Johannes Waris från Industrifacket hälsade alla närvarande välkomna och berättade om hur kontinuerliga förhandlingar pågar och Industrifacket har allmänbindande kollektivavtal. Industrifacket har 200 ooo medlemmar, varav 7 000 studerandemedlemmar. 6 000 av medlemmarna är officiellt svenskspråkiga men Waris räknar att han som svenskspråkig redaktör har publik för ungefär 10 000 personer.

Förbundssekreterare Henri Lindholm från Livsmedelsarbetarförbundet SEL informerade att han ska lämna uppdraget och efterträdas av Lea Väänänen. Lindholm blir kvar som internationell expert.

– Jag kommer ursprungligen från Åbo, var i elva år som fabriksarbetare på läkemedelsföretaget Leiras och engagerade mig där fackligt, berättade Lindholm om sin bakgrund. Faderns sida i släkten kommer från Kimitoön och moderns sida från Södra Karelen.

Leiras blev uppköpt av ett tyskt företag och på det sättet kom det europeiska företagsrådet EWC med i bilden. 2001 anställdes han av SEL och blev förbundssekreterare fem år senare. Speciellt med SEL i den finländska fackföreningsvärlden är att vänstergruppen är större än den socialdemokratiska gruppen.

I det globala facket IUF är Lindholm styrelsemedlem och medlem i arbetsutskottet, dessutom styrelseordförande för SASK.

– Det är otroligt mycket oroväckande som sker nu, sade Lindholm med hänvisning till kriget i Ukraina. Han beskriver sig som en bastant motståndare till Finlands medlemskap i Nato.

– Det finns krav från ukrainska förbund att utesluta ryska förbund från världsfacket och Europafacket. Det krävs tre fjärdedelar på kongressen för att få det igenom och Ryssland har stöd bland latinamerikanska förbund, också från vissa håll i Asien, underrättade Lindholm.

– Ryssarna och ukrainarna har kunnat ha kontakter sinsemellan i fackliga sammanhang, beskrev Lindholm läget före invasionen. Han konstaterade att mycket av industrin i Finland har använt sig av naturgas från Ryssland.

– Inom livsmedelsbranschen har vi redan förlorat den ryska marknaden. Det fanns en ganska stor export till Sankt Petersburg och Moskva, vilket försvann redan 2014 i och med sanktioner och motsanktioner, berättade Lindholm. Nu har Fazer och Valio dragit sig ur Ryssland och landets kontakter till väst bryts.

Om solidaritetsarbetet berättade Lindholm om projekt i länder som Moçambique, Malawi, Indonesien och Filippinerna. Merparten av pengarna kommer från Utrikesministeriet.

– Förr talade man om tredje världen, nu heter det den globala Södern. Det handlar nuförtiden om arbete för att hjälpa förbund, när industrin har flyttat till Asien.

Lindholm varnade för att en valseger för högern 2023 kan drabba biståndspengarna.

– Inom facket finns det ett genuint intresse för den globala Södern, konstaterade han.

Lindholm underrättade dessutom att Industrifackets medlemsavgift har sjunkit till en procent av lönen och förbundens medlemsantal sjunker inom FFC.

– Varken EU eller USA har möjligheter att lämna Afrika i sticket, vilket skulle spela Kina direkt i händerna, kommenterade HSAF:s ordförande Folke Sundman. Trots att det sker förändringar i det traditionella u-landsarbetet trodde inte Sundman att det skulle kunna bli mainstreampolitik att man vänder länderna utanför Europa ryggen.

Hildur Boldt är kommunikationsexpert på Servicefacket PAM. Också hon hade mycket att berätta om de fackliga skeendena.

– Servicesektorn är en av de branscherna där de internationella trenderna landar först. Det gäller både plattformsarbete och kampen om vem som är arbetare, vem har rätt att definiera det och vilka rättigheter har man. Invandrare sysselsätts i hög grad i servicebranschen där det finns lågavlönat arbete och inom städbranschen är det en liten minoritet som inte är utlandsfödda, berättade Boldt.

– Det är jättemycket deltidsarbete och atypiska arbetsförhållanden. En majoritet av dem som jobbar deltid gör det motvilligt för att det inte finns heltidsarbete. Alltför många arbetsgivare utnyttjar unga och invandrare. Det är en utmaning för PAM och för mig som svarar för den flerspråkiga kommunikationen, fortsatte Boldt.

Hon påpekade att det har varit ett rekordår för detaljhandeln, medan mindre butiker utmanas av näthandeln.

– Man har fått till stånd riksomfattande avtal vilket inte var givet från början. Förr fanns det fasta arbetstider måndag till fredag, nu är det inte så, konstaterade Boldt.

