Internationellt
17.2.2026 18:20 ・ Uppdaterad: 17.2.2026 18:36
Medborgarrättsledaren Jesse Jackson var en kraftfull talare
Den amerikanska medborgarrättsledaren Jesse Jackson har avlidit den 17 februari 2026 i en ålder av 84 år. Han gjorde ett intryck både som pastor och som politiker med sina kraftfulla tal. Jacksons kamp för afroamerikanernas politiska rättigheter växte till en större kamp för alla marginaliserade.
Jesse Louis Burns föddes den 8 oktober 1941 i Greenville i South Carolina. Orten är förresten den samma där Finlands blivande president Alexander Stubb skulle studera vid Furman University i början av 1990-talet. På 1940-talet var det strikt rassegregation som gällde i sydstaterna, en epok som har gått till historien som Jim Crow. Hudfärgen avgjorde var man fick sitta i bussen i Greenville. De med mörkare hy fick sitta längst bak.
Jesses mor Helen Burns var 18 år gammal när han föddes. Fadern Noah Louis Robinson var hennes granne, 33 år gammal och gift. Modern gifte sig med Charles Henry Jackson som jobbade på postkontoret när Jesse var ett år gammal. Styvfadern skulle senare adoptera pojken som därmed fick heta Jesse Jackson. Skolorna var segregerade och Jesse gick i Sterling High School i Greenville där han hade goda betyg och var dessutom framgångsrik i amerikansk fotboll, baseboll och basket. Sterling High School lades ned år 1970 som en följd av integrationen av skolorna.
År 1959 när Jesse Jackson skulle inleda sina universitetsstudier, var hans idrottsliga talanger nyckeln till att han fick studieplats i en nordstat vid ett universitet där majoriteten av de studerande var vita. Han fick ett idrottsstipendium till University of Illinois tack vare sin skicklighet amerikansk fotboll och tackade samtidigt nej till ett basebollkontrakt i Minor League Baseball för att komma in i universitetsvärlden.
Efter två terminer vid University of Illinois bytte Jackson till North Carolina A&T, ett svart college som hade grundats år 1891 som Agricultural and Mechanical College for the Colored Race. Greensboro i North Carolina ligger drygt 300 km från Greenville i South Carolina där Jackson var född. Han var hur som helst tillbaka i sydstaterna och rassegregationen hade ännu inte upphävts, även om kampen mot Jim Crow intensifierade för varje år som gick. Det finns olika historier kring varför Jackson återvände till sydstaterna, men han har själv sagt att han upplevde att på grund av fördomar relaterade till ras hade han ingen chans att bli quarterback i amerikansk fotboll i collegelaget Illinois Fighting Illini. Av samma orsaker upplevde han att hans roll var begränsad i universitetets talarteam. Illinois Fighting Illini hade visserligen haft en afroamerikansk quarterback förr, men upplevelser av diskriminering var inte ovanliga bland afroamerikanska collegeidrottare i nordstaterna år 1960.

Jesse Jackson i mitten som ordförande för studentkåren vid North Carolina A&T. Bilden härstammar från 1964 års årsbok Ayantee. (Foto: North Carolina A&T/Wikimedia Commons)
Året var alltså 1960 när Jackson kom till Greensboro. Där skulle han få både den ledande rollen som quarterback på spelplanen och väljas till ordförande i studentkåren. Strax innan Jackson kom till Greensboro hade orten figurerat i nyheterna tack vare de lokala medborgaraktivisterna. The Greensboro Four hade protesterat mot segregationen av en lunchbar, en fråga som hörde till de mest brännbara i sydstaterna vid den tidpunkten. De fyra kända lokala medborgarrättsaktivisterna var alla studerande vid North Carolina A&T. Jesse Jackson utexaminerades år 1964 med sociologi som huvudämne. Han studerade därefter teologi vid Chicago Theological Seminary men blev inte färdig med studierna innan han aktiviteterna inom medborgarrättsrörelsen tog hela hans tid. Det var först år 2000 som han fick en masterexamen från Chicago Theological Seminary, dels på basis av de studier som han hade avlagt, dels på basis av hans arbets- och livserfarenhet. Vid den tidpunkten hade han redan en gedigen erfarenhet av att arbeta som baptistpastor.
