Vi träffas i riksdagshuset i Helsingfors – byggnaden som hon sedan elva år tillbaka kan kalla sin arbetsplats. Resan dit har dock varit lång och kunde utan vidare printas ut i färgglada broschyrer över hur den nordiska modellen bör fungera.

Maarit Feldt-Ranta är nämligen vad man kunde kalla för en nordisk framgångssaga. Hon föddes och växte upp i Karis i Västnyland, under vad som bara kan beskrivas som mycket enkla förhållanden. Fadern var blind, i en tid då handikappade inte kunde förlita sig på statligt stöd, och modern delade morgonpost samtidigt som hon tog hand om den lilla familjen som sov och bodde i samma rum.

Trots det beskriver Feldt-Ranta barndomen som lycklig. Då hon fyllde sju år fick hon vara med om vad hon kallar det största och bästa beslut som tagits under Finlands hundraåriga historia, då hon var del av den första årskullen som fick börja i gratis grundskola.

– Det förändrade verkligen samhället i grunden att man plötsligt ansåg att alla barn, inte bara de från rika förhållanden, skulle få gå i skolan. Det har jag varit tacksam för hela mitt liv och det är fortfarande det jag tycker är kärnan i det nordiska välfärdssamhället.

Svenskan öppnade en ny värld

När vi inleder vår intervju i riksdagens café och Maarit som vanligt uttrycker sig på flytande och välformulerad svenska är det svårt att tro att även detta är resultatet av hårt jobb från hennes sida. Trots att uppväxten skedde i svenskspråkiga Karis växte Feldt-Ranta upp i en mycket finskspråkig miljö – båda föräldrarna var finskspråkiga och både i skolan och i hemmet talade man finska. Redan tidigt insåg hon dock vikten och rikedomen av flera språk.

Den stora vändpunkten var enligt henne en skolutflykt till Hanaholmens kulturcentrum i Esbo, där hon deltog i ett veckoslutsläger för nordiska ungdomar.

– Där öppnade sig hela världen för mig då jag insåg att jag kan kommunicera med folk från andra länder. Där blev jag även nordist.

Hon berättar att hon efter det började anstränga sig för att lära sig svenska, lärde sig fem till tio nya ord per dag och började skriva på språket.

– Jag har lagt ner mycket tid och möda på att lära mig svenska, men det är också det enskilt bästa beslutet jag har tagit.

Då man ser vilka positioner språkkunskaperna har tagit henne till är det lätt att hålla med. Under sin politiska karriär har hon fungerat som ordförande för Finlands svenska socialdemokrater, vars mandat hon fortfarande sitter på i riksdagen och innehar poster både inom Folktinget och Nordiska rådet.

– Mina kunskaper i svenska har öppnat en helt ny värld för mig.

Politiken ingen självklarhet

Att det skulle bli en karriär inom politiken var dock långt ifrån självklart. Under de 15 år Feldt-Ranta spenderade i arbetslivet innan riksdagsvalet 2007 arbetade hon bland annat som klasslärare, redaktör, ungdomsledare, utvecklingschef i Karis och mycket annat. En erfarenhet hon tror att har spelat en stor roll då hon senare sökt sig till politiken.

– När jag kom till rikspolitiken hade jag redan 15 års erfarenhet av arbete utanför den. Jag hade fått testa på många olika saker, testa mina egna vingar och lära mig om mina egna styrkor och intressen.

Hon säger att det politiska intresset egentligen väcktes först då hon som 30-årig småbarnsmamma blev intresserad av hur lekparker, dagvård och andra familjefrågor fungerade inom hemkommunen Karis. Hon valde att aktivera sig inom kommunalpolitiken och som hon uttrycker det ledde en sak till en annan. År 2003 tillfrågades hon att ställa upp som utfyllnadskandidat i riksdagsvalet och de 1000 röster hon samlade gav mersmak. Den politiska gnistan hade tänts.

Några veckor efter valet erbjöds hon posten som ministermedarbetare i den nya regeringen, en post som ledde vidare till stora uppdrag som ordförandeskapet i FSD (2004-05) och posten som partisekreterare för SDP (2005-08). Senare tog det henne som bekant vidare till en egen plats i riksdagen och vid SDP:s styrelsebord där hon är den mest långvariga medlemmen och sedan en tid tillbaka sitter som vice ordförande. I kommunalvalet 2017 samlade hon fler röster i förhållande till kommunens folkmängd än någon annan socialdemokrat i hela landet och senast var hon ytterst nära att knipa platsen som SDP:s presidentvalskandidat.

Att det blev just socialdemokraterna var dock ingen slump. Feldt-Ranta konstaterar att hon redan då var mycket medveten och intresserad av rättvisefrågor och därför hade röstat socialdemokratiskt i flera val.