Lindholm kommenterade att det inte längre finns arbetsmarknadsjournalister på samma sätt som förr.

– Knastertorra procenttal har fått ge vika för berättelsen, sade Waris och menade att därför uppstår det artiklar där man sätter pappersgubben emot sjukskötaren.

– Hittar unga och invandrare till facket? frågade FSD:s organisationssekreterare Simon Bergman.

– Situationen varierar från bransch till bransch. Om man tänker på tung teknologiindustri, till exempel inom mekanisk skogsindustri har man en organiseringsgrad på över 90 procent. Det är något helt annat inom växthusbranschen, sade Waris.

Lindholm tog upp företag som HK Scan i Vanda och Koff i Kervo och talade om en nedgång på 10 procent på 15 år. Han menade att den sjunkande organisationsgraden beror på unga, invandrare och sådana som jobbar för mindre företag.

– Den fackliga organiseringsgraden är 67 procent i Finland, sade Boldt som tog upp att i vissa länder kan facklig verksamhet vara farlig och i före detta östblocket saknar man erfarenheter av fri fackföreningsrörelse. Dessa saker gör det svårare att nå invandrare från sådana länder där man saknar fackliga traditioner.

– Hesburger är 157 skilda företag. De gick inte med på en koncernförtroendeman. Då är det enda alternativet att organisera ett företag åt gången. Inom städbranschen finns det inte ett ställe där man kan föra den fysiska diskussionen med nyanställda. Verkligheterna ser jätteolika ut. Nationalteatern har 80 procents organiseringsgrad, fortsatte Boldt.

Lindholm lyfte fram bolagiseringen som en förklaring till utvecklingen mot mindre organisering.

– Gamla säkra arbeten har försvunnit, till exempel inom lokaltrafik.

Enligt Lindholm är många ungdomar intresserade av kortvariga projekt.

Med sin internationella erfarenhet kunde Lindholm upplysa att facket i östeuropeiska länder inom EU är svagt.

– De som bekämpade kommunismen har gått i pension och man har inte lyckats skapa en motvikt. Arbetsgivarna är inte organiserade, fortsatte Lindholm.

– Tyskland har organiseringsgrad på 35 procent och Estland under 15 procent. I Finland har vi allmänbindande kollektivavtal och alla inom branschen får samma löneförhöjningar, påpekade Lindholm.

Simon Bergman berättade att han jobbade inom mässor där arbetsgivarna inte hade organiserat sig. Han påpekade också att gymmen saknar kollektivavtal.

Boldt nämnde en rättsprocess mot Wolt å en medlems vägnar.

– Bud är arbetare och de har alla arbetarens kännetecken. Man behöver definiera på EU-nivå vad en arbetstagare är. Styrningen sker via företagen och apperna. Den här frågan är oavgjord i Finland men i Norge har Foodora ett kollektivavtal, sade Boldt.

– I Sverige har Foodora också kollektivavtal, konstaterade Bergman.

Folke Sundman, Hildur Boldt och Johannes Waris på diskussionstillfället om fackliga frågor som ordnades av Helsingfors svenska arbetarförening. (Foto: Topi Lappalainen)

– Samlingspartister vill inte bli av med välfärdssamhället, de vill bara betala mindre skatt, sade Lindholm gällande välfärdssamhällets existens och hur stort det politiska hotet är i Finland.

– Det finns stora risker om det traditionella avtalssamhället är passé, sade Sundman.

– Arbetsgivaren har varit koordinerad, konstaterade Boldt. Hon frågade sig om facket är berett att ta kampen. Det kan gälla euroförhöjningar hellre än procentbaserade sådana.

– Företagsbaserade avtal behöver inte vara dåligt för organiseringsgraden. Det gör fackmedlemskapet mycket mer konkret, sade Boldt.

– Arbetslöshetsskyddet har varit under attack. Det finns petnoga instruktioner att webbsidan inte får har en länk till a-kassans webbsida, konstaterade Lindholm.

– Jag har aldrig mött en facklig ombudsman som inte skulle bry sig om unga eller snuttjobbare, men det finns luckor som facket inte har kunnat täcka, fortsatte han.

– Det finns en förväntning om att facket kommer och fixar om något är fel i arbetslivet. Facket är inte en myndighet, fast man skulle veta att ett företag har problem om man inte har en medlem som kontaktar, sade Boldt.

Lindholm menade att det är svårt att ta itu med mobbning på små orter men han trodde att #metoo har ändrat attityderna helt och hållet när det gäller sexuella trakasserier.

– Sådana sexuella antydningar som man skrattade åt för tjugo år sedan är helt oacceptabla idag, konstaterade Lindholm.