Till en nationell figur och ledare inom medborgarrättsrörelsen blev Jackson genom samarbetet med Martin Luther King som mördades år 1968. Jackson deltog bland annat i de beryktade protestmarscherna från Selma till Montgomery i Alabama år 1965. Jackson var i Memphis den 4 april 1968 som en del av Kings följe när King mördades. Ralph Abernathy tillträdde som Kings efterträdare som ordförande för medborgarrättsorganisationen Southern Christian Leadership Conference (SCLC). Jackson var hans rival och relationen mellan dem var rätt kylig tills de två medborgarrättsledarna bröt med varandra år 1971. Jackson ledde organisationen Operation Breadbasket som var avsedd till att förbättra afroamerikanernas ekonomiska situation. Abernathy ville att Jackson skulle flytta sitt kontor från Chicago till Atlanta men det gick inte Jackson med på. Tvisten slutade med att Jackson grundade en ny organisation med liknande mål, Operation PUSH, där PUSH stod för People United to Save Humanity. Bland de aktiva i SCLC som Jackson lämnade förekom det misstankar om att PUSH skulle vara till större hjälp för afroamerikanska entreprenörer än för fattiga afroamerikaner.
Från och med år 1968 verkade Jackson som baptistpastor och under 1970-talet var han främst känd i sin religösa roll och som medborgarrättsledare. Under 1980-talet tog han steget in i politikens värld. Jackson ledde en kampanj där man hjälpte väljare att registrera sig i Chicago och den kampanjen hade en avgörande betydelse för Harold Washington som valdes till stadens första afroamerikanska borgmästare i april 1983. Redan i november samma år meddelade Jackson att han söker Demokratiska partiets nominering i presidentvalet 1984. Enbart en afroamerikansk politiker hade deltagit i partiets primärval förr i samband med ett presidentval, nämligen kongressledamoten Shirley Chisholm från New York i presidentvalet 1972.
Jackson kom aldrig att sitta i kongressen som en röstberättigad ledamot men mellan 1991 och 1997 var han skuggsenator från Washington D.C. vars invånare inte får rösta i kongressval i och med att District of Columbia inte är en delstat. Som politiker blev Jackson världskänd tack vare presidentkampanjerna 1984 och 1988. År 1984 slutade han på tredje plats i Demokratiska partiets primärval efter Walter Mondale och Gary Hart och år 1988 på andra plats efter Michael Dukakis. Över tre miljoner personer röstade på Jackson i samband med 1984 års kampanj då han tog 18,2 procent av rösterna. Fyra år senare fördubblade han understödet till nästan sju miljoner röster.
Shirley Chisholm fanns bland de som stödde Jackson när han först meddelade att han kandiderar till USA:s president. En betydligt större överraskning var att en av 1960-talets mest stridbara segregationister, Arkansas före detta guvernör Orval Faubus, stödde Jackson både 1984 och 1988. Fast Faubus hade varit ökänd i sitt försvar av Jim Crow, hade han alltid stått till vänster i den ekonomiska politiken. Till en början hade Faubus inte ens varit särskilt rasistisk och att skylta med rasismen hade troligtvis främst varit en politisk överlevnadsstrategi för honom när man hade försökt stämpla honom som kommunist från högerhåll. Rasismen hade gjort Faubus immun för sådana attacker. Men nu var Jim Crow över och Faubus ville gärna visa att han var en del av den nya samhällsordningen. Ingen annan före detta guvernör stödde Jackson och ingen guvernör i ämbetet gjorde det heller. Bland de offentliga figurer som var med i Jacksons andra kampanj år 1988 kan nämnas borgmästaren i Chicago Harold Washington och Bernie Sanders som på den tiden var borgmästare i Burlington i Vermont. Washington hade hållit sig neutral i den första kampanjen år 1984 för att inte stöta bort någon. I presidentvalet 2020 stödde Jackson i sin tur Bernie Sanders.
