Som inbjuden inledare på mötet var SDP:s vice ordförande, riksdagsledamot Matias Mäkynen från Vasa. Han nämnde att grundslagsutskottet hade yttrat sig för en femtio procents minskning av bidragen för dem som inte bedöms som tillräckligt aktiva arbetssökande. Mäkynen påpekade att en bidragsminskning till under existensminimum inte är möjlig enligt grundlagens bokstav och grundlagen känner inte till begreppet balansering av ekonomin som utskottet hänvisar till.

– Hela grundlagen är nu ifrågasatt. Vårt uppdrag, då vi nått makten, är att på nytt bekräfta grundlagen och helst förbättra den, konstaterade Mäkynen.

– Människorna förväntar sig en förändrad ekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik efter valet. Vårt parti måste träffa svåra val och barnfattigdomen är det största problemet idag.

Mäkynen konstaterade att det går att satsa på utkomst-, arbetsmarknads- och bostadsstödet men det finns inte råd med universella bidrag. Han underströk att allt fler barn i Finland blir efter i skolan på grund av fattigdom.

– Om vi vill ha våra barn utbildade och vi vill ha tillväxt i framtiden också, då har vi inte råd med att lämna några barn utanför, vädjade Mäkynen som betonade att det är en ekonomisk fråga att inte låta barnfattigdomen växa efter den här regeringen.

Sedan talade han om de sparbehov som finns och som man behöver åtgärda antingen i nedskärningar eller genom skattehöjningar. Sex miljarder euro är två procent av Finlands BNP och om hälften åtgärdas med nedskärningar, blir det tre miljarder i direkta nedskärningar.

– Finansministeriet räknar med 0,5 procents multiplikator när man bedömer nedskärningarnas effekter. Forskningen har inte hittat exempel på så låga multiplikatorer, utan man räknar med en procent och om man har lågkonkunktur är det minst två procent. Det innebär att de föreslagna nedskärningarna äter tillväxten.

Mäkynen betonade att SDP:s linje när det gäller ekonomisk politik behöver diskuteras på partikongressen, speciellt när det gäller EU-reglerna.

– Skuldbromsen kommer att påverka vår ekonomi på 2030-talet. Risken finns att tillväxten aldrig börjar eller sedan börjar den svagare än beräknat. Vi halkar redan nu efter andra länder beträffande utbildningen och når kanske aldrig mer världstoppen var vi var i början av 2000-talet. Kan man inte investera i utbildning eller grön omställning uppstår det en ond cirkel.

– Finländarna förväntar sig en stor förändring efter nästa riksdagsval. Risken är att den inte kommer från vänster utan från höger. Mäkynen hänvisade till MAGA-rörelsen i USA och ytterhögerns globala framfart.

Som ett fungerande vänsterpolitiskt alternativ till högern nämnde han Spaniens Pedro Sánchez och förutspådde att Finland snart kommer att gå förbi Spanien när det gäller arbetslösheten.

– I Spanien har de kunnat ha en ekonomisk vänsterpolitik och de är i samma union som vi. De har kunnat investera i utbildning och grön omställning.

Mäkynen nämnde även Zohran Mamdani som har vunnit borgmästarvalet i New York med vad han beskrev som en ganska traditionell socialdemokratisk politik. I Storbritannien ser han den gröna partiledaren Zack Polanski som en figur som står för en vänsterpolitik när Labour har rört sig mot mitten.

Sedan var det dags för diskussion.

Jens Aagard påpekade att invandringen från Latinamerika har haft stor betydelse för Spaniens ekonomi. Mäkynen konstaterade i sitt svar till Aagard att invandring kan var en lösning men i Finland måste man ta hand om invandrarnas språkinlärning och arbetsmarknadssystemet måste trygga arbetstagarnas rättigheter. Latinamerikanska invandrare i Spanien kan redan språket. Invandring förstärker ekonomin bara om villkoren i arbetsmarknaden är rättvisa.

Thomas Wallgren talade om en brutalisering av politiken och betonade att Socialdemokraterna ska stå upp för dem som saknar en röst.

– Vilka skatter man kan höja utan ramaskri, frågade Elisabeth Helander och Clas-Göran Nilsson betonade att skattepolitiken borde tas till heders.

– Vi har flera förslag gällande hur vi kunde öka beskattningen för höginkomsttagarna. Ett sätt är beskattningen av dividender av olistade företag, vilket finansministeriet har förordat i tio år. Regeringen sänkte samfundsskatten och gjorde ingenting till dividender, svarade Mäkynen.

Sedan nämnde han att Finland har haft en högermajoritet i riksdagen men man borde sträva efter att bryta den, om inte i nästa val så i framtiden. På det sättet kunde man ha en rödgrön regering som kan föra en rödgrön skattepolitik.

– Jag tror på den möjligheten, sade Mäkynen och påpekade att Samlingspartiet har radikaliserats samtidigt som de har gått bakom ryggen av Sannfinländarnas invandringspolitik.

Mäkynen berättade att han har lyssnat på Teemu Luukkas bok Petteri Orpo ja oikeistovallan paluu (”Petteri Orpo och högermaktens återkomst”) och påpekade att boken redogör för hur Samlingspartiet och Sannfinländarna har närmat sig varandra.

– Konkurrenskraften är en av de viktigaste frågorna, konstaterade Max Nordling och uttryckte sin oro inte bara för Finlands ekonomi utan för hela västvärlden.

– USA är inte längre en fanbärare för den västerländska demokratin, påpekade Nordling.

– Vi borde se till på partikongressen inte vi säljer ut oss i förväg, konstaterade Marianne Laxén.

– Vi har en energiproduktion som ser lovande ut. Socialdemokratins framgång finns i industripolitiken och i den förnybara energin, sade Mikko Vesa.

Johannes Waris frågade i sin tur om skatteavdraget för medlemsavgifterna i fackförbund kommer att återinföras av en socialdemokratiskt ledd regering.

– Jag tror att avdraget kommer att vara en av kärnfrågorna i riksdagsvalet. Den rödgröna regeringen kommer inte att vara realism år 2027 men senast 2035 borde det vara möjligt, spekulerade Mäkynen och varnade för en radikalisering av Sannfinländarna i framtiden.

– Förutsättningen för att en socialdemokratiskt ledd regering i något skede är ett reellt alternativ är att Socialdemokraterna vinner val med en profil som på tillräckligt många väsentliga punkter skiljer sig från borgerlighetens politik. Partiets reviderade politiska program bör ha denna profilering som utgångspunkt. Målet är partikongressen! vädjade Folke Sundman till slut.

Folke Sundman blev omvald som HSAF:s ordförande för år 2026. Till vice ordförande valdes Sandra Väisänen. Den övriga styrelsen består av Simon Bergman, Jona Granlund, Elisabeth Helander, Laura Lybeck, Peter Saramo, Mikko Vesa, Thomas Wallgren och Johannes Waris. Till styrelsens ersättare valdes Jens Aagard, Alexandr Foy och Lucas Jordi Lassenius.