Ett ”sparande i ladorna” som även nationalekonomer tycker är oklokt och gör Sverige sämre rustat att möta framtidens växande behov och utmaningar. I form av jättelika underhållsberg och nyinvesteringsbehov inom järnväg, vägar, vatten och avlopp, energibehov, fler sängar i vården, fler händer i omsorgen och fler extraresurser i skolan etc. Och till detta många tiotals miljarder kr mer som utbyggnaden av vårt försvar från nu dryga 2 till 3-3,5 procent av BNP som detta nya säkerhetspolitiska läge kommer att kräva.

Allt detta kommer att kräva en kombination av höjda skatter (bl.a. värnskatt för försvaret), statlig lånefinansiering via Riksgälden och en höjd statsskuld från 30 till ändå fortsatt måttliga, närmare 40 procent av BNP.

Men Tidöregeringens fumlade och strategiskt svaga agerande har självförvållat försatt regeringen i ett stort opinionsmässigt underläge. Allt fler – också bland egna väljare – inser att regeringen Kristersson inte håller måttet. Om ett och ett halvt år finns chansen att sätta dem på avbytarbänken och ersätta dem med en ny, Magdalena Andersson-ledd regering. Och den chansen är just nu mycket god.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare