Vi i Norden har med socialdemokraterna i spetsen arbetat för en världsordning som grundar sig på samarbete och tillit i vår värld. En värld som karakteriseras av ömsesidigt beroende och nödvändigheten att i multilateralt samarbete bemöta de utmaningar som klimatförändringen, en förminskad biodiversitet och en ohållbar utveckling ställer för hela mänskligheten. Dessa existentiella hot är fortfarande tillsammans med massförintelsevapnen det största hotet för mänsklighetens överlevnad.

I och med Rysslands oprovocerade och grymma attack mot Ukraina har vår vision av en fredfull och rättvis världsordning fått ett hårt bakslag. Vi måste nu anpassa vårt arbete efter rådande omständigheter.

Detta betyder dock inte att vår vision skulle ha varit felaktig. Tvärtom, i dagens situation är det ännu viktigare att fortsätta med arbetet för en världsordning som utesluter krig, brott mot mänskliga rättigheter och fortsatt ohållbar förstöring av vår gemensamma miljö.

Samtidigt måste vi ta i beaktande, att bruket av militär styrkepolitik inte har försvunnit utan pågår i hjärtat av Europa. Det har varit uppmuntrade att se på vilket sätt hela Europa snabbt och enhälligt har reagerat med omfattande hjälp till Ukraina och sanktioner mot Ryssland. Klart är dock, att vi måste ytterligare förstärka den europeiska gemensamma säkerhetspolitiken. Det gäller då försvaret och beredskap till krishantering, men också förmågan att bemöta olika former av hybridpåverkan.

Detta gäller inte enbart Nato eller EU, utan bådadera. Och det berör samtliga nordiska länder, oberoende av deras medlemskap eller inte i dessa organisationer. Vårt arbete för att utforma en s.k. strategisk kompass för EU bör nu i dagens situation övervägas noggrant och drivas med en tillräckligt hög ambitionsnivå så att den ger hållbara svar till förväntningarna och utmaningarna där Europa måste vara berett att axla ett större ansvar för världsutvecklingen än hittills.

För oss är det en självklarhet att vi värderar det transatlantiska samarbetet och kontakterna, men vi kan inte vara säkra på att dessa har en likadan betydelse för USA i framtiden.

I Norden har vi reagerat på kriget mot Ukraina med likriktade åtgärder för att understöda Ukrainas försvarskamp och öka kostnaderna för angriparen med oerhört hårda sanktioner. Samtliga nordiska länder kommer också att besluta om ökade resurser för försvaret. Inte därför att vi vill använda vapen; tvärtom, det är fråga om att kunna förebygga användningen av militärt våld. Vi måste och också kommer att öka vårt försvarspolitiska samarbete. Detta oberoende av de slutsatser den pågående säkerhetspolitiska diskussionen kan leda till.

Det gäller förstärkandet av vårt folkliga försvar, som inte är ett hot mot andra länder och som inte leder till en militarisering av våra samhällen.

Oberoende av hur och när vi får slut på kriget mot Ukraina kommer det att ta en mycket lång tid före vi kan återkomma till det vi trodde och hoppades ha nått efter det kalla krigets slut. Auktoritära regimer tror jag inte kommer att triumfera varken i Ukraina eller i världen överhuvudtaget, men det kommer att ta en lång tid före de försvinner.

Och om och när detta sker måste vi vara bättre rustade för att genom internationellt samarbete kunna undvika en återgång till odemokratiska och militaristiska kutymer. En lärdom som vi borde ha tagit in från sveket av de euforiska förväntningarna efter kommunismens sammanbrott och kalla krigets slut. Alla krig lämnar också efter sig ett jättestort behov av återbyggnadsinsatser.

Jag tror att Norden fortfarande har en t.o.m. ökande roll att spela då vi försöker hitta vägen tillbaka till en fredlig världsordning som grundar sig på respekt för internationella avtal och internationell rätt. Vi har i Norden kunnat utforma den s.k. nordiska modellen, som naturligtvis inte på något sätt är perfekt, men som kan bidra till intern och extern fred och stabilitet och en välfärdsmodell som grundar sig på hållbar utveckling.

Norden måste både vara förberett på att kunna bemöta olika styrkepolitiska hot. Men lika viktigt är det att vi använder våra erfarenheter och resurser till att förebygga konflikter och bidra till deras lösning.

Erkki Tuomioja