Parlamentsvalet i maj 1921 blev en blodig historia i Italien. Nästan hundra personer dödades under valrörelsen. Fascisterna anföll sina motståndare och fick i vissa fall hjälp av polisen och armén. Fascistpartiet fick också parlamentarisk representation, då även Mussolini blev invald i deputeradekammaren.

I Italiens nordvästra region Ligurien utbröt omfattande våldsamheter i kommunen Sarzana den 12 juni 1921, som fortsatte i över en månad. Denna serie av våldsamma konflikter är känd i Italien som I fatti di Sarzana (Fakta om Sarzana). De våldsamma sammandrabbningarna framkallades av väpnade fascister, som stred mot karabinjärer, den kungliga armén och en paramilitär grupp, känd som Arditi del Popolo. Denna paramilitära grupp bestod av socialistisk-kommunistiska arbetare. Striderna i Sarzana är ett av de få exemplen av väpnat motstånd mot fascismen i Italien. Trots att händelserna fick stor nationell uppmärksamhet, så ledde sammandrabbningen inte till något betydande motstånd mot fascismen av kungen, regeringen eller andra politiska partier.

Sarzanas kommunförvaltning leddes av socialister. Största delen av de omringade städerna hade däremot fascistiskt styre. I de närbelägna städerna Carrara, La Spezia och Pontremoli fanns Svartskjortornas trupper.

Den 12 juni 1921 anlände lastbilar med beväpnade fascister från Carrara, under ledning av Renato Ricci, till Sarzana. Ricci var en entusiastisk fascist som senare skulle inneha flera stora positioner i Mussolinis regering. Polisen fruktade en konflikt med Sarzanas militanta socialister och förhandlade med fascisterna för att de skulle lämna orten. Då förhandlingarna pågick blev en fascist misshandlad av de socialistiska trupperna. Situationen urartade och fascisterna rusade genom Sarzanas gator och sköt vilt omkring sig för att skrämma sina motståndare. Luigi Gastardelli, en 65-årig far till tolv barn träffades av kula och dog. Situationen lugnades först när den kungliga armén hotade Svartskjortorna med gevär.

Läget i Sarzana eskalerade på nytt när en fascist Pietro Procuranti mördades den 15 juli 1921 några kilometer utanför Sarzana. Två dagar senare, efter hans begravning, anföll 150 fascister under Riccis ledning ett medborgarkooperativ och dödade två kommunister. De avlidna var arbetarna Dino Rossi och Rino Garfagnini. När fascisterna återvände till Carrara anfölls de av Arditi del Popolo. Flera av fascisterna skadades vid bakhållet. Fascisterna hämnades sina förluster i byn Santo Stefano di Magra, där de  mördade bönderna Luigi Del Vecchio, Edoardo Vannini och Rinaldo Spadaccini. Mången annan sårades.

Efter dessa mord gick socialisternas Arditi del Popolo till motattack och öppnade eld mot fascisterna. Sju fascister sårades och Venanzio Dell’Amico dödades i striden. Fascisterna tog till flykten. När de nådde utkanten av Sarzana stoppades de av den kungliga armén. Arméns löjtnant Vinci Nicodemi beordrade gripandet av Ricci och andra fascister för politiskt våld. Fascisterna fördes till fästningen Firmafede. Till fascisternas förtret arresterades inte kämpar från Arditi del Popolo.

Våldet orsakade en snabb upptrappning och en större konfrontation verkade oundviklig. I Sarzana bildades en kommitté för allmän säkerhet som inkluderade socialister, kommunister, anarkister och republikaner under ledning av borgmästare Arnaldo Terzi. Den 20 juli skickades betydande förstärkningar till den kungliga armén och polisen i Sarzana. Samtidigt samlades fascistiska styrkor från Toscana och Ligurien för att förbereda en hämndaktion mot Sarzana. Man hade även för avsikt att frigöra de fängslade fascisterna.

I gryningen den 21 juli 1921 närmade sig Sarzana en kolonn på cirka 600 fascister under befälet av Amerigo Dumini och Umberto Banchelli. Dumini kom senare att dömas för mordet på den socialistiska parlamentarikern Giacomo Matteotti. Sarzanas försvarstrupper leddes av armékaptenen Guido Jurgens. Fascisterna anlände till järnvägsstationen klockan fem på morgonen. De möttes av en trupp på 15 karabinjärer och poliser. Fascisterna krävde att Ricci och de andra fångarna skulle friges omedelbart samt att man skulle ge dem Nicodemi. Dessutom ville man inta kommunen och befria den från den socialistiska ledningen.

