“Det är med större sorg än ord kan förmedla som vi måste meddela att vår älskade Ozzy Osbourne, den här morgonen, har gått bort. Han var tillsammans med sin familj och omgiven av kärlek”, meddelar familjen.

Osbourne genomförde sin sista konsert, Back to the Beginning, den 5 juli tillsammans med flera av hårdrockens största namn i sin hemstad Birmingham. Osbourne föddes 1948 i en arbetarfamilj i Birmingham. Osbournes uppväxt präglades av fattigdom, och som 15-åring avslutade han sin skolgång, och hade därefter diverse olika jobb. Han tillbringade även några veckor i fängelse för ett rån som 17-åring.

Liksom för många andra var The Beatles Osbournes inkörsport till musikens värld. Efter några kortlivade projekt i slutet av 1960-talet grundades Black Sabbath (som ursprungligen hette Earth) 1969. Originaluppsättningen bestod av Osbourne på sång, Tony Iommi på gitarr, Geezer Butler på bas, samt Bill Ward på trummor.

Black Sabbaths tunga bluesinspirerade ljudbild visade sig vara uppskattad av publiken, och bandet har varit en viktig inspirationskälla för otaliga grupper inom rock och metal, bland annat Iron Maiden och Judas Priest. Liksom för många andra följdes framgången av missbrukarproblem, och Osbourne fick lämna Black Sabbath 1979.

Osbournes solokarriär tog däremot snabbt fart, och han har även röjt enorma framgångar som soloartist. Missbruket och medföljande utmaningar var dock någonting som kom att följa Osbourne under hela livet. Under 2000-talet, och i synnerhet under 2010-talet, drabbades Osbourne av allt fler hälsoproblem till följd av ålder, ett antal olyckor, och inte minst sitt vilda leverne.

För en del är kanske bilden av Ozzy Osbourne den förvirrade man som syntes i TV-rutan i MTV:s The Osbournes i början av 2000-talet. Men bland dem som inspirerats av och funnit styrka i Ozzy Osbournes musik är och förblir han en oförglömlig pionjär och legend.

Till minne av Ozzy Osbourne (1948-2025) av Nicko Smith

Det fanns ingen mall för honom.
Inget sätt att förstå
utan att först ge upp förståelsen.
Han stapplade in i musikhistorien
som om han snubblade över sin egen legend.

Rösten bar på något större än rösten.
Kroppen bar på något tyngre än kroppen.
Och ändå höll han sig upprätt
mot alla odds
och kanske också på grund av dem.

Han gick inte att placera
varken i kropp eller tanke
på scenen: knivskarp.
I livet: gränsfall.

Scenen var inget rum
utan ett tillstånd.
En plats där något ruttnade
och samtidigt blommade.

Han var så mycket mer än en musiker.
En varelse förvandlad av ljud.
En röst som inte var röst
mer en eld, med lungor.

Nu bultar något kvar
långt under huden.
En låg ton
bland det som blivit skrot.

Han är borta, men ändå kvar

En frisläppt urkraft
ett brus i tystnaden
som sakta sänker sig ner
över natten