– Det är fint idag. Solen skiner och det är nästan festivalstämning här. Förutom för att det är 500 partikongressombud, så är det rekordmycket människor från andra aktörer och intresserade och media och så vidare. Det märks att det är fullt hus och det är jättegod stämning. Det står i kontrast till medierapporteringens konfliktsökande inför kongressen.

Kvarnström medger att diskussioner pågår under kongressen, om bland annat ekonomin.

– Det verkar bli den fråga som väcker mest debatt, men inte så upprivande, tycker jag. Det behövs nämligen en nyanserad debatt. Hur konstigt skulle det inte vara om man inte hade någon debatt? Det här kan inte avfärdas för det är en jättestor fråga och det måste behandlas grundligt.

Kvarnström påpekar att också allt som rör arbetslivsfrågor är jättestora frågor på partikongressen.

– Men där är den skillnaden att alla är eniga i princip om nästan allt. Om ekonomisk politik råder det däremot olika uppfattningar. Vissa begrepp behöver klargöras här, vad innebär skuldbromsen på riktigt och vad den omfattar. Skuldbromsöverenskommelsen är en parlamentarisk kompromiss. Om den inte skulle vara en kompromiss, hur skulle vi vilja att den skulle vara om vi skulle godkänna den ensamma? Vad har vi kompromissat?

Kvarnström menar att det är en viktig fråga hur vi vill utveckla skuldbromsen.

– Antingen vill man riva upp den eller försvara den helt. Vi behöver inte försvara den helt i den exakta formen den är oavsett, eftersom den är ju också en kompromiss. Vi borde sträva efter en mer socialdemokratisk modell. Det är ganska komplicerade frågor när det kommer till detaljerna.

– I media blir det att ska man stävja skuldsättningen eller inte och det är inte det det är frågan om utan vilka verktyg man tror att på riktigt stärker ekonomin och över vilken tid. Det finns risker både med skuldbromsen och med att för sent göra för små anpassningsåtgärder om vi hamnar i den negativa spiralen med ökande statsskuld.

Kvarnström påminner om att enligt den plan för offentliga finanser som regeringen ändå rättar efter sig, kommer skuldsättningen att öka år 2030 till närapå de nivåer som den var under de värsta pandemiåren.

– Det skulle 2030 vara så under ett vanligt år och det är ju galet med finska mått mätt. Hur mycket skulle det då inte vara under en kris? Om vi då skulle få sämre kreditbetyg med höga räntor och höga lånekonstnader, så skulle det bli en väldigt negativ spiral. Det är en svår situation på alla sätt, avslutar Kvarnström.