– Det är för det första oroande att den politiska ledningen ifrågasätter en dom från det oberoende rättsväsendet. Ministrarnas uttalanden väcker också allvarliga frågor om hur konsekvent regeringen försvarar olika minoriteters ställning och vilka värderingar man vill främja i samhället, påminner Marttila.

Enligt Marttila finns det ekon av USA:s kulturkrig i ministrarnas uttalanden, där yttrandefriheten har gjorts till ett centralt verktyg. Även antigenusrörelsen, som också är verksam i Europa, har som ett av sina främsta mål att försvaga särskilt minoriteters och kvinnors rättigheter.

– Finländare borde vara mer medvetna om dessa nutida plågor som för samhället i en farlig riktning. Det är inte trovärdigt att ministrar inte skulle känna till antigenusrörelsen eller situationen i USA och agera som så kallade nyttiga idioter. Det handlar om medvetna handlingar vars syfte är att ifrågasätta jämlikheten och att elda på kulturkriget även i Finland. Den här typen av agerande ställer människor mot varandra och flyttar samtidigt fokus från verkliga inrikespolitiska problem, såsom massarbetslöshet och rekordhög fattigdom, betonar Marttila.

Marttila påpekar att man i USA, med hänvisning till yttrandefrihet, har genomfört censuråtgärder av en aldrig tidigare skådad omfattning, vilket bland annat har tvingat federala myndigheter att rensa sina webbplatser från ord som förbjudits under Trumpadministrationen. Även inom forskarsamhället sågs en liknande operation där pågående forskningsprojekt granskades. På listorna över förbjudna ord finns ett brett spektrum av termer kopplade till exempelvis genus och sexuella minoriteter, såsom ”mångfald”, ”genusidentitet”, ”diversitet” och ”hatretorik”.

Marttila påminner om att främjandet av jämlikhet är en grundläggande värdering i det finländska samhället och att diskrimineringslagstiftningen förpliktar myndigheter och beslutsfattare att verka för jämlikhet i all sin verksamhet. Marttila riktar särskild kritik mot ungdomsminister Mika Poutalas (KD) agerande.

– Minister Poutala har på kort tid redan tre gånger ställt sig bakom verksamhet som är kränkande mot sexuella minoriteter: först försvarade han en ishockeyspelare som vägrade bära en Pride-tröja, veckan därpå beviljade han finansiering förbi den normala tjänsteberedningen till en organisation som motsätter sig sexuella minoriteters rättigheter, och senast har han varit mer bekymrad över politikers rätt att uttrycka sig kränkande än över den diskriminering och mobbning som unga som tillhör sexuella minoriteter upplever. Minister Poutala är ungdomsminister och borde representera alla unga. Det senaste agerandet väcker en allvarlig fråga om huruvida ministern är engagerad i att främja alla ungas ställning och rättigheter – med ett enda ord har han åtminstone inte visat sitt stöd för sexuella minoriteter, betonar Marttila.

Marttila påminner om att enligt skolhälsoenkäter upplever unga som tillhör sexuella och könsminoriteter ungefär dubbelt så ofta mobbning som andra unga, enligt THL (2025). Erfarenheterna av mobbning har dessutom ökat ytterligare sedan 2021 och 2023. Oftast handlar mobbningen om öknamn, spridning av lögner samt kränkande gester och miner.

– Det är särskilt paradoxalt att Poutala själv vid upprepade tillfällen har efterlyst en mer respektfull samtalskultur i riksdagen. Nu visar han dock hellre sitt stöd för en kollega som dömts för hatretorik än för de unga som drabbas av kränkande språk i sin vardag, beskriver Marttila.

Domen mot Räsänen är ett exceptionellt prejudikat, eftersom man i Finland för första gången vägde religionsfriheten – som är en grundläggande rättighet – mot andra grundläggande rättigheter såsom jämlikhet. Räsänen konstaterade i sin text att homosexualitet är en störning i den psykosexuella utvecklingen och beskrev homosexualitet som en sexuell avvikelse. Att citera Bibeln ansågs däremot inte vara en straffbar handling.

– Den politiska ledningen borde tvärtom ta rättsväsendets ställningstagande som en signal för ett civiliserat samtal och som en påminnelse om att religions- eller yttrandefrihet inte ger rätt att kränka de mest grundläggande värderingarna i vårt samhälle, jämlikhet och odelbart människovärde. I den här tiden har vi politiska beslutsfattare ett särskilt ansvar att visa exempel på vad som är acceptabelt språk i vårt samhälle, både på nätet och i vardaglig interaktion, avslutar Marttila.