Identiteten som ”leaver” eller ”remainer” väger nu tyngre än den partipolitiska identiteten. Vidare har tiden sedan folkomröstningen karaktäriserats av en slags nationell rannsakan; vad det egentligen är som är på väg att hända och hur i hela fridens namn hamnade vi här? Föga förvånande finns det nästan lika många förklaringar som det finns britter. Men en sak är tydlig: det land som britterna trodde sig känna finns inte längre. 

Kärnan i den brittiska identitetskrisen handlar om mycket mer än bara brexit, förklarar Stuart Fox, universitetslektor i brittisk politik vid Brunel University i London. Han understryker att han hellre kallar det hela för en identitetskonflikt, som han tolkar på följande vis: ”På ena sidan finns ”leavers”, som håller fast vid mer traditionella uppfattningar om brittisk nationell identitet och kultur, rotade i en vit etnisk bakgrund. På den andra sidan finns ”remainers”, som har en svagare anknytning till traditionella idéer om ”Storbritannien” och nationalstaten som sådan. Den gruppen är mer bekväm med överstatliga institutioner samt gränsöverskridande samhällen och medborgarskap. Brexit kan i huvudsak ses som en slags återförsäkring av hur ”leavers” tolkar brittisk identitet, efter år av rörelse mot den tolkning som ”remainers” föredrar”, förklarar Stuart Fox. 

Den här utvecklingen är på inget sätt unik för Storbritannien utan kan bevittnas i många jämförbara länder, ett exempel som ligger nära till hands är förstås de senaste årens politiska utveckling i USA under president Trump. I fallet med Storbritannien har schismen i och med brexit antagit avgrundsdjupa proportioner som inte ser ut att kunna överbryggas inom en överskådlig framtid. ”Det går förstås inte att säga säkert, men jag håller det för sannolikt att landets självbild även i fortsättningen kommer att vara en stor politisk fråga. De söndringar som har uppenbarats i det brittiska samhället i och med folkomröstningen – såsom frågor rörande nationell identitet, tolerans för migration, respekt och stöd för traditionella sociala och politiska institutioner – orsakades inte av brexit; de har varit en del av brittiskt (och europeiskt) samhälle i flera år. Och missämjan kommer inte att försvinna i och med att Storbritannien lämnar EU. Vi ser redan hur de slitningar som skapade ”leavers” och ”remainers” har tagit sig uttryck även i andra politiska frågor, så som hur regeringen ska hantera svårigheter som pandemikrisen och klimatförändringarna”, förklarar Stuart Fox. 

De motsättningar inom det brittiska samhället som blottlades i och med brexitomröstningen kommer med största sannolikhet att forma landets politiska debatt även i fortsättningen. Det faktum att landet de facto är på väg att slutligen lämna EU efter många års förhandlingar kommer på intet sätt att ha en läkande effekt. Med tanke på den starka polarisering som har uppstått i landet är chanserna till en försoning mycket små.