Kriser kan ta fram det bästa och det värsta i oss, och bland det värsta är att använda minoriteter som syndabock i olika former av kriser. Vi såg detta år 2001 när terrorattentaten i USA ledde till fler hatbrott mot människor med bakgrund från Mellanöstern. Vi såg detta år 2014 när människor med afrikanskt ursprung utpekades under ebolaepidemin. Vi såg detta år 2016 efter Brexit-omröstningen när hatbrotten mot invandrare ökade i Storbritannien. Vi ser detta även nu i en ökad diskriminering av människor med östasiatisk härkomst eller utseende. Hashtagen #iamnotavirus har spridit sig bland människor med asiatiskt ursprung på sociala medier som svar på hatbrott och myndigheters diskriminering.

Denna typ av beskyllande sprids lätt internationellt i och med sociala medier. Världsledare som USAs president Donald Trump har använt retorik som fokuserat på att coronan är ett “utländskt virus”, och många länder har stängt sina gränser baserat på politiska beslut snarare än rekommendationer från hälsovårdsmyndigheter.

Denna debatt är ytterst problematisk, och det ligger på allas vårt ansvar att se till att hatretorik och fördomar inte tar fäste. Finland toppade 2018 EUs lista över de mest rasistiska länderna i EU, och många nyfinländare vittnar om att deras liv begränsas av fördomar. Fördomar som leder till att det är svårare att skaffa jobb, hitta bostad och få tjänster på lika villkor. En central del av att arbeta mot rasism är att inte dela in människor i olika grupper baserat på deras personliga egenskaper, eftersom detta kan bidra till att människor reduceras till dessa egenskaper och fördomar byggs upp. Låt oss vara bättre år 2020.

I en krissituation är antirasism viktigare än någonsin. Nu och alla dagar är det viktigt att vi tar hand om varandra, bryr oss om varandra, och ser varandra som människor.