Att utvecklingen går alldeles för långsamt i södra Afrika konstateras bland annat i en rapport från Världsekonomiskt forum.

Ett av länderna som människorättsorganisationer uppmärksammat är Sydsudan, där en ny era av konflikt bröt ut i december 2013. Human Right Watch, HRW, uppger i sin fjolårsrapport att fler än fyra miljoner invånare i landet befinner sig på flykt.

Och situationen för landets kvinnor är mycket utsatt, betonar Dina Disan Olweny, som är ordförande för den sydsudanesiska gruppen Coalition of State Women’s and Youth Organisation. Hon påpekar att många skadliga sedvänjor lever vidare, i synnerhet i landets mest konfliktdrabbade delar.

Som exempel nämner hon delstaten Eastern Equatoria, där regionala strider mellan regeringssidan och rebeller lett till att många brott begåtts mot civila, däribland sexuella övergrepp.

– Där pågår även återkommande konflikter om boskap och betesmarker. Och när en familj förlorar en familjemedlem förväntar de sig att kompenseras med boskap från den familj som anses bära skuld för personens död, berättar Dina Disan Olweny.

Om familjen saknar boskap kan ersättningen bli en annan.

– Familjer som är för fattiga för att ha boskap ger vanligen bort en av deras yngsta döttrar, säger hon.

Sedvänjan kallas ”blodspengar” och enligt Dina Disan Olweny förekommer det att flickor får ersätta boskap bland minst fem av de tolv folkgrupper som lever i delstaten.

Enligt en rapport som sammanställdes av det oberoende partnerskapet Equal Measures 2030 förra året var de afrikanska länder där situationen för kvinnor är som värst bland andra Tchad, Sierra Leone, Liberia, Mali, Mauretanien, Centralafrikanska republiken, Somalia, Niger och Kongo-Kinshasa. Alla dessa länder är också bräckliga stater och i flera av dem pågår konflikter.

HRW rapporterar om hur säkerhetsstyrkor i Kongo-Kinshasa fortsatt att begå allvarliga människorättsbrott, och beskriver hur många miljontals människor tvingats på flykt i landets centrala och östra delar.

I Centralafrikanska republiken har väpnade grupper lyckats ta kontroll över en majoritet av landets territorier, där de fortsätter att begå mängder av människorättsbrott mot civila, bland annat våldtäkter och andra sexuella övergrepp på kvinnor och flickor. Afrikanska unionen har samtidigt inlett en politisk dialog med de väpnade grupperna för att få ett slut på striderna.

Även i Somalia har situationen fortsatt att vara bräcklig, med nya strider och bristande säkerhet. Minst 2,7 miljoner människor beräknas vara på flykt inom landet och många av dem löper risk att utsättas för sexuella övergrepp.

I Mauretanien saknar dessutom kvinnorna tillräckligt juridiskt skydd. Enligt HRW finns det i landet ett antal lagar som kriminaliserar otrohet och andra moralbrott, vilket ökar riskerna för de kvinnor som försöker polisanmäla övergrepp. HRW har även kritiserat att landets lagar inte tillräckligt tydligt definierar vad som kännetecknar våldtäkter och andra former av sexuella brott.

Ett annat stort problem för afrikanska kvinnor är deras låga ställning på arbetsmarknaden. Många kvinnor blir exkluderade från den offentliga ekonomin då de bara erbjuds enklare arbeten som de tvingas acceptera för att få mat på bordet.

Rapporten från Världsekonomiskt forum visar exempelvis att nästan lika många afrikanska män som kvinnor lönearbetar – medan en betydligt mindre andel kvinnor har mer kvalificerade arbetsuppgifter. Och på samma sätt ser det ut i många andra länder på kontinenten, som Elfenbenskusten, Mali och Togo.

– Över hela Afrika upplever vi i varierande grad en fortsatt diskriminering av kvinnor. Det våld som drabbar kvinnor är fortfarande alarmerande högt och vi lever med institutioner som är för svaga för att kunna bekämpa det som plågar kvinnorna, säger Fihima Mohamed, grundare av organisationen Women Initiative i Djibouti, till IPS.

Hon påpekar att även om fler flickor numera börjar i skolan, så stannar många av dem inte tillräckligt länge för att sedan kunna gå vidare till mer kvalificerade arbeten.

– Det gör att våra kvinnor förblir exkluderade från det politiska och ekonomiska beslutsfattandet. Det är mycket olyckligt att vi som samhällen ännu inte har förstått att mer jämställda länder som Norge, Finland och Sverige samtidigt är ekonomiskt starka länder.

Åsikten får stöd av en rapport som i år publicerades av den amerikanska tankesmedjan Brookings Institution. Den visar att Afrikas länder inte kommer att kunna hantera de många ekonomiska utmaningar som kontinenten står inför utan att först jämna ut könsskillnaderna inom arbetslivet. Rapportförfattarna konstaterar bland annat att om skillnaderna hade åtgärdats i de länder där kvinnornas andel på arbetsmarknaden är låg så hade det inneburit att ytterligare 44 miljoner afrikanska kvinnor hade varit ute i arbete. Det innebär i sin tur att länderna går miste om en stor ökning av sina bruttonationalprodukter.