Vi har de senaste åren i Finland, Europa och övriga världen haft flera stora utmaningar, först en covidpandemi som påverkade hela världen negativt, sedan flertalet oroshärdar och krig runt om i världen och Europa, varav flertalet tyvärr fortfarande pågår. När Förenta Nationernas generalförsamling i december 1948 antog och kungjorde en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna var det också efter en utmanande tid i världshistorien.

”Idag är det svårt att föreställa sig vilken förändring den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna bidrog till då den antogs för 60 år sedan” skrev Louise Arbour år 2008 (FN:s högkommisarie för mänskliga rättigheter) inför förklaringens 60-årsjubileum. ”I en efterkrigstida värld, som var sargad av förintelsen, delad av kolonialismen och plågad av orättvisor, var det ett modigt åtagande att utforma den första globala texten som slog fast alla människors värdighet och jämlikhet oberoende av hudfärg, tro eller ursprung” skrev hon vidare. Efter att ha följt med denna sommars debatt och den sittande regeringens göranden och uttalanden angående jämlikhet och alla människors lika värde, känns nog Louise Arbours ord mera aktuella och viktigare än på mycket länge!

I många debattinlägg under sommaren har det redan lyfts upp vilken människosyn och hur krasst tyvärr delar av regeringen ser på alla människors lika värde. Det som dock inte så ofta lyfts upp är hur det regeringsprogram som sittande regering utformat försämrar arbetstagare och ”vanliga” människors vardag, rättigheter och utkomstmöjligheter:

Arbetsavtal om anställning för viss tid utan grundad anledning, permittering med endast en veckas varsel, första sjukfrånvarodagen obetald, det behövs inget vägande skäl för uppsägning, tvångslagar som hindrar människor från att avtala om arbetsvillkor som är bättre än lagen, arbetsvillkoret för den inkomstrelaterade dagpenningen blir 12 månader, försämringar för deltidsanställdas och kortjobbarnas möjlighet att få inkomstrelaterad dagpenning, barnförhöjningarna slopas vid arbetslöshet, alterneringsledigheter avskaffas samt vuxenutbildningsstödet avskaffas för att nämna några av programmets målsättningar.

I en tid där världen varje dag blir mer global och det i stora delar av Europa, och inte minst i de nordiska länderna råder en akut brist på arbetskraft, går den sittande regeringen in för att försämra arbetstagarnas villkor på den finländska arbetsmarknaden och därmed också försvaga de finländska företagens möjligheter att konkurrera om den globala arbetskraften. Man väljer en väg som undertecknad och också många andra med mig förundrat sig över i sommarens debattinlägg i olika tidningar och nyheter om regeringsprogrammets riktning och föreslagna åtgärder angående arbetsmarknadsfrågorna och arbetskraftsinvandringen, allt från arbetstagare, företagsledare och de organisationer som företräder dem.

”1948 års förklaring har översatts till 360 språk och är den mest översatta texten i världen, förklaringen har också fungerat som inspiration för många nya stater då de utformat sin grundlag och den har blivit en måttstock för vad vi anser, eller borde anse, vara rätt och fel. Förklaringens 60-årsjubileum är ett tillfälle för oss alla att påminna oss om dess vision. Förklaringen är lika relevant idag som den var då den antogs och jag hoppas att du låter den få en central plats i ditt liv” skrev Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare 2008, undertecknad håller med honom, det borde också den sittande regeringen i Finland göra, rättvisa och lika behandling måste även i framtiden vara det som gäller för var och en av oss.

Jag hoppas verkligen att sittande regeringens riktning i arbetsmarknadsfrågor inte gör så att Finland på 2024 års konferens i Geneve sitter på de anklagades bänk angående orättvisor i arbetslivet tillsammans med länder som Myanmar, Qatar och Indien för att nämna några av de som intog plats på den icke så hedervärda ”bänken ” på detta års konferens. Under årtionden har den nordiska modellen stolt presenterats i Geneve på den internationella arbetskonferensen som den modell och riktning övriga världen gärna bör ta och följa, låt oss tillsammans se till så att modellen och riktningen består även i ett framtida Finland.

Peter Sjökvist,
ledamot i FFC:s representantskap/viceordförande Finlands Svenska Socialdemokrater