FFC motsätter sig alla regeringens förslag till försämringar inom utkomstskyddet för arbetslösa. Nedskärningarna drabbar i synnerhet låginkomsttagare och försämrar deras utkomst på ett oskäligt sätt när de blir arbetslösa. Nedskärningarna skrotar också hela förtjänstskyddet.

Regeringens har berett sin proposition med exceptionellt stor brådska och kort remisstid. FFC:s socialpolitiska chef Pirjo Väänänen kritiserar tillvägagångssättet.

– Det finns inga grunder för den orimligt korta remisstiden. Propositionen innehåller dessutom bara en del av de nedskärningar som regeringen tänker genomföra inom utkomstskyddet för arbetslösa. En del av försämringarna, såsom planerna på att skära ner den inkomstrelaterade dagpenningen genom gradering, bereds först i nästa regeringsproposition.

Sysselsättningen håller på att gå mot det sämre och de ekonomiska utsikterna för nästa år har försvagats. I sitt utlåtande om regeringens proposition påpekar FFC att det inte rätt tidpunkt att försvaga den sociala tryggheten när permitteringarna blir fler och arbetslösheten ökar.

Pirjo Väänänen anser att finansministeriets statiska incitamentsberäkningar är mycket problematiska, eftersom de inte bedömer de sammanlagda effekterna av nedskärningarna och hur nedskärningarna de facto påverkar folks beteende.

– Regeringen måste nu ta ansvar för de övergripande konsekvenserna av försämringarna av den sociala tryggheten och också de följder som försämringarna får för enskilda individer.

Det är alldeles för sent att bedöma de sammanlagda konsekvenserna först i samband med att regeringens proposition överlämnas till riksdagen. Det hindrar remissinstanserna från att ta ställning till om en mer omfattande konsekvensbedömning är tillräcklig och relevant, betonar Pirjo Väänänen.

– Flera nedskärningar riktas mot samma personer och det har regeringen inte beaktat tillräckligt i sitt förslag. Till exempel har regeringen inte tillräckligt bedömt de sammanlagda konsekvenserna av att arbetsvillkoret förlängs till 12 månader samtidigt som arbetsvillkoret kopplas till den intjänade lönen.

Regeringen bedömer också själv att incitamentseffekterna av nedskärningarna är osäkra. I värsta fall kan nedskärningarna rentav förhindra att arbetslösa tar emot jobb.

Ett exempel på ett negativt incitament är avskaffandet av det skyddade beloppet på 300 euro inom utkomstskyddet för arbetslösa. Det skyddade beloppet har gjort det möjligt att ta emot också kortvariga jobb, eftersom små inkomster inte genast har lett till att arbetslöshetsförmånen minskar.

– Genom att slopa det skyddade beloppet vill regeringen sporra deltidsanställda att jobba heltid. Slopandet leder ändå inte till att det uppstår fler heltidsjobb, utan i stället kan det leda till att fler arbetslösa blir arbetslösa på heltid, säger Pirjo Väänänen.

FFC anser att förslaget att avskaffa barnförhöjningarna är särskilt chockerande. De som drabbas är framför allt arbetslösa som får en liten arbetslöshetsförmån och som har haft en lön på 1500-2000 euro i månaden som grund för dagpenningen.

– Om barnförhöjningarna avskaffas kommer det att leda till att fattigdomen bland barnfamiljer förvärras och behovet av utkomststöd ökar.

FFC dömer också ut planerna på att förlänga självrisktiden inom utkomstskyddet för arbetslösa från fem till sju dagar, förlänga arbetsvillkoret från sex till tolv månader och återinföra periodiseringen av semesterersättningarna.

Enligt Pirjo Väänänen är det svårt att hitta positiva sysselsättningseffekter för de här åtgärderna. Däremot kommer de att göra det svårare att få arbetslöshetsförmån och de arbetslösa får svårare att klara sig ekonomiskt.

FFC:s utlåtande om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och vissa andra lagar (på finska)