Duda representerar högerpopulistpartiet Lag och Rättvisa (PiS) som dessutom är det dominerande partiet i Polens regering. PiS fortsätter i vilket fall som helst att regera fram till 2023 oavsett det här resultatet och maktskifte är något som man i första hand åstadkommer genom att segra i parlamentsval. Duda är varken lika mäktig som regeringschefen Mateusz Morawiecki eller Polens mäktigaste man Jarosław Kaczyński, som är partiledare för PiS utan att själv sitta i regeringen. Duda har i och för sig en viss självständighet i förhållande till partiledaren som Morawiecki ändå saknar, eftersom presidentens mandat kommer direkt från väljarna.

Nu har alltså Duda säkrat mandatet med en ful kampanj där speciellt det statliga TV-bolaget har agerat propagandakanal för maktpartiet. Hatkampanjen mot sexuella minoriteter har rönt uppmärksamhet i hela Europa. Dudas tongångar påminner om Rysslands president Vladimir Putin som annars inte står högt i kurs bland politikerna i Lag och Rättvisa. När valet visade sig bli en riktig rysare förekom även antisemitiska tongångar i regeringspartiets propaganda före slutrakan. Premiärminister Morawiecki har själv till judendomen konverterade släktingar bosatta i Israel och president Dudas egen svärfar Julian Kornhauser är en judisk intellektuell, författare och litteraturprofessor. Spridningen av antisemitiska konspirationsteorier var antagligen något som gjordes av ren cynism för att fiska röster. Kampanjen mot sexuella minoriteter är däremot något som har stått i rampljuset länge och handlar om mycket annat än att vinna ett val genom användningen av syndabockar.

(Arkivbild: Margarita Zakaryan)

Valresultatet visar att Polen är precis så tudelat som landet har varit redan länge. När den politiska vänstern har förlorat sin roll som en av de två största maktfaktorerna, har maktkampen pågått mellan dem som är höger i ekonomiska termer men företräder grundläggande mänskliga rättigheter och högerpopulisterna som förtrycker minoriteter men kan vara flexibla i den ekonomiska politiken.

Tvåa i valet som oppositionens kandidat blev borgmästaren i Warszawa, Rafał Trzaskowski, som tidigare innehaft ministerposter i regeringar som har tryggat medborgerliga rättigheter och främjat demokratin – men inte levererat så mycket för de sämre ställda i samhället. Stundvis lät Trzaskowskis tongångar i presidentvalskampanjen till och med vänsterpolitiska trots att han alltså annars har varit höger vad ekonomin beträffar. Men som president skulle han inte ha kunnat bestämma om den ekonomiska politikens riktning utan en välvilligt inställd majoritet i parlamentet.

Varför blev just homosexuella och transpersoner de viktigaste syndabockarna i Dudas kampanj? Grundkonstellationen har delvis med den katolska kyrkans pedofilskandaler att göra. Helt enkelt vill man utpeka sexuella minoriteter i syfte att påstå att sådana präster som är skyldiga till övergrepp inte är de enda som avviker sexuellt. Utan stöd från kyrkan skulle inte Lag och Rättvisa vara den dominerande maktfaktorn i Polen. Kyrkan är ett nyckelord, ett annat är Warszawa. Lag och Rättvisa för inte enbart en kampanj mot minoriteter utan mot storstäder och deras kultur. Detta har med oppositionens politiska styrka i storstäderna att göra. Dudas kampanj gick ut på att påpeka att Trzaskowski företräder sådana urbana värderingar som strider mot de värderingar som landsbygdens folk har. Mycket konsekvent har de av oppositionen kontrollerade storstäderna fört kampanjer mot diskriminering, medan ett stort antal av Lag och Rättvisa kontrollerade småorter har förklarat sig HBT-fria zoner där det inte godtas att man visar sin sexuella läggning öppet om det avviker från heteronormen. Just Trzaskowski i Warszawa har varit speciellt högljudd i sitt försvar av HBT-personernas rättigheter och de HBT-fria zonerna på andra håll har varit avsedda som en reaktion mot hans politik.

Oppositionens seger skulle ha inneburit en viss maktbalans trots att det i stora drag skulle ha varit fritt fram för Lag och Rättvisa att genomföra sin politik. Om inget dramatiskt händer kan valet fortsättningsvis stå mellan relativt vidsynta och toleranta oppositionspolitiker som inte har haft så mycket att leverera åt de sämre ställda i samhället och ett trångsynt maktparti som trots allt har levererat någonting som konkret syns i plånboken hos många. Den politiska vänstern fick åter politisk representation i Polen som en tredje kraft i parlamentsvalet 2019 men de låg fortfarande klart bakom de två stora högerblocken. Ett trovärdigt vänsteralternativ kunde spränga den låsta konstellationen i den polska politiken. En annan möjlighet är att Trzaskowskis kampanjretorik förebådar en kursändring till vänster i högeroppositionens politik inför nästa val.

Presidentvalet kan försämra Polens relationer till EU i och med att Dudas fräna kampanj har väckt så mycket negativ uppmärksamhet på det internationella planet. Morawieckis regering har försökt tona ned den öppna konflikten med EU med tanke på att en utfrysning skulle skada Polens ekonomiska intressen. EU har hela tiden följt utvecklingen i Polen med oro vad domstolsväsendet och de statliga medierna beträffar. Fria val är fortfarande genomförbara i landet trots att det statliga TV-bolaget i princip stämplar oppositionen som landsförrädare. En viktig motkraft har varit de oppositionsstyrda storstäderna och deras liberala kommunalpolitik.

På det sättet uppkom Trzaskowski som en synlig gestalt som kunde utmana Duda med sin betydande maktbas. Oppositionens prestation var stark men valresultatet var inte lika betydelsefullt för Polen som många kommentatorer har låtit förstå. Vad som händer i parlamentsvalet 2023 kommer däremot att vara helt riktgivande.