I sina politiska kampanjer lyste Jackson som en mästerlig talare. Han startade också en politisk rörelse som han kallade regnbågskoalition, Rainbow Coalition. Det uttrycket hade tidigare använts år 1969 av Fred Hampton, en av de ledande figurerna i svarta pantrarna som mördades den 4 december 1969 av en insatsstyrka bestående av FBI och delstatspoliser. År 1996 skulle Jackson sedan slå samman sina två organisationer till en rörelse Rainbow/PUSH. Den 18 juli 1984 höll Jackson ett tal på Demokratiska partiets konvent i San Francisco som är känt som hans regnbågskoalitionstal. Där kallade han för arabamerikaner, de som hör till ursprungsbefolkningen, amerikaner av asiatisk härkomst, de unga, handikappade veteraner, småbrukare, lesbiska och bögar att förena sig med afroamerikaner och judar i politisk kamp.
Att Jackson talade om afroamerikaner och judar var ingen tillfällighet. Många amerikanska judar hade stått sida vid sida med afroamerikaner i 1960-talets kamp för medborgerliga rättigheter. I presidentkampanjen 1984 hade Jackson fått stöd av Nation of Islam som sedan 1981 har letts av Louis Farrakhan, vars antisemitiska uttalanden hade tvingat Jackson till att ta avstånd från det stödet. Jackson hade också själv fått be om ursäkt för en nedsättande kommentar som han hade fällt om den judiska gemenskapen i New York.
– Detta är inte ett perfekt parti. Vi är inte ett perfekt folk. Ändå är vi kallade till ett perfekt uppdrag. Vårt uppdrag är att ge de hungrande mat, att ge de nakna kläder, att ge de hemlösa ett hem, att undervisa de som inte kan läsa, att ge arbete åt de arbetslösa och att välja mänskligheten framom kärnvapenkapprustningen.
Så talade Jackson och fyra år senare hade hans rörelse vuxit till dubbelt så stor men ändå besegrades han av Dukakis som sedan förlorade presidentvalet 1988 mot George H.W. Bush. Jackson var också aktiv på den internationella scenen. Bland annat förhandlade han om frigivningen av militären Bobby Goodman som blev frisläppt av Syrien den 3 januari 1984. Detta var till stor hjälp för presidentkampanjen 1984 och senare förhandlade Jackson i olika gisslansituationer med ledare som Fidel Castro, Saddam Hussein och Slobodan Milošević. I Demokratiska partiet var Jackson länge en viktig bakgrundsfigur och sin organisation Rainbow/PUSH ledde han till juli 2023.
Trots sin ställning som något av en äldre statsman inom partiet kritiserade Jackson ofta Demokratiska partiets ledarskap och var mer bekväm bland de som företrädde partiets vänsterfalang än de mittenpolitiker som har varit styrande inom partiet. President Jimmy Carter var ändå rätt imponerad av PUSH på 1970-talet och av president Bill Clinton fick han USA:s främsta civila utmärkelse, presidentens frihetsmedalj, år 2000. President Barack Obama fick emot ta en hel del kritik av Jackson men på Obamas segerfest i Chicago efter presidentvalet 2008 var en tårögd Jackson närvarande. Det var ett ögonblick av tydlig stolthet trots att Jackson under kampanjens lopp hade fått be om ursäkt för negativa kommentarer om Obama som han hade fällt på Fox News av alla kanaler.