Jurgens vägrade gå med på fascisternas krav, med påföljd att fascisterna med Dumini i spetsen utropade sitt slagord ”Till oss!” och gick till anfall. Svartskjortorna öppnade eld och karabinjärerna besvarade eldgivningen. Striden varade bara några minuter. Karabinjärerna besköt fascisterna med precision, emedan fascisterna var i full förvirring och delvis avlossade sina vapen i luften. Av karabinjärerna dödades korpralen Paolo Diana av fascisterna Michele Bellotto, Alcide Borghini, Rizieri Lombardini, Giuseppe Montemaggi och Vezio Parducci. På landsbygden utanför Sarzana gick beväpnade bönder till anfall mot fascisterna och fem Svartskjortor dödades brutalt. Karabinjärer ingrep för att inte flera fascister skulle ha mist livet.

Fascisterna stannade dock kvar vid järnvägsstationen. De gjorde barrikader på torget och intog stationen. Armén gick till slut med på att frige Ricci och de tio andra fascistiska fångarna, trots att prefekten för Genua motsatt sig detta. Efter de fänglades frigivande lämnade fascisterna Sarzana med tåg. Då tåget lämnade stationen sköt fascisterna på innevånarna. Elden besvarades av de socialistiska trupperna. En innevånare och en fascist dödades och ett tjugotal personer skadades. Då fascisterna drog sig bort från landsbygden dödades ännu några fascister. Totalt avled 14 fascister och fem kommuninnevånare under striderna i Sarzana.

Några timmar efter våldet i Sarzana avslöjade Dino Grandi det fascistiska partiets officiella ståndpunkt: ”Våra bröders uppoffring är inte förgäves. Vi är inte en fraktion av staten, för vi känner istället att vi är staten och nationen.” Våldsamheterna i Sarzana debatterades samma kväll i fascisternas möte i Rom. Där konstaterade dock Mussolini att våldet denna gång gått för långt. I sin tidning publicerade Mussolini den 24 juli 1921 en artikel där han tillrättavisade vilseledda nykomlingar i den fascistiska rörelsen. Dessa måste lära sig disciplin och lydnad i fortsättningen.

Finska Notisbyrån rapporterade den 22 juli 1921 i korthet om striden mellan fascister och kommunister i Sarzana. I den korta notisen berättades att karabinjärer ingripit. Enligt notisen dog 21 personer och många skadades. Notisen publicerades av många tidiningar, bl.a. av Wiborgs Nyheter den 23 juli 1921 och Hufvudstadsbladet och Arbetarbladet den 25 juli 1921. Hufvudstadsbladet kommenterade den blodiga händelsen lite mera i detalj i artikeln ”Märkliga utrikesnyheter”.  Man noterade att sammanstötningen hade livligt diskuterats i Rom, där flertalet butiker hade stängts i fruktan av oroligheter. Händelsen hade således även åstadkommit allvarsam oro i huvudstaden. Tidningen påpekade att den italienska regeringen inte längre leddes av den erfarne Giovanni Giolitti, som avgått i maj 1921, vilket kunde vara en delorsak till oroligheterna.

Hufvudstadsbladet återkom till sammandrabbningen i Sarzana i en artikel den 20 augusti 1921. Tidningen rubricerade att fascisterna och socialisterna slutit fred samt att fascisterna var en reaktion mot ofosterländska samhällsomstörtare. HBL berättade att den nya regeringschefen Ivanoe Bonomi hade tagit en kraftigare politik mot militära grupperingar. Han hade gett order om att fängsla alla väpnade band till vilket läger de än hörde. Hufvudstadsbladet skrev att olyckligtvis möttes fascisterna av karabinjärer i Sarzana, vilket ledde till att flera fascister stupade. Efter Sarzana vägrade fascisterna förhandla med Bonomi. I stället inleddes förhandlingar med det italienska underhusets talman Enrico De Nicola. Den 3 augusti 1921 undertecknades ett fredsavtal mellan fascister och socialister. Freden blev kortvarig.

Martin Andersson

Källor

Richard J.B. Bosworth, Mussolini, Bloomsbury Academic, London 2010

Eskil Fagerström, Rom en stads historia, Historiska Media, Falun 2017

Hufvudstadsbladet 25.7.1921, ”Märkliga utrikesnyheter”

Hufvudstadsbladet 20.8.1921, ”Italiens fascister och socialister sluta fred”

https://www.apathtolunch.com/2016/03/the-day-italy-tried-to-stop-mussolinis.html

https://it.wikipedia.org/wiki/Fatti_di_Sarzana