Klimatårsberättelsen som utvecklats förtjänstfullt och blivit allt mångsidigare och tydligare ger en heltäckande bild av var Finland står och hur vi ser ut att uppnå, eller inte uppnå, våra klimatmål.

– Den stora bilden är att våra utsläpp har minskat kraftigt, men då kolsänkan försvagats förblir våra nettoutsläpp trots all grön omställning på ungefär samma nivå som för 30 år sedan, säger Johan Kvarnström.

Markanvändningssektorn balanserar på gränsen mellan att vara kolsänka och utsläppskälla och det är ohållbart då kolsänkan utgör fundamentet för våra klimatmål.

-Berättelsen säger att det krävs tilläggsåtgärder både i markanvändningssektorn och övriga sektorer. Frågan är vilka åtgärder regeringen vidtar och om de är tillräckliga, säger Kvarnström.

Orpos regering har dock enligt Kvarnström redan enats om en konkret åtgärd. Det tråkiga är dock att ändringen kommer försvaga det klimat- och miljöarbete som görs lokalt och i människors näromgivning. Regeringen har nämligen i sitt regeringsprogram skrivit att “skyldigheten för kommunerna att utarbeta klimatplaner slopas genom en lagändring.”

-Detta är bakvänt då kommunerna enligt klimatårsberättelsen spelar en nyckelroll för att nå målet om klimatneutralitet 2035, eftersom de kan aktivt påverka såväl sina egna växthusgasutsläpp som utsläppen från aktörer inom sitt område. Allt detta anknyter till att man i regeringsprogrammet även vägrar säga rakt ut att målet med klimatneutralitet 2035 kvarstår. Istället sägs med en omskrivning att Finland förbinder sig till att genomföra målen i klimatlagen. Men samtidigt ska klimatlagen alltså åtminstone på en punkt göras mindre ambitiös. Kan vi lita på att lagen inte föreslås förändras på fler sätt i negativ riktning?, undrar Kvarnström.