Under sina år som internationell celebritet lärde Jackson även känna affärsmannen Donald Trump. De sågs tillsammans bland annat på en boxningsmatch sommaren 1988 i Atlantic Citys Trump Plaza. De uppträdde tillsammans i sammanhang där det gällde att främja minoriteternas ställning i affärslivet. Så länge Trump höll sig utanför politiken kom han och Jackson rätt bra överens. Från och med presidentvalet 2016 hörde dock Jackson till Trumps fränaste kritiker. Detta förhindrade inte Trump att förklara nu efter Jacksons död till hur stor hjälp för Jackson han själv hade varit och hur Jackson inte hade kunnat stå ut med Obama. Trump är känd för sina överdrifter och till att använda situationer som dödsfall till giftiga attacker mot politiska motståndare samt till att framhäva sin egen roll. På något plan kom Trump och Jackson hur som helst väl överens under 1980- och 1990-talen, i sina respektive roller som affärsman och medborgarrättsledare. Jackson behövde stöd från affärsmän till att främja minoriteternas ställning i affärslivet och det var inte heller skadligt för Trumps rykte att synas i sällskap av Jackson.

Jonathan, Jesse och Jacqueline Jackson besöker Mahatma Gandhis grav i New Delhi år 2008. (Foto: Adrian Burrows/Wikimedia Commons)
Efter att Jesse Jackson lämnade den aktiva politikerrollen bakom sig gjorde sonen Jesse Jackson Jr. en om fattande karriär som politiker. Han var ledamot av representanthuset mellan 1995 och 2012 för en valkrets dit Chicagos South Side ingår. Jesse Jr. blev sedan dömd för att ha brutit mot kampanjlagen genom att använda sig av kampanjmedel för personligt bruk och han fick ett 30 månader långt fängelsestraff. Efter fängelsevistelsen och att efter det länge ha varit borta från politiken har Jesse Jackson Jr. meddelat intresse för att göra comeback i representanthuset i kongressvalet i november 2026. Robin Kelly som efterträdde honom i representanthuset har meddelat att hon tänker kandidera till USA:s senat i år. Jesse Jackson upplevde många tuffa situationer i politikens värld men sonens fängelsestraff var bland de tuffaste, en skandal han inte själv var involverad i.
Jesse Jackson föddes som ett resultat av en utomäktenskaplig relation och han själv fick ett barn utanför äktenskapet år 1999. Han gifte sig med Jacqueline Lavinia Brown år 1962 och paret fick fem barn. Av dessa är sonen Jonathan Jackson ledamot av USA:s representanthus sedan 2023 och Jesse Jr. har alltså ett förflutet som kongressledamot. Det sjätte barnet som föddes år 1999 erkände Jesse Jackson officiellt i januari 2001 när barnet var 20 år gammalt. Barnet föddes av en kvinna som arbetade för Jacksons organisation Rainbow/PUSH.
– Det är ingen tid för undanflykter, förnekanden eller alibin. Jag accepterar mitt ansvar fullt ut och jag är verkligen ledsen för vad jag har gjort, sade Jackson i ett uttalande med hänvisning till otrohetsaffären.
Jesse Jackson förblev gift med hustrun Jacqueline. De hade träffats under studietiden vid North Carolina A&T. Hon har berättat att en självsäker Jackson som hörde till spelarna av amerikansk fotboll plötsligt sade till henne ”hej tjejen, jag kommer att gifta mig med dig”. Hon blev närmast upprörd eftersom hon hade inga som helst planer på att gifta sig överhuvudtaget men så småningom började de sällskapa med varandra och firade sitt bröllop nyårsaftonen 1962 och det första barnet, sångaren och TV-personligheten Santita Jackson föddes 1963.
Jesse Jackson hade en långvarig sjukdom, progressiv supranukleär pares (PSP) som är en neurodegenerativ sjukdom inom gruppen atypisk parkinsonism. Sjukdomen är mycket ovanlig och vissa av dess symtom liknar Parkinsons sjukdom men de för Parkinsonpatienter typiska skakningar förekommer oftast inte om man har PSP. Gångsvårigheter och störningar i balanssinnet är däremot rätt typiska symtom för PSP.
Kommentarer
Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.
