FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, publicerar på sin sajt uttalanden och frågor från experter och särskilda FN-rapportörer med anledning av påstådda människorättsbrott. Dessa riktas främst mot regeringar, vars svar också brukar offentliggöras.

Vid flera tillfällen den senaste tiden har dock staternas kommentarer inte blivit publicerade med hänvisning till ”konfidentiella skäl”. Detta har nu skett vid minst fyra tillfällen i de svar som inkommit från Ecuadors, Guatemalas, Indiens och Nepals regeringar.

Kritiker menar att detta är oacceptabelt – inte minst eftersom de som står bakom anmälningarna har rätt att veta hur regeringen i fråga ställer sig till anklagelserna.

Victoria Tauli-Corpuz, ordförande för den filippinska människorättsorganisationen Tebtebba, säger att de som anmäler övergrepp till internationella experter kan tvingas göra det med risk för sina egna liv – och att det är avgörande att regeringens syn på de anklagelser som framförs offentliggörs.

Hon säger att dessa svar är av största vikt för att anmälaren ska kunna gå vidare i kampen för att lösa de problem som de har uppmärksammat.

– Att undanhålla svaren är en återvändsgränd i arbetet för att hitta en lösning, säger Victoria Tauli-Corpuz, som tidigare var FN:s särskilda rapportör om urfolks rättigheter, till IPS.

OHCHR har inte velat kommentera den kritik som riktas mot vad som förefaller vara en ny trend.

De brev som FN-experter skickar till stater kan bland annat gälla lagar eller förfaranden som misstänks stå i strid med internationella människorättsregler, och som drabbat olika individer. Under förra året skickades drygt ett tusen sådana förfrågningar från experter till olika länder, enligt OHCHR. I en stor majoritet av fallen inkom också länderna med svar på dessa brev.

Den nepalesiska människorättsjuristen Mandira Sharma säger att det inte är särskilt förvånande att regeringar begär att deras svar inte ska offentliggöras – men att det är desto märkligare om dessa krav hörsammas.

– Individer och organisationer söker stöd hos FN när deras regeringar inte bemöter problemen – och de har rätt att bli informerade. Varför ska de annars engagera sig? Så länge det inte handlar om mycket känslig information som innebär att någons liv riskeras bör informationen offentliggöras, säger Mandira Sharma.

Det är inte ovanligt att delar av de svar som kommer från regeringar maskas.

Sarah M. Brooks, vid organisationen International Service for Human Rights, säger att det kan finnas behov av att människorättsexperter och statliga företrädare kan kommunicera via icke-offentliga kanaler. Men hon menar att detta inte gäller den här typen av konversationer, där offer och deras företrädare i många fall tar stora risker när de kontaktar FN-företrädare.