Charlotta (Lotta) Frantz, bosatt i Maxmo i Österbotten, är aktuell med sin fjärde bok, novellsamlingen Förbindelser (Scriptum, 2025). Frantz, som till vardags arbetar som jurist inom skogsbranschen, kombinerar sitt yrkesliv med skrivande och familjeliv och har lång erfarenhet av att röra sig mellan olika litterära genrer.

En varm julidag med solen gassande över Vasa och temperaturen på rekordnivåer den senaste tiden, möter jag Lotta utanför stadsbiblioteket. Vi ska prata om hennes författarskap, men innan vi dyker ner i litteraturens värld hinner jag ställa en högst aktuell fråga: hur hanterar hon egentligen den ovanligt heta finska sommaren?

– Tack bra, det är semestertider, men det börjar bli för mycket av det goda, jag tycker inte om när det är för varmt för länge. Jag är genetiskt någon procent inuit, så det kanske förklarar saken. Men, man ska inte gnälla, förmodar jag, när det äntligen blivit sommar.

Ett varmt mottagande

Det har gått några månader sedan Förbindelser gavs ut och responsen från läsarna har inte låtit vänta på sig.

– Mottagandet har överlag varit väldigt positivt. Många säger att de känner igen sig i berättelserna, vilket har varit min avsikt. Novellerna behandlar ofta utanförskap, om att känna sig fel i olika sammanhang – det är teman som många verkar kunna relatera till.

Samtidigt är Frantz inte någon som håller fast vid sina egna verk särskilt länge.

– När en bok väl har kommit ut, lägger jag den ganska snabbt bakom mig. Jag har ofta redan nya projekt på gång. Och som med all text man har skrivit: när man läser den igen efter en tid ser man alltid saker man skulle vilja ändra. Men det kanske bara är ett tecken på att man utvecklas som författare.

Fyra böcker, flera genrer

Förbindelser är Frantz fjärde bok, men hon har inga planer på att hålla sig till en viss genre.

– Tidigare har jag gett ut relationsromanen Refuserad, spänningsromanen Uppgörelser och en historisk roman som heter Släktled. Jag vill inte fastna i en genre utan skriver det som känns angeläget och inspirerande i stunden. Det finns så många historier att berätta.

Lotta Frantz med sin nyutgivna novellsamling Förbindelser. Bild: Nicko Smith

En inre drivkraft

Skrivandet har följt Frantz genom livet, och motivationen kommer främst inifrån.

– Jag skriver inte av kommersiella skäl. Jag skulle skriva även om ingen läste, det finns många dagböcker och andra texter som vittnar om det. Men det är klart att det är fantastiskt roligt när någon annan berörs av det jag skriver. Att kunna lämna ett avtryck, det är också en drivkraft.

Litterära förebilder

Läsningen är lika viktig som skrivandet i Frantz liv. Hon nämner en rad författare som inspirationskällor där Stephen King har en särskild plats.

– Han är min husgud. Jag har läst nästan allt han har skrivit. Även om jag inte skriver i samma genre fascineras jag av hans sätt att bygga upp en berättelse. Jag uppskattar också John Grisham, John Ajvide Lindqvist, Jo Nesbø, Joyce Carol Oates, Kerstin Ekman – listan är lång.

Framtidsdrömmar

Drömmen om att leva på sitt skrivande finns där, men Frantz är realistisk.

– Visst kan man drömma om det, men jag vet att det är få förunnat. Och ärligt talat tycker jag om att ha ett annat jobb vid sidan av – det ger mig perspektiv och ny inspiration. Däremot önskar jag mig mer tid för skrivandet, en bättre balans. Med heltidsjobb, familj och tre barn blir det inte alltid mycket tid över för det skönlitterära, men jag tar det som det kommer.