– Jag visste att jag var en socialdemokrat. För mig fanns det två saker som var speciellt viktiga: dels den internationella biten, som jag förknippar starkt med den socialdemokratiska rörelsen och dels den nordiska välfärdsstaten som jag visste att inte hade uppkommit av en slump, utan var resultatet av ett systematiskt arbete från främst socialdemokratiskt håll.

– Det är vad arbetarrörelsen fortfarande betyder för mig: en internationell freds- och rättviserörelse vars viktigaste arv och arbete är den nordiska välfärdsstaten.

Sjukdomsåren

Karriären har dock inte varit någon dans på rosor för Maarit Feldt-Ranta- livet har fortsatt utmana henne som få andra. Hösten 2009 diagnostiserades hon för första gången med magcancer och tvingades byta riksdagen mot operationsbordet och förhandlingsbordet mot strålbehandlingar. Efter en flera månader lång kamp återvände hon till politiken på våren, bara för att tvingas lämna den på nytt tre år senare då cancern återvände. Även ur rond två utgick hon dock med segern och sedan dess har cancern hållit sig borta.

Då hon ser tillbaka på sjukdomsåren är det ändå inte endast mörker hon ser. Hon lyckas även se de ljusa sidorna, kärleken och lärdomarna.

– De åren har påverkat mig på väldigt många sätt. Då man har varit väldigt sjuk har man också fått väldigt mycket empati, kärlek och väldigt god vård. Nu då jag har återhämtat mig är jag förstås oerhört tacksam, men också ännu mer redo att jobba för det system som räddat mitt liv.

– Allt känns mycket meningsfullt och viktigt just nu.

Hon är även tacksam för den sida sjukdomsåren lät henne se av kollegerna.

– Politik kan ofta vara väldigt manipulativt och aggressivt – mycket vassa armbågar, maktkamper och ett allmänt hårt klimat. Men under sjukdomsåren fick jag verkligen se det bästa hos mina kolleger. När det kommer till kritan är vi ju alla människor som inte vill varandra något ont.

Hon säger att hon har funnit ett nytt sorts lugn och en ny ödmjukhet inför livet, sig själv och andra människor.

– Tidigare kunde jag ofta vara hård och självkritisk, nu har jag lärt mig att se det bästa i alla situationer och också i mig själv. Sjukdomsåren har gett mig en självrespekt som jag inte hade tidigare.

Det som inte dödar en gör en starkare.

– Precis, så känner jag också.

En värld i förändring

Även runt omkring henne har mycket skett sedan början av 2000-talet, då hon aktiverade sig politiskt. Finanskrisen som drabbade världen 2008, flyktingkrisen som skakade Europa 2015. Populismens frammarsch, både i världen och här hemma.

För att inte tala om de förändringar som just nu sker under regering Sipiläs styre.

– Det har varit en dyster period. Det är inget jag säger för att vi sitter i oppositionen, utan för att den här regeringen har valt att hamra på några centrala hörnstenar i den nordiska välfärdsstaten.

– Alla nedskärningar riktas mot barnfamiljer, pensionärer, studerande  – överlag mot människor som verkligen behöver samhällets stöd. Samtidigt går de som mår och förtjänar bra fria och har dessutom fått skattelättnader.

Hon målar upp den stundande och omdebatterade reformen av landskapen och social- och hälsovården som nästa stora steg i nedmonteringen av den nordiska modellen – ett steg hon lovar att göra sitt yttersta för att undvika. Hon konstaterar ändå att det finns en risk att reformen pressas igenom, trots upprepade varningar och stor kritik även från experthåll.

– Det handlar om så mycket makt, så mycket pengar och så mycket prestige för dem att de inte kommer stoppa innan de har fått igenom reformerna. Vi måste därför vara redo att fortsätta kampen. Det finns en möjlighet att sätta stopp för den här galenskapen – vi är redo!

Politisk kursändring

Samtidigt som hon fokuserar på de stundande utmaningarna väljer hon även att blicka framåt.

– Alla socialdemokraters viktigaste uppgift är just nu att blicka framåt mot valet om exakt ett år. Jag är motiverad och taggad – det är mycket klart vilken sorts politik vi vill föra och vilket förtroende vi vill ha av folket.

– Vi kräver en total kursändring, en politik som är rättvis och inte trampar ner på de svagaste.

Hon lyfter fram utbildnings- och jämställdhetsfrågor som diskussioner där SDP måste ta initiativet och väljer även att slå ett slag för den nya modellen för socialt skydd som antogs på fullmäktigemötet i Helsingfors förra helgen.

– Samhället har förändrats, fenomen som snuttjobb och deltidsstudier blir allt vanligare. Samtidigt har stödsystemet blivit en sillsallad där människor faller emellan eller tvingas vänta flera veckor på stöd och tröskeln för att ta emot jobb är liten då man inte vill förlora de stöd man har. Därför krävs en reform.

Feldt-Ranta, som alltid har värnat de globala frågorna, vill också stärka Finland som internationell aktör som främjar freden och hållbar utveckling. Hon uttrycker bland annat stor oro över utvecklingen inom EU, som hon tror kommer att bli en stor valfråga.

– Brexit träder i kraft från och med årsskiftet, på våren har vi EU-val och från och med sommaren kommer Finland att agera ordförandeland i EU. Därför måste vi ta ställning till de stora frågorna inom unionen.

Framförallt är det utvecklingen i Ungern som gör henne illa berörd.

– Hur kan vi tolerera att ett land som är medlem i EU helt struntar i den gemensamma värdebasen, bygger murar och trampar ner på mänskliga rättigheter?

– Om EU inte följer sina egna principer är det väldigt svårt för oss att gå till FN och andra länder och klaga på hur de sköter sig.

Lärdomar från Sverige

Som den nordist hon är ser även mycket fram emot höstens val i Sverige, som hon konstaterar att av allt att döma kommer bli oerhört jämnt. Hennes förhoppning är givetvis att såväl Finland som Sverige kommer att styras socialdemokratiskt om ett år.

– Det som har varit fint att se under den här valperioden är att Löfvens socialdemokratiska regering har gjort exakt det motsatta som Sipiläs regering gjort.

– När Sipiläs regering har skurit ner i utbildningssektorn har Löfvens regering gjort stora satsningar i utbildningen. Medan Sipiläs regering har ansträngt sig för att privatisera vården har Löfvens regering lanserat tanken om ett vinsttak i välfärdssektorn. När Sipiläs regering har velat trampa på fackets och löntagarnas rättigheter har Löfvens regering exempelvis återinfört skatteavdraget för fackliga medlemsavgifter.

Hon säger att det absolut kan bli aktuellt med åsiktsutbyte mellan de två länderna efter valen. Finland har enligt henne mycket att lära av Sverige.

– Jag följer dagligen med vad som händer i det svenska samhället. När vi vill utveckla vårt eget samhälle vinner vi ju inte så mycket på att se vad som händer i Saudiarabien. När vi är små samhällen som på många sätt är så lika är det ju klokt att lära sig av varandra.

I skuggan av 1918

Maarit Feldt-Rantas 50-årsjubileum har ändå fått ske i skuggan av ett annat, mycket dystrare jubileum. Hundra år har som bekant gått sedan inbördeskriget, ett krig som Maarit själv har en väldigt personlig koppling till.

I maj är det hundra år sedan hennes farfars far, Fredrik Feldt, arkebuserades för sin roll i inbördeskriget. Liksom sitt barnbarns barn var Feldt vänstersinnad och politiskt aktiv. Bland annat var han initiativtagare till att grunda arbetarföreningen i Karis och därmed också Folkets hus i staden, där Maarit kommer fira sin 50-års dag.

Som ordförande i Skötselföreningen för de röda fångarnas minnesmärke i Ekenäs har hon tänkt mycket på händelserna i trakten för hundra år sedan.

– Jag har tänkt väldigt mycket på det. Vid årsskiftet funderade jag hur vårt land skulle lyckas byta sinnesstämning från hundraårsfirandet till att plötsligt uppmärksamma de grymma händelserna 1918. Men jag tycker det har gått bra, det har varit ett mycket respektfullt minnesår hittills.

– Det har också gett mig chansen att reflektera över den grymma tid då min farfars far och hans kamrater tvingades ta till vapen för att försvara sina och sin familjs rättigheter och till slut fick gräva sin egen grav.

Trots det, eller snarare just därför, har hon dock valt att fira sitt eget jubileum stort.

– Med tanke på mina erfarenheter är det också ett sätt att hylla det välfärdssamhälle han drömde om för sig själv och sina barn.

Ett välfärdssamhälle som Maarit själv tänker fortsätta kämpa för. Hon blickar framåt mot valet nästa vår då hon siktar på omval och konstaterar att hennes tid är nu.

– Väldigt mycket har förändrats sedan jag valde att aktivera mig politiskt, mycket tack vare sociala medier. Tidigare fick också vi i riksdagen vänta på kvällsnyheterna för att få veta vad som hade hänt under dagen – nu är vi själva ständigt online, följer med och debatterar med journalister och väljare under hela dagen, säger hon och ler.

– För en politiker som mig passar det här väldigt bra. Jag är social, tycker om att kommunicera med folk både via sociala medier och ansikte mot ansikte och går gärna på olika tillställningar. Den livsstil jag har är perfekt för att vara politiker just i den här